onsdag 5 mars 2014

Möjligheter och svårigheter med personliga lärmiljöer

De senaste åren har jag funderat mycket över hur man kan organisera sitt lärande för att göra sina studier smidigare och mer effektiva. Jag har funderat över hur jag själv vill göra, vad jag tror funkar för mina elever, vad som skulle kunna motivera dem och underlätta för dem och vad som är realistiskt i tid och pengar. Jag har också försökt att testa mig fram lite grand.


Vad jag under resans gång kommit fram till har jag till stor del skrivit om här på bloggen, ofta under etiketten PLE, vilket är en förkortning för Personal Learning Environments eller personliga lärmiljöer, och i detta inlägg tänkte jag skriva några samlande ord om var jag står i dag.

Som ett slags bakgrund till inlägget tänkte jag först hävda att datorn revolutionerat min undervisning och mitt lärande, men jag insåg snabbt att det inte stämmer. Då tänkte jag skriva att det var Internet, men det stämmer inte heller. Vad det är som i grunden förändrat mitt sätt att lära och undervisa är sociala medier och den påverkan som sociala medier har haft på hur man kan planera och genomföra studier. Ordet "revolutionerat" är förresten kanske för starkt. Visst har sociala medier, Internet och datorn påverkat mitt sätt att arbeta och ökat möjligheterna att samla, visa, producera, sprida och kommentera olika typer av medier, men jag är ännu bara i början av den utveckling som jag skulle vilja genomgå.


På denna blogg har jag tidigare visat hur min personliga lärmiljö ser ut och att den presenterats just här är ingen slump. Denna blogg fungerar nämligen som ett nav för mitt så kallade livslånga lärande. Här samlar jag material jag tycker är intressant och vill kunna hitta tillbaka till, här samlar jag de tankar jag får när jag tar del av materialet och här reflekterar jag kring mina erfarenheter och förhoppningar inför framtiden.

Att tänka ut en bra lärmiljö för vår skolas elever är mycket svårare. Där är nämligen behoven fler och konkurrensen om elevernas engagemang hård. På samma sätt som lärare, behöver eleverna verktyg för att kunna samla andras och eget material och tankar, och de behöver verktyg som fungerar bra för diskussioner och samarbeten.

Jag tror att det är den sociala delen i elevers lärmiljö som måste stå i fokus. Många studier jag läst, bland annat i Veletianos bok Emerging Technologies in Distance Education (2010),  visar att det är lättare, roligare och mer motiverande att lära tillsammans och detta bör vi utnyttja när vi väljer verktyg. För samarbete passar till exempel bloggar, wikis, facebook, flickr, instagram, youtube och olika typer av ning och forum utmärkt.

Men det räcker inte att vi väljer verktyg som underlättar att man delar med sig, arbetar ihop och diskuterar sitt arbete. Man måste också skapa uppgifter som kräver att man gör det. Annars väljer många elever att ändå arbeta självständigt. Och även om vi ger våra elever gruppuppgifter är min erfarenhet att de sällan väljer att göra arbetet tillsammans. Jag har läst en studie av Anita Mattson vid Skövde högskola som också visar detta:  http://cwasteson.blogspot.se/2012/11/att-lara-pa-distans.html. Mattsson har nämligen studerat hur distanskurselever tar sig an sina gruppuppgifter och studien visar att de nästan alltid väljer att dela upp arbetet mellan sig och att de sedan jobbar självständigt i alla fall. Att det blir så, tror jag beror på att det kan gå snabbare att jobba individuellt. Man är inte beroende av andra, kan komma igång direkt och behöver inte jämka mellan flera viljor. Jag tror också att eleverna känner att de har bättre kontroll över sitt arbete och över hur de bedöms när de gör individuella redovisningar.


Även om elever spontant ofta väljer att arbeta individuellt, tror jag att det ofta är mer lustfyllt eller utvecklande för dem att arbeta tillsammans. Detta tror jag alltså är något vi lärare kan och bör arbeta medvetet för att styra. Att arbeta tillsammans behöver dock inte alltid utmynna i en gemensam slutprodukt, utan det kan räcka att man genom diskussioner förbereder sig ihop. Jag vill också poängtera att jag tror på variation: det blir tjatigt om vi alltid ska jobba på ett visst sätt och det finns fördelar med individuellt arbete också. Elever behöver bli duktiga på båda delarna.

Utöver verktyg där eleverna kan diskutera och dela med sig av sitt arbete, behöver våra elever att det finns verktyg så att deras lärare snabbt kan hitta deras lärande för att stötta, utmana och bedöma det. Eleverna behöver dessutom känna sig trygga när de visar upp vad de lär sig och när de får respons på sitt lärande.

Skolans och lärarnas behov av kontroll och våra skyldigheter att uppmuntra och ge personlig respons ställer särskilda krav. Det innebär att vi behöver skapa strukturer, koppla ihop oss med varandra och våra elever, så att det viktiga lärande som sker inte förloras i internetbruset. Detta kan man ordna genom att ge varandra länken till den plats man valt att samla sitt material på, men att skapa dessa länklistor tar tid för den lärare som har många elever. Det blir dessutom genast mer komplicerat när elever inte vill lägga ut sina lärprocesser offentligt utan till exempel väljer att lösenordsskydda sina inlägg, för då funkar i dagsläget inte några prenumerationsfunktioner (såsom till exempel rss och/eller hash-tags).

Det finns alltså flera konkurrerande behov:

  • behovet att slippa offentliggöra sitt eget lärande kolliderar med möjligheten att lära av varandra genom att materialet är öppet, och
  • behovet av att kontrollera att skolarbeten görs och lämnas in i tid krockar med möjligheten att skapa lärmiljöer som är flexibla och under den enskilde användarens totala kontroll.
För att vi lärare ska kunna klara dessa motstridiga behov tror jag att skolor fortfarande kan behöva något slags intern lärplattform. I denna miljö ska vi kunna göra sådant som inte behöver eller bör vara offentligt, som till exempel registrera frånvaro, samla in inlämningsuppgifter, sprida viss intern information och hålla diskussioner som utomstående inte har nytta eller intresse av, ge respons och underlag för utvecklingssamtal och registrera betyg ...


Det behövs helt enkelt ett slags administrativt gränssnitt där lärare får sina elevers arbeten samlade. Att jaga efter elevernas lärande riskerar annars att ta alldeles för mycket tid, tid som istället bör läggas på att inspirera, uppmuntra, ge respons och bedöma. Eleverna har också behov av ett administrativt stöd så att de kan få sina bedömningar och mer personliga omdömen samlade. 

Även om det alltså finns vissa delar i utbildningen som jag vill ska skyddas från insyn från obehöriga, så finns det annat som jag anser blir mest livskraftigt om man lämnar det öppet och uppmuntrar till spridning och samtal.


Jag skulle önska att vi lärare över lag kunde konstruera uppgifter som våra elever frimodigt vågade och ville redovisa offentligt, i form av blogginlägg eller liknande. Målet skulle vara att eleverna inte bara hade sitt material öppet för varandra, utan även för utomstående och på så vis skulle de redan under gymnasietiden vara på väg att delta i diskussioner och bilda nätverk som de kan ha nytta av även efter att gymnasietiden är slut. De skulle använda sig av verktyg och skapa rutiner som de kan fortsätta med och vidareutveckla genom livet. I sitt lärande skulle de inte vara beroende av skolans lärplattform, mer än för närvarokontroll och bedömning. Dessa behov försvinner i samband med att de går ut skolan och därför kommer de inte heller att sakna skolans lärmiljö. Deras personliga lärmiljö, där själva lärandet ägt rum, skulle de däremot fortsätta att äga och ha full kontroll över.

Genom att på en skolplattform samla in och visa upp materialet i en undervisningskontext skulle vi kunna både förenkla skolans och elevernas arbete, och genom att ge eleverna egna verktyg utanför plattformen skulle vi hjälpa dem att bygga upp rutiner för sitt livslånga lärande. 

Skolplattformen skulle bara fungera som ett slags samlande struktur och de verktyg som skulle att kosta lite mer är de som behövs för samlandet av känsliga uppgifter. Elevernas eget lärande tycker jag däremot ska vara organiserat på stabila verktyg utanför skolplattformen och de ska vara gratis för dem, även efter avslutade studier. Det tycker jag är en demokratifråga.


Jag ska nu försöka avrunda och ber samtidigt om ursäkt för att det här inlägget nog både blivit för långt och rörigt. Jag tänkte innan jag började skriva att jag funderat länge och ganska färdigt kring frågan om personliga lärmiljöer, men under skrivandets gång har jag insett att jag fortfarande har en hel del jag behöver fortsätta fundera kring. Jag har idéer som i dagsläget inte känns fullt genomförbara och jag inser att en del av mina och mina elevers behov kan bli motsägelsefulla. Det är spännande. 

Jag har fått mycket inspiration av att se hur andra lärare arbetar med sitt eget lärande och hur de bygger upp kursmiljöer med utgångspunkt i bloggar och/eller google sites. Jag har också fått inspiration av att gå flera distanskurser vid olika universitet och på olika lärplattformar och av att se hur olika lärare skapar struktur och sociala sammanhang för lärandet. Slutligen har jag testat lite grand, genom att skapa olika typer av lärmiljöer med hjälp av bloggar som jag strukturerat på olika sätt. Jag har också testat att ställa olika krav på hur mycket eleverna själva ska skapa: om det ska räcka att de tar aktiv del i en lärmiljö som jag skapat eller om de aktivt måste skapa en helt egen. 

Mitt intryck är att jag slipper mycket konflikter om jag själv skapar lärmiljön. Men att om jag har möjlighet att ta mig tid till att mina elever ska organisera sitt lärande i en egen lärmiljö på nätet och om jag står ut med att ta tag i och försöka lösa konflikterna, så når såväl jag som eleverna bättre resultat.  
  • Anledningen till varför det uppstår konflikter är att det tar tid och kraft att lära sig något nytt och eleverna tycker inte riktigt att det ingår i kursen att skapa lärmiljöer. 
  • Anledningen till varför resultaten blir bättre är att deras lärande blir mer samlat och mer tydligt såväl för eleverna som mig och jag tycker att eleverna har blivit mer medvetna och aktiva i sin lärprocess. 
De lärmiljöer vi har skapat har varit baserade på bloggar och eftersom vi, lärare respektive elever, använt oss av samma verktyg utifrån flera olika behov, och de fått använda verktyget såväl i egenskap av mottagare och sändare som samarbetspartner, så har de blivit medvetna om hur mediet fungerar och vilken potential det har. Många har dessutom haft sina bloggar öppna, vilket har inneburit att de ansträngt sig mer för att det som de publicerar ska hålla kvalitet.




Om du vill veta mer:

Fotografierna: Alla bilderna är tagna i januari 2014 på kuststräckan mellan Stenshuvud och Knäbäckshusen, norr om Simrishamn.





2 kommentarer:

IngridJ sa...

Jag får erkänna att jag inte läst ditt långa inlägg så noga, däremot njutit av bilderna från Skåne, fina trakter vid Stenshuvud och Knäbäckshusen, där jag varit ett antal gånger, men nu var det längesen.

charlotta wasteson sa...

Haha, jo, visst blev det långt ... men ibland kan det kännas rätt och bra (i alla fall för en själv) att försöka sammanställa sina tankar. :)

Vad kul att du gillade bilderna! Det är en fantastisk kuststräcka! Jag blir överväldigad varje gång jag promenerar där och tar alltid bilder (även om det nu för tiden oftast bara blir med mobilen, därav bildkvaliteten).

Önskar dig en underbar vår och jag skulle bli jätteglad om du hörde av dig när du kommer på att du skulle vilja promenera där igen! :D

Gadgeten innehöll ett fel
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...