lördag 21 maj 2011

Finanspolitiska rådet skriver om skolan

Har du läst Finanspolitiska rådets rapport 2011 Svensk finanspolitik? Jag har tagit en titt på rapportens slutsatser och sammanfattning och vad de där skriver om skolan. Jag citerar:
Utbildningsreformerna inte träffsäkra nog  
Regeringen har aviserat och genomfört ett antal reformer inom utbildningspolitiken. En av  finanspolitiska rådets uppgifter är att bedöma om utvecklingen ligger i linje med långsiktigt uthållig tillväxt och långsiktigt hållbar sysselsättning. Utbildningssystemet har en tydlig koppling till både tillväxt och sysselsättning. Det motiverar en genomgång av detta område.   
Den svenska skolan har stora problem som bör åtgärdas. Enligt internationella undersökningar har svenska elevers prestationer försämrats markant sedan 1990-talet. De huvudprinciper för utbildningsreformerna som regeringen har identifierat är i stort sett i linje med forskningen. Vi är emellertid osäkra på om de enskilda åtgärderna är tillräckliga. Regeringen har stora förhoppningar om normbildande signaler. Hur de nya reglerna utformas i praktiken kommer att vara viktigt för effekterna. Regeringen gör enligt vår bedömning knappast heller tillräckligt (om ens något) för att motverka den ökade segregationen.   
Flera faktorer försvårar utbildningsreformerna. Det kommunala självstyret gör det svårt för regeringen att styra skolan. Många olämpliga reformer gjordes under 1990-talet. Lärarna behöver arbetsro och tid att anamma nya arbetssätt. Det är inte bra att ändra regler med korta mellanrum. Vidare är kunskapsläget om vad som orsakat resultatnedgången begränsat, liksom kunskaperna om vad som fungerar. 
Våra slutsatser om den hittills förda politiken är följande.
• Det är viktigt att fortsätta att förbättra förutsättningarna för uppföljning och utvärdering. En viss förbättring har redan skett: nationella prov genomförs numera i årskurserna 3, 6 och 9. Dessutom har insamlingen av provresultaten förbättrats. Vi är positiva till inrättandet av Statens skolinspektion 2007 och den aviserade utvärderingsenheten. Men det finns utrymme för fler förbättringar. Framför allt bör statistikinsamlingen bli bättre.
• Betygen bör bättre spegla elevernas kunskapsnivå, så att man kommer till rätta med betygsinflationen. Vi ser inget annat alternativ än att införa fler nationella prov och att föranstalta om att de ska rättas externt.
• Gymnasiereformen skapar en tydligare inriktning mot yrkeskunskaper på de yrkesförberedande programmen. Detta har en potential att ge en förändring till det bättre.
• Vi välkomnar förändringarna i den nya skollagen som gör att friskolornas villkor i stor utsträckning likställs med de kommunala skolornas. Regeringen bör dock överväga att frånta friskorna deras rätt att använda kötid som urvalskriterium, eftersom det sannolikt ökar den sociala segregeringen. Tillsynen av befintliga friskolor, liksom av de skolor som vill komma in på marknaden, bör stärkas ytterligare.
• Förändringen i skollagen från juli 2011 som anger att eleverna ska få ett kontinuerligt och aktivt lärarstöd i en strukturerad undervisning är ett steg i rätt riktning. Tidigare forskning tyder på att mer individualiserad undervisning har bidragit till de försämrade resultaten. Vi är dock tveksamma hur effektiva regeringens förändringar kommer att vara i praktiken. Vi efterlyser systematiska undersökningar av hur olika undervisningsformer påverkar elevernas resultat.  
• Enligt vår bedömning är satsningarna på lärarna inte tillräckliga för att göra en betydande skillnad. Det finns goda skäl att ompröva systemet med lärarlegitimation. Vi tror mer på en lösning där skickliga erfarna lärare agerar mentorer till andra mindre erfarna lärare eller på annat sätt hjälper skolor med svaga resultat.
• Kursbetyg i kombination med målrelaterade betyg på gymnasienivå har stigmatiserande inslag. De har enligt forskningen lett till fler avhopp, särskilt hos elever  som är svaga i allmänteoretiska ämnen. Därför bör en återgång till ämnesbetyg övervägas. Regeringen har goda intentioner  på utbildningsområdet, men den brister i träffsäkerhet när det gäller de konkreta åtgärderna. Vi är övertygade att mer kan och bör göras. De ökade medel som tilldelats skolan är endast en bråkdel av t ex satsningarna på arbetsmarknadsområdet: 7-8 miljarder på en fyraårsperiod jämfört med 70 miljarder per år på jobbskatteavdraget. Idag är kunskaperna om vad som fungerar mer begränsade än kunskaperna om vad som inte fungerar. Därför är det viktigt att redan vid införandet av nya arbetssätt eller regler se till att dessa introduceras på ett sådant sätt att de kan utvärderas.
Tänkvärd läsning, eller hur?! Själv har jag svårt att se hur kommunerna ska klara uppdraget att skapa förutsättningar för "världens bästa skola". Istället för att fokusera på hur man ska kunna höja kvaliteten, tycks de lägga det mesta av kraften på att skapa piskor som ska få rektorer att mer drastiskt sänka sina skolors kostnader. Vilka kommer värst i kläm? Är det vi lärare? Jovisst mår vi dåligt av de ständiga besparingarna - vi får ju allt mindre tid att planera och efterarbeta våra lektioner och vi mår dåligt när vi känner att vi trots ökade ansträngningar når allt sämre resultat ... Men allra mest illa far våra och andras barn: de elever vars framtid man inte vill satsa tillräckligt med skattepengar på.

Vill du läsa mer om utvecklingen för den svenska skolan, kan du förslagsvis läsa Aftonbladets serie i ämnet: http://skolgranskning.aftonbladet.se/kategori/kommunala-skolan och särskilt den här artikeln
"Eleverna flyr och resurserna försvinner – så svek politikerna den kommunala grundskolan". Men gör det helst innan du väljer att läsa på lärarhögskolan och ännu hellre innan du väljer att skaffa egna barn. Och om du redan läst till lärare och/eller redan har barn, gör som jag och många andra: försök att kämpa emot utvecklingen! För visst är väl barnen framtiden?! Vågar vi inte satsa på dem, kan vi aldrig vinna.

Är det inte något konstigt när skolorna i en kommun beskrivs så här av de politiker som är satta att styra över dem: "Skolorna blöder 50 000 kronor om dagen"?! Vem kan väl på allvar påstå att det i dagens skola finns för många vuxna per barn och vem kan väl på allvar tro att vi kommer att få en bättre skola med bättre resultat genom att vi avskedar lärare och slår ihop klasser?

Inga kommentarer:

Gadgeten innehöll ett fel
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...