Finanspolitiska rådet skriver om skolan

Har du läst Finanspolitiska rådets rapport 2011 Svensk finanspolitik? Jag har tagit en titt på rapportens slutsatser och sammanfattning och vad de där skriver om skolan. Jag citerar:

Utbildningsreformerna inte träffsäkra nog  

Regeringen har aviserat och genomfört ett antal reformer inom utbildningspolitiken. En av  finanspolitiska rådets uppgifter är att bedöma om utvecklingen ligger i linje med långsiktigt uthållig tillväxt och långsiktigt hållbar sysselsättning. Utbildningssystemet har en tydlig koppling till både tillväxt och sysselsättning. Det motiverar en genomgång av detta område.   

Den svenska skolan har stora problem som bör åtgärdas. Enligt internationella undersökningar har svenska elevers prestationer försämrats markant sedan 1990-talet. De huvudprinciper för utbildningsreformerna som regeringen har identifierat är i stort sett i linje med forskningen. Vi är emellertid osäkra på om de enskilda åtgärderna är tillräckliga. Regeringen har stora förhoppningar om normbildande signaler. Hur de nya reglerna utformas i praktiken kommer att vara viktigt för effekterna. Regeringen gör enligt vår bedömning knappast heller tillräckligt (om ens något) för att motverka den ökade segregationen.   

Flera faktorer försvårar utbildningsreformerna. Det kommunala självstyret gör det svårt för regeringen att styra skolan. Många olämpliga reformer gjordes under 1990-talet. Lärarna behöver arbetsro och tid att anamma nya arbetssätt. Det är inte bra att ändra regler med korta mellanrum. Vidare är kunskapsläget om vad som orsakat resultatnedgången begränsat, liksom kunskaperna om vad som fungerar. 

Våra slutsatser om den hittills förda politiken är följande.
• Det är viktigt att fortsätta att förbättra förutsättningarna för uppföljning och utvärdering. En viss förbättring har redan skett: nationella prov genomförs numera i årskurserna 3, 6 och 9. Dessutom har insamlingen av provresultaten förbättrats. Vi är positiva till inrättandet av Statens skolinspektion 2007 och den aviserade utvärderingsenheten. Men det finns utrymme för fler förbättringar. Framför allt bör statistikinsamlingen bli bättre.
• Betygen bör bättre spegla elevernas kunskapsnivå, så att man kommer till rätta med betygsinflationen. Vi ser inget annat alternativ än att införa fler nationella prov och att föranstalta om att de ska rättas externt.
• Gymnasiereformen skapar en tydligare inriktning mot yrkeskunskaper på de yrkesförberedande programmen. Detta har en potential att ge en förändring till det bättre.
• Vi välkomnar förändringarna i den nya skollagen som gör att friskolornas villkor i stor utsträckning likställs med de kommunala skolornas. Regeringen bör dock överväga att frånta friskorna deras rätt att använda kötid som urvalskriterium, eftersom det sannolikt ökar den sociala segregeringen. Tillsynen av befintliga friskolor, liksom av de skolor som vill komma in på marknaden, bör stärkas ytterligare.
• Förändringen i skollagen från juli 2011 som anger att eleverna ska få ett kontinuerligt och aktivt lärarstöd i en strukturerad undervisning är ett steg i rätt riktning. Tidigare forskning tyder på att mer individualiserad undervisning har bidragit till de försämrade resultaten. Vi är dock tveksamma hur effektiva regeringens förändringar kommer att vara i praktiken. Vi efterlyser systematiska undersökningar av hur olika undervisningsformer påverkar elevernas resultat.  
• Enligt vår bedömning är satsningarna på lärarna inte tillräckliga för att göra en betydande skillnad. Det finns goda skäl att ompröva systemet med lärarlegitimation. Vi tror mer på en lösning där skickliga erfarna lärare agerar mentorer till andra mindre erfarna lärare eller på annat sätt hjälper skolor med svaga resultat.
• Kursbetyg i kombination med målrelaterade betyg på gymnasienivå har stigmatiserande inslag. De har enligt forskningen lett till fler avhopp, särskilt hos elever  som är svaga i allmänteoretiska ämnen. Därför bör en återgång till ämnesbetyg övervägas. Regeringen har goda intentioner  på utbildningsområdet, men den brister i träffsäkerhet när det gäller de konkreta åtgärderna. Vi är övertygade att mer kan och bör göras. De ökade medel som tilldelats skolan är endast en bråkdel av t ex satsningarna på arbetsmarknadsområdet: 7-8 miljarder på en fyraårsperiod jämfört med 70 miljarder per år på jobbskatteavdraget. Idag är kunskaperna om vad som fungerar mer begränsade än kunskaperna om vad som inte fungerar. Därför är det viktigt att redan vid införandet av nya arbetssätt eller regler se till att dessa introduceras på ett sådant sätt att de kan utvärderas.

Tänkvärd läsning, eller hur?! Själv har jag svårt att se hur kommunerna ska klara uppdraget att skapa förutsättningar för "världens bästa skola". Istället för att fokusera på hur man ska kunna höja kvaliteten, tycks de lägga det mesta av kraften på att skapa piskor som ska få rektorer att mer drastiskt sänka sina skolors kostnader. Vilka kommer värst i kläm? Är det vi lärare? Jovisst mår vi dåligt av de ständiga besparingarna - vi får ju allt mindre tid att planera och efterarbeta våra lektioner och vi mår dåligt när vi känner att vi trots ökade ansträngningar når allt sämre resultat ... Men allra mest illa far våra och andras barn: de elever vars framtid man inte vill satsa tillräckligt med skattepengar på.

Vill du läsa mer om utvecklingen för den svenska skolan, kan du förslagsvis läsa Aftonbladets serie i ämnet: http://skolgranskning.aftonbladet.se/kategori/kommunala-skolan och särskilt den här artikeln
"Eleverna flyr och resurserna försvinner – så svek politikerna den kommunala grundskolan". Men gör det helst innan du väljer att läsa på lärarhögskolan och ännu hellre innan du väljer att skaffa egna barn. Och om du redan läst till lärare och/eller redan har barn, gör som jag och många andra: försök att kämpa emot utvecklingen! För visst är väl barnen framtiden?! Vågar vi inte satsa på dem, kan vi aldrig vinna.

Är det inte något konstigt när skolorna i en kommun beskrivs så här av de politiker som är satta att styra över dem: "Skolorna blöder 50 000 kronor om dagen"?! Vem kan väl på allvar påstå att det i dagens skola finns för många vuxna per barn och vem kan väl på allvar tro att vi kommer att få en bättre skola med bättre resultat genom att vi avskedar lärare och slår ihop klasser?

Elevrådet på Österlengymnasiet bjuder till dans

I dag festas det på Österlengymnasiet. Så här skriver elevrådet på Facebook:

"Under lunchen så har vi fest i kafeterian för att fira att vår skola kommer finnas kvar. 

Allt som krävs för en bra fest kommer finnas; bra musik, discolampor, popcorn och ballonger. Förutom äkta mellanstadiediskokänsla kommer vi dessutom ha en awesome fiskdamm!

Kom och dansa er trötta och drick blandsaft till fördärvet!"

Visst låter det kul!

De sista veckorna har jag funderat mycket över vad det är som gör att vi har ett så kreativt och starkt elevråd på skolan. Detta är nämligen inte första gången som elevrådet skördar framgångar. I höstas lyckades de driva igenom att fler ungdomar i kommunen skulle få busskort. Läs argumenten här i Emma Gustafssons debattartikel i Ystads allehanda: "Alla elever borde ha rätt till busskort".

På Sydnytt kan du på läsa mer om "Österlengymnasiet räddat": http://svt.se/1.2418523/osterlengymnasiet_raddat

I detta nyhetsinslag på svt.play möter du några av eleverna:



Och i detta bildspel ser du elevernas demonstration för Österlengymnasiet:



På Facebook kan du hitta fler bilder från demonstrationen, bland annat de här: http://www.facebook.com/media/set/?set=a.211701638849014.58758.172652062753972

Slaget är vunnet, men kriget är inte ännu över

Det verkar som om uppgörelsen om Simrishamns skolor som gjorts upp mellan majoriteten av partierna har spruckit. Vi får mer tid på oss att visa att vi är väl värda att bevaras och kan därmed pusta ut en smula. Läs mer om detta här:  http://www.ystadsallehanda.se/simrishamn/article1461955/Hela-skoluppgorelsen-tycks-spricka.html.

I dag ska jag läsa en bra bok och påta i trädgården. Kanske kan jag till och med släppa ner axlarna en smula och vara mindre frånvarande när mina barn försöker prata med mig? Kanske kan jag också vara mer fokuserad på nästa veckas lektioner?

En nyfunnen vän på skolan skrev att slaget är vunnet, men kriget är inte ännu över. Det tycker jag var en välfunnen formulering: vi har en lång kamp framför oss, men jag tror att vi har stor chans att lyckas. Eleverna har visat prov på ett stort engagemang och en fantastisk initiativkraft och kompetens. Skolledningen har tydligt visat att den vill skolan väl och gör sitt yttersta för att vår skola ska överleva och ändå kunna upprätthålla god kvalitet. Jag har massor av starka och kompetenta kollegor som är vana vid motvind, att kompromissa och kämpa på för att trots alla hinder försöka ge sina elever en bra utbildning. Vi är många som fortfarande både orkar och vill kämpa.

Nu gäller det bara att vi måste få vår BUN-chef Erik Lenne på vår sida. Han måste tro på oss, annars blir det väldigt svårt. Han måste vilja jobba med oss och inte mot oss. Han måste vilja ge oss en chans. Kommer han att göra det?

Så här såg det ut i december 2010: "Politiker ser ljusare på skolans framtid"  (en intressant artikel ur många perspektiv) http://www.ystadsallehanda.se/simrishamn/article1317118/Politiker-ser-ljusare-pa-skolans-framtid.html

Så här ser det ut i maj 2011: "Förvaltningschefen sågar sparpaketet": http://www.ystadsallehanda.se/simrishamn/article1461437/Forvaltningschefen-sagar-sparpaketet.html

Hur kommer det det att se ut i framtiden? 

***

Simrishamns invånare kommer att ha stora förväntningar på Erik Lenne den närmsta tiden. Vi kommer att kräva att han gör allt han kan för att skapa en öppen och god dialog med såväl politikerna och med sina anställda. Vi kommer att förvänta oss att han kämpar för att vi i kommunen ska kunna erbjuda en bra skola från förskola upp till och med gymnasium. Vi kommer att kräva att han stöttar sin personal och kommunens elever så att de får så goda förutsättningar som möjligt.

Simrishamns invånare kommer även att ha höga förväntningar på oss som arbetar i kommunens skolor och vi antar utmaningen: vi ska ta fasta på det som redan är bra och fortsätta att utveckla det som behöver förbättras.

***

Vi i Simrishamns kommun behöver vara ta väl hand om våra barn och ungdomar, något annat har vi inte råd med!

***

Skånes bästa skolor

Ska politiker anpassa sig efter verkligheten eller försöka forma den?

I Simrishamn är politikerna defensiva. När de ser att det föds få barn i kommunen och få unga flyttar hit, då bestämmer de sig för att stänga sina skolor. Vad händer om man stänger skolor i kommunen? Ökar antalet barn och unga då?! Ja, jag vet att frågan är ledande, men den är relevant!

Vilken framtid kommer vår kommun att ha om vi inte anser oss ha råd att satsa på barn och ungdomar?

Jag läste nyss om en nystartad gymnasieskola i Katrineholm vars rektor kaxigt hävdade att "skolan kommer att bli Sveriges bästa skola" och att de kommer att locka elever till kommunen. Läs mer om detta här: http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/katrineholms_kommun/pressrelease/view/katrineholms-tekniska-college-en-ny-skola-foer-teknik-och-naturvetenskap-609296.

Varför är vi österlenbor inte mer offensiva?! Mitt förslag är att vi i Simrishamns kommun bestämmer oss för att vi ska ha "Skånes bästa skolor", från förskolan upp till och med gymnasiet! Ja, jag vet att det är en blygsam målsättning, men man måste ju börja någonstans! ;-)

Österlengymnasiets framtid debatteras på nätet

Det har handlat mycket om Österlengymnasiet i medierna de sista dagarna och möjligheten att reagera, rekommendera och skriva kommentarer på Ystads Allehanda har utnyttjats flitigt:

"Flera hundra samlades för Österlengymnasiet" av Lena Stadler (Ystads Allehanda, 29 april 2011): http://www.ystadsallehanda.se/simrishamn/article1455026/Manga-hundra-samlades-for-Osterlengymnasiet.html

"Elever taktikväljer och stödjer Österlengymnasiet" (Ystads Allehanda, 29 april 2011):
http://www.ystadsallehanda.se/simrishamn/article1453928/Elever-taktikvaljer-och-stodjer-Osterlengymnasiet.html

"Rasande demonstranter i demonstrationståg" av Emma Niwén (Ystads Allehanda, 1 maj 2011):
http://www.ystadsallehanda.se/simrishamn/article1455972/Rasande-demonstranter-i-forsta-maj-tag.html


Det är roligt att se att så många engagerar sig i frågan genom att klicka på om de blir glada, arga, nyfikna eller likgiltiga när de läser artiklarna (rekordmånga gör detta), rekommendera artiklar (jättemånga gör detta), skriva svar på kommentarer (många gör detta) och twittra (inte så många ... än). Även några av våra politiker, till exempel Anders Johnsson (M) och Roland Thor (MP) använder sig av möjligheten att via tidningens kommentarsfunktion nå ut till kommuninvånarna, såväl anhängarna som kritikerna. Anders Johnsson är aktiv på många ställen och debatterar, förklarar och försöker ge sin version av det som nu händer. Roland Thor använde kommentarsfunktionen för att publicera det tal som han höll fredagen den 29 april vid demonstrationen för att skolan ska få finnas kvar.

Jag tycker att de så kallade gammelmedierna, i det här fallet Ystads Allehanda, utnyttjar de sociala medierna på ett smart och praktiskt sätt. Det är lätt att reagera, kommentera och rekommendera sina kompisar att läsa artiklar i tidningen. På så vis ökar intresset för deras tidning.

Dessutom har Ystads Allehanda under rubriken "Tyck till!" gett sina läsare möjlighet att debattera. Denna möjlighet utnyttjas friskt vad gäller Österlengymnasiets framtid. Såväl elever och föräldrar som kommuninvånare i största allmänhet har bidragit med debattartiklar. Även politiker har utnyttjat denna möjlighet, förutom att de publiceras på de traditionella sidorna i tidningen.

Harald Helgesson, elev i trean på Österlengymnasiet och andra person sett från vänster på bilden här bredvid, skriver till exempel till politikerna "Skärp er och ta ansvar för Österlengymnsiet", Martin Ekblom, elev på gymnasiet 1985 och kommuninvånare i 42 år ;-), skriver att det är "Politikernas förbannade skyldighet att lyssna", Sara Malmgren skriver i sin insändare "Stå på er mot beslutet att lägga ner Österlengymnasiet" och gör bland annat följande mycket träffande beskrivning "Elevernas kamp för sin skola är en kamp mellan David och Goliat" (ingen har väl glömt vem som i den kampen segrade mot alla odds?), Tina Persson funderar över vad en nedläggning skulle kosta kommunen i "Nedläggningen av gymnasieskolan får stora konsekvenser" och Christian Persson berättar att "Vi valde Simrishamns kommun för barnens skull".

Argumenten kring sökstatistiken skärskådas - Österlengymnasiet i Simrishamn

Vårt kommunalråd, Anders Johnsson (M), hävdar i tv-inslaget att kommunens elever väljer bort Österlengymnasiet. Andra debattörer hävdar att vi har god sökstatistik: av de elever som vill gå program som finns på skolan söker sig majoriteten till vår skola. Här får du siffrorna, så att du kan bilda dig en egen uppfattning:

Siffran, "bara 40% av eleverna i Simrishamn söker Österlengymnasiet, kopplat med 60% "väljer bort" Österelengymnasiet har studsat runt lite i lokalpressen. Hur står det  till egentligen?

Lärarna på skolan undrade över detta och Henrik Schmidt tog på sig uppdraget att skärskåda vilka elever det är som söker sig till andra skolor än vår. Här kommer hans analys:

Ansökningar till utbildningar utanför Österlengymnasiet 2011 - en analys 

Elever som sökt program som inte finns på vår skola:

Det är 149 elever som sökt gymnasieutbildning utanför kommunen. 102 av dessa elever har sökt program som inte finns på Österlengymnasiet, till exempel 18 elever som sökt till Estetiskt program, 22 elever som sökt Fordonsprogrammet och 19 elever som sökt Naturbruksprogrammet. 31 av dessa 102 elever anges som S i behörighetskolumnen. Det är alltså inte säkert att de kommer att vara behöriga att söka ett nationellt program.  

Här kommer de exakta söksiffrorna:

De 102 elevernas ansökningar fördelar sig enligt följande:
• 7 elever Bygg och anläggning
• 8 elever Energiprogrammet (3 olika varianter av EE varav 6 st har valt en datainr på John Bauer, vilket också är de elever som ÖGY nu skall erbjuda utbildning här)
• 18 elever Estetiskt program (8 olika inriktningar/ställen)
• 22 elever Fordon (4 olika inriktningar/ställen)
• 2 elever Hotell/Turism (2 olika inriktningar/ställen)
• 14 elever Hantverk  (6 olika varianter)
• 2 elever IB (International Baccalaureate)
• 19 elever Naturbruksgymnasiet (5 olika varianter/ställen)
• 3 elever RLBAG (bagare)
• 5 elever Har valt var sin, unik gymnasieutbildning (t.ex sjöfart, marinbiologi...). 

Elever som sökt andra skolor trots att vi har det valda programmet på vår skola:

Av de 47 elever som valt ett program på annan ort, trots att programmet finns på Österlengymnasiet, har de flesta (32 elever) valt samhällsprogrammet (SA). Av dessa 32 har 21 valt en inriktning som finns på Österlengymnasiet medan 11 har valt SA med inriktningar som inte finns här. De övriga 15 eleverna som valt en annan skola, trots att de valt ett program som ges på Österlengymnasiet, fördelar sig på Barn- och fritidsprogrammet (fem elever varav en av dem valt inriktning Idrott som inte finns på vår skola), Ekonomiprogrammet (sex elever fördelade på fyra olika ställen/inriktningar), Naturvetenskapligt program (två elever som valt två olika skolor) samt Teknikprogrammet (två elever som valt att studera på Österport i Ystad).  

Slutsats:

Att använda procentsatser baserat på samtliga sökanden som bevis på att man "väljer bort Österlengymnasiet" är direkt felaktigt. 

Om det är nödvändigt att förenkla verkligheten till en %-sats är det rimligare att resonera enligt följande:
• 231 åk 9-elever finns i Simrishamns kommun 2011.
• Av dessa vill 102 elever gå ett program som inte finns på Österlengymnasiet.
• 231-102=129 elever i åk 9 är alltså den bas ur vilken Österlengymnasiet skulle kunna hitta ett elevunderlag.
• 103 har sökt att börja Österlengymnasiet i åk 1 (detta innefattar såväl åk 9-elever som elever som söker från andra kommuner, elever som under året gått på IV och blivit behöriga att söka ett nationellt program samt elever som, vid söktillfället, ännu inte är behöriga att söka in på ett nationellt program och som därför ev. kommer att gå på IM (det som tidigare kallats Individuella programmet).

Skall man göra en jämförelse i form av en andel kan man antingen välja att jämföra 103 (antalet som söker ÖGY) med 129 (antalet elever som söker program som finns på ÖGY). 103/129=0,798 dvs 79,8%. 

En sådan siffra skulle väl matcha den orättvisa sökstatistik som vår Barn- och utbildningschef och våra politiker valt att använda som ett av sina tyngsta argument för en nedläggning?! Men Schmidt försöker inte samla enkla poänger, utan granskar siffrorna noggrant. Så här fortsätter han:

Mot denna siffra kan en del argument föras…

• Vill man vara mera kritisk väljer man att jämföra antalet behöriga sökanden till Österlengymnasiet (78 st) med antalet behöriga sökanden till program som finns på Österlengymnasiet (129-6=123) 78/123=0,634 dvs 63,4%.

Det finns dock en osäkerhet i siffran 78 som kan påverka såväl uppåt som nedåt: 

- I siffran 78 bortser man från de 24 elever som faktiskt sökt en utbildning på Österlengymnasiet men, vid söktillfället, inte är behöriga. Detta gör alltså siffran 78 för låg vid beräkningen. 

- I siffran bortses också från det faktum att Barn- och utbildningsnämnden fattat beslut om att stänga 4 program som fått låga söksiffror vid första sökomgången (ES, BF, TE och HP). Det har konsekvensen att ett tiotal elever måsta söka om. Huruvida dessa har sökt en utbildning på Österlengymnasiet eller utanför kommunen är inte, i dagsläget, känt. Detta innebär att talet 78 kan vara för högt. 

Alltså finns det en osäkerhet i, den ovan nämnda, beräkningen om en %-sats som ligger på 63,4% men faktorer som gör att den, i realiteten, kan påverkas såväl uppåt som nedåt. Ett inte orimligt antagande skulle kunna vara att en realistisk och försiktig siffra för den som önskar en snabb analys av söket till Österlengymnasiet ligger mellan 60 och 65%. 

Av de ungdomar i Simrishamns kommun som vill gå ett program som finns på Österlengymnasiet väljer alltså mellan 60 och 65% att gå den på vårt gymnasium i Simrishamn.

Källa: Sökandestatistik från BUF  i Simrishamn (öppen handling, namn/personer borttagna ur statistiken när dokumentet lämnades ut) som sammanställts och analyserats av en av mina kollegor på Österlengymnasiet. Vill du ha kalkylbladet så hör av dig!

Det är viktig att beslut kring en kommuns framtid fattas på goda grunder. Att fatta svåra beslut kräver särskilt väl genomarbetade beslutsunderlag. Argumentet att de flesta av kommunens ungdomar söker sig till andra gymnasieskolor i andra kommuner är direkt vilseledande. Hur är det då med de övriga argumenten för en nedläggning, är de lika dåligt underbyggda?!

***

Hur ser det ut i din kommun? Hur många program kan ni erbjuda och hur stor andel av kommunens ungdomar får ni?

Elever demonstrerar för att rädda Simrishamns enda gymnasieskola

I dag hade gymnasieeleverna i Simrishamn organiserat en demonstration mot beslutet att lägga ner kommunens enda gymnasieskola. Det var ett fantastiskt arrangemang med duktiga talare och en stor, varm och stöttande publik. Den enda som fick det lite hett om öronen var vårt kommunalråd som fick stå till svars för sitt och sina kollegors beslut, men flera av de följande talarna var snabba att försöka bygga en bro till honom och öppna upp för dialog igen.

Här har jag skrivit mer om elevernas demonstration: "Samhällsengagerade och handlingskraftiga ungdomar på Österlen" och här nedan kommer några bilder: 

På Sveriges Radio P4 Kristianstad kan du i dag läsa och höra mer om demonstrationen: "Eleverna vill rädda sitt gymnasium", likaså på Sydnytt "I dag demonstrerade eleverna". Här kan du se ett inslag på Sydnytt:

Samhällsengagerade och handlingskraftiga gymnasieungdomar på Österlen

Österlengymnasiets elever visar stort samhällsengagemang och handlingskraft - ett föredöme för oss vuxna!

På Sveriges Radio P4 Kristianstad kan du höra hur eleverna på Österlengymnasiet kämpar för att få behålla sin gymnasieskola "Elever vill rädda kvar sitt gymnasium". Jag tycker att deras insats och deras engagemang är alldeles enastående. De som driver frågan starkast, är dessutom tvåor och treor på skolan, det vill säga de elever som har gått längst på skolan. De berörs inte själva så mycket av nedläggningsplanerna, men de har massor av egna erfarenheter från hur det är att gå på kommunens enda gymnasieskola. Tycker de att det är viktigt att gymnasiet finns kvar, så betyder det något! Även många före detta elever hör av sig till skolans elevråd och är upprörda och vill hjälpa till. Häftigt eller hur?!

Här har en elev som går i trean på skolan skrivit en debattartikel om nedläggningsplanerna: "Skärp er och ta ansvar för Österlengymnasiet!" (Ystads Allehanda, 26 april 2011): http://www.ystadsallehanda.se/tycktill/article1448462/Skarp-er-och-ta-ansvar-for-Osterlengymnasiet.html.

På Facebook kan du se vilka som kommer på elevernas demonstration i morgon: http://www.facebook.com/event.php?eid=205404589490371. Kom gärna du också! 


Här kan du läsa mer om elevernas kamp "Vi har tröttnat på att väljas bort!" (Ystads Allehanda, 27 april 2011): http://www.ystadsallehanda.se/simrishamn/article1452689/Vi-har-trottnat-pa-att-valjas-bort.html


Eleverna visar här att de både förstår och klarar att hantera såväl traditionella som sociala medier. De är välinformerade, engagerade och handlingskraftiga. De är helt enkelt goda förebilder för oss vuxna!

***

Jag skrev igår att om vi på Österlen fått de politiker vi förtjänar, så är vi inte mycket värda. I dag tänker jag: Om vi på något vis fått de elever vi förtjänar, då är vi värda vår vikt i guld!

***