Språkens släktskap

Jag funderar över när och hur man kan använda sig av skärminspelningar i undervisningen. Vilket är till exempel lättast att ta till sig: den här skärminspelningen eller texten?



Jag tycker att det är svårt att läsa på ett naturligt och lyssnarvänligt sätt. Naturligtvis vore det bättre att tala fritt ur hjärtat, men det är också svårt. Om träning ger färdighet, så kanske jag så småningom kan ha nytta av att göra den här typen av material?

Här kommer motsvarande text:

Det är svårt att i dag se vilka språk som är släkt med varandra, eller hur? Jag menar: vi svenskar har ju lånat massor av ord från andra språk och de har lånat en hel del ord från oss. När vi på medeltiden importerade en religion så följde det till exempel med en massa nya ord, bland andra "kyrka" och "altare".


På samma sätt har det följt med ord när vi handlat, krigat och importerat ledare, kulturer och tekniska uppfinningar.

Om det nu är så svårt - hur kan man då forska kring detta? Vad stödjer man sin forskning på?

Jo, man kan studera ord som man anser är grundläggande för varje språk. Ord som man tror måste finnas tidigt i ett språk, det vill säga redan innan man börjar resa långt bort för att handla och kriga med andra folk. Dessa ord kallas arvord och kan till exempel handla om släktskap mellan individer.

Här kommer några sådana ord som jag hittat i en jämförande tabell i Wikipedia:

I tabellen har man jämfört ord som kommer från det vi i dag kallar indoeuropeiska språk.

Ett annat sätt att hitta släktskap är att systematiskt jämföra flera tusen år gamla skrifter med varandra. Då kan man se hur språken såg ut för länge sedan och leta likheter och skillnader mellan dem. Vid sådana här studier har forskare funnit att latinet och antikens grekiska har stora likheter med sanskrit som är ett gammalt indiskt skriftspråk och Indiens motsvarighet till latinet. Det verkar alltså som om alla dessa språk är släkt med varandra.

Då kan man ju fråga sig var deras gemensamma ursprung funnits och hur man kan ta reda på detta?

Ja, det är ju inte heller en lätt fråga, men många forskare tror att indoeuropeiskan har sitt ursprung i ett område vid Svarta havet och att språket följt med då folkgrupper därifrån vandrat väster- och söderut ca 4000 -1000 f Kr, se illustrationen från Wikimedia Commons (CC by, sa):

Man har genom forskning kunnat visa att människorna flyttat på sig i de här riktningarna och då är det rimligt att anta att de tagit sitt språk med sig.

Träna dina elever i nordiska språk

Via Skolverkets webbplats kan du och dina elever se några riktigt bra nordiska kortfilmer på mellan 5  och 14 minuter:

Tema tolerans (15-19 år)

Paranoia 14:16 min, (dansk):
To mot én 09:50 min, (norsk):

Se filmen Paranoia
Se filmen To mot én

Tema uppväxt (10-12 år, fungerar även för andra åldrar)

Houdinis hund 12:46 min (norsk)

Se filmen Houdinins hund

Tema humor (14-19 år)

Fisk 05:03 min (dansk)
Hjemmekamp 09:40 min (norsk)

Se filmen Fisk
Se filmen Hjemmekamp

Till filmerna finns även uppföljningsövningar som tar upp filmernas innehåll och språk och ger lite språkhistorisk bakgrund:

Hämta kompendium Tema tolerans
Hämta kompendium Tema uppväxt
Hämta kompendium Tema humor

På Wikipedia kan du läsa en lista över de så kallade "falska vännerna" mellan de olika nordiska språken: http://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_falska_v%C3%A4nner/Nordiska_spr%C3%A5k
Visste du till exempel att om någon på norska säger till dig att han eller hon hade ingen "anledning" att ringa dig, så betyder det bara att han eller hon inte fick något tillfälle att ringa? Och vet du vad som menas när din norske vän berättar att någon bakvasker dig? Det betyder att någon talar illa om dig, eller med andra ord baktalar dig.

Även Intresseföreningen Svenskar Andra Sidan Sundet (SASS) har en sida med "lömska vänner": http://www.andrasidansundet.se/lomskaord.asp och det läskigaste av allt är kanske att listan är så lång! SASS har också samlat en lista över danska talesätt eller ordspråk. De berikar språket, men de gör det också svårare att förstå: http://www.andrasidansundet.se/talesatt.asp

Behöver du ett lexikon, så finns till exempel Tradusa. I detta skandinaviska onlinelexikon kan du få hjälp med översättningar mellan danska, norska och svenska: http://www.tradusa.se/lexicon/capere.jsp. Tvärslå innehåller översättningar till och från såväl svenska, norska (både bokmål och nynorska), danska, färöiska, isländska, finska och engelska: http://ordbok.nada.kth.se/. Du kan till och med få ett ord översatt från alla dessa språk till alla dessa språk samtidigt, vilket innebär att du även kan få synonymer på ordet. Dessutom finns Sprogbro som är en dansk-svensk, svensk-dansk ordbok: http://www.sprogbro.org/.

På Goethe-tests kan eleverna testa sina kunskaper: http://www.goethe-verlag.com/tests/index1.htm.

Lycka till!

Who killed the electric car?

Via Veoh kan du gratis och lagligt se och visa dina elever dokumentären Who killed the electric car? http://www.veoh.com/browse/videos/category/educational/watch/v12581888HJGJyt6s

Jag har inte hunnit se den än, men jag har hört att den funkar bra att använda i undervisningen, väcker tankar och provocerar!

Kan det finnas fler skäl än bristande tekniska lösningar till varför marknaden fortfarande domineras av bensin- och diseldrivna bilar?!

Har du sett den och/eller använt den i din undervisning? Vilka är dina erfarenheter?

Sveriges IT-minister berättar om sina visioner för framtiden

På Svt.play kan du se och höra Sveriges IT-ministers visioner för framtiden:  http://www.ur.se/play/160900.

Några saker av det som Anna-Karin Hatt tar upp är:

• Att några kan mycket teknik och köper de nyaste tekniska prylarna, är inte ett problem för de digitala analfabeterna. De nyfikna och tekniksugna testar och bekostar utvecklingen. Så småningom kommer de mest efterfrågade produkterna att bli billigare, mer användarvänliga och finnas i var mans och kvinnas hem.
• Man ska skapa en bättre tillgänglighet via e-förvaltning.
• Vi ska minska våra ekologiska fotavtryck.
• Tekniken behöver bli mer användarvänlig.
• Vårdens journalsystem måste kunna kommunicera med varandra, så att rätt läkare kan komma åt rätt information om oss oavsett var vi söker vård.

Hatt talar om det digitala innanförskapet, digital delaktighet och ser möjligheterna. Hon betonar att hon vill ha ett öppet Internet, där man fritt kan söka information och uttrycka sina åsikter. Staten kommer särskilt att satsa på projekt som främjar kunskap, tillväxt, jobb och miljö och som bekämpar utanförskapet.

Väldigt många svenskar använder i dag Internet regelbundet. När allt mer information och tjänster blir digitala, är det ett problem att inte alla har tillgång till dator och Internet. Ett utmaning är att försöka lösa detta. Hatt är mycket intresserad att följa hur man inom bland annat seniorverksamheter, bibliotek och studieförbund arbetar med att öka den digitala kompetensen i Sverige. Hon säger att målet är att det ska gå att koppla upp sig när och var som helst i Sverige och att man ska ha tillgång till minst 100 Mb bredbandshastighet överallt i Sverige till 2020.

Samtidigt betonar hon att alla måste ha ett starkt säkerhetstänk, att vi som individer har ett ansvar för vad vi lägger upp för personlig information om oss själva på Internet och att vi har ett ansvar för att skydda våra uppgifter med lösenord och så vidare. Sedan har de som sköter tjänsterna ett stort ansvar för att skydda sina tjänster mot intrång.

Bilden av Anna-Karin Hatt är hämtad från Wikimedia Commons och ligger under licensen Creative Commons (by).

Vi lär av varandra och med varandra hela livet!

I den här filmen får du några konkreta exempel på vilka möjligheter som datorn och Internet skapat:



Filmen tar också särskilt fasta på att vi lär hela livet.

Professor Stephen Heppel, som du såg i filmen, deltog även i BETT 2011 i London. Där passade Margareta Hellström, KTH, på att intervjua honom kring framtidens lärande. Bland annat säger Heppel att läraryrket och livet i övrigt i framtiden kommer att vara ännu mer fullt av överraskningar. Han hävdar också att läraryrket kommer att bli ännu roligare:



Jag håller med. Vi lär varandra, av varandra och med varandra livet ut! Det är det som kallas för det livslånga lärandet och det är det (tillsammans med trygghet, kärlek och vänskap) som ger våra liv mening.

Hur väl vi lyckas förmedla detta till våra elever är avgörande för vår framtid!

Mediepedagogik och demokrati

Jag hittade denna haiku på Flickr när jag letade efter en bild som skulle kunna illustrera begreppet "demokrati". Visst är den fin!?

Demokratin fungerar bäst när vi alla deltar!

Hur får vi då alla att vilja och kunna delta, att vilja och kunna sjunga med i "demokrati-kören"?

***

På vilka sätt kan man hävda att arbetet med mediepedagogik i skolan handlar om demokrati? undrade Lars Johnsson på kursen Media, Kommunikation och IT som verktyg i pedagogisk verksamhet A, 7,5 hp vid Halmstad högskola.

Ja, det var en intressant fråga. Anser Johnsson att mediepedagogiken kan bidra till ett demokratiskt samhälle?

Först måste jag ta reda på vad Johnsson menar med mediepedaogik. Han utgår från boken Medieresor av Kerstin Olson och Cecilia Boreson, 2004, så jag söker mitt svar i den. Så här säger Thomas Koppfeldt, professor i "Media Estetik Pedagogik" vid Dramatiska Institutet, om mediepedagogik i bokens första kapitel:

"Mediepedagogik innebär att undervisa med medier, om medier samt i viss mån för medier. /.../ Även om huvudmålet inte är att träna elever till en mediemarknad, är grundtanken att demokrati och yttrandefrihet främjas om fler kan hantera medieuttrycken. "

Det stämmer väl med mina tankar. Om elever får pröva på att skapa olika medier själva, tror jag att de lättare kan förstå förutsättningarna för dem.

Då är frågan vad som menas med medier. Är det bara tv, radio och tidningar? Nej, Koppfeldt verkar med medier syfta på "det utvidgade textbegreppet" och i detta lägger han in rörlig bild, stillbild, ljud, musik och text.

Jag vill skjuta in att digitala medier och sociala medier av olika slag har gjort det så mycket enklare för oss att dela med oss av våra kunskaper och vårt skapande, av våra filmer, bilder, ljudfiler och texter, och att diskutera med varandra. Tillsammans med allt mer användarvänliga programvaror har detta gjort att vi i dag förhållandevis lätt kan samarbeta, lära av varandra och med varandra, och vara kreativa och inspirera varandra.

Alltså: hur kan användning, analys och produktion av bilder, filmer, ljud, musik och text bidra till att skapa bättre förutsättningar för demokratin? Och hur kan vi dra fördel av de nya möjligheter som de digitala verktygen skapar?

Efter en del funderande kom jag fram till att följande är viktigt ur ett demokratiskt perspektiv:

• Att kunna använda sig av Internet för att söka information och att lära sig mer avancerade sökstrategier än att bara googla och ta de första träffarna man får, är en viktig färdighet vi bör jobba med i skolan.
• Att lära sig att granska sina källor på ett mer systematiskt sätt (så kallad källkritik) är en annan sådan viktig färdighet.
• Att ge alla elever tillgång till digital teknik och att utveckla deras digitala kompetens är likaså viktigt. Skillnaderna mellan de som har och inte har och de som kan och inte kan, riskerar annars att bli stora. Jag tror till och med att bara de som har och kan kommer att ha möjlighet att i framtiden aktivt delta i samhället.
• Att kunna producera egna bilder, filmer, ljudfiler och texter, är en viktig övning i digital kompetens. Genom att producera blir vi mer medvetna om de olika mediernas förutsättningar och vi får lättare att analysera och reflektera kring även andras verk. Vi blir helt enkelt mer medvetna. 

Genom att producera tror jag att vi blir mer kompetenta och medvetna konsumenter. Det finns också större chans att vi känner oss engagerade och berörda av det som händer runt omkring oss och att vi reagerar och agerar när vi tycker att det behövs. Vi blir en del av samhället och ju fler som blir det, desto mer demokratiskt blir vårt samhälle.

Vilka är dina tankar kring mediepedagogik och demokrati? Behöver vi träna våra elever i mediepedagogik för att göra dem demokratiskt sinnade (vilja vara en del av demokratin) och behöver de träna sig i detta för att kunna delta i demokratin?

Digital kompetens

När vi lärare och våra elever arbetar med digitala inlämningsuppgifter tvingas vi att lära oss hantera flera olika typer av teknisk utrustning, programvaror och filhantering. Dessa kunskaper har vi nytta av i många andra sammanhang.

Hyperlänkar främjar lärandet

Digitaliseringen gör det lättare att länka mellan olika delar av elevernas material och mellan elevernas arbeten och olika webbsidor. Detta innebär fördelar för såväl eleven själv som hans eller hennes läsare. 


Det går snabbare och lättare att navigera mellan de olika delarna. Detta gör det bland annat enklare att läsa mer och/eller kontrollera källorna. 


Enligt Lars Lindström, professor i pedagogik vid Stockholms universitet, främjar hyperlänkarna dessutom lärandet genom att de passar hjärnans sätt att bearbeta information (Ellmin och Ellmin, Att arbeta med portfolio, 2003).

Lärandet ska stå i centrum

Tekniken öppnar upp mängder av nya möjligheter. Nya verktyg. Nya redovisningsformer. Nya kreativa lösningar. Det är frestande att lägga massor av tid på att upptäcka: att leta, testa och välja ut sina favoriter och vilja försöka få med sig så väl elever som kollegor på tåget. 

Men att lära sig nya saker tar tid. En del tycker att det räcker att de kan sitt e-postprogram, Word och Facebook. Det är svårt att väcka deras nyfikenhet och de tröttnar snabbt på dina idéer och förslag. Då bör du vara säker på vilka verktyg du tycker är verkligt viktiga ur ett pedagogiskt perspektiv och att du tror på dem så mycket att du kan stå emot trycket.

Roger och Birgitta Ellmin skriver i sin bok Att arbeta med portfolio (2003) att arbetet kring digitala uppgifter och portfolios har en tendens att kretsa kring tekniken istället för pedagogiken. 

Tekniken ska bara vara ett verktyg och bör inte stå i centrum för undervisningen. Istället är det elevernas utveckling, lärande och lärmiljöer man ska fokusera på. 

Visst låter det självklart, men det är inte så enkelt som det låter. Jag tycker att bloggverktyg såsom Blogger och Wordpress och verktyg för wikis som Wikispaces är mycket användarvänliga, men elever (och kollegor) som inte är så sugna på att skriva en massa och som inte ser att de kan ha nytta av verktygen utanför skolan - de tycker inte alls att det är lika lätt. Det beror inte på att jag är smartare eller mer teknisk, utan på att jag är mer motiverad.

Att lära sig nytt tar tid. Är det roligt och meningsfullt går tiden snabbt och uppgiften känns lätt. Känns det meningslöst och som ytterligare en uppgift ovanpå allt annat, så går tiden långsamt och det tar "evigheter" att lära sig det.

I boken påpekar Roger och Birgitta Ellmin att det är viktigt att lärare får ägna sig åt lärandet och inte behöver agera datatekniker. Jag håller med. Vi måste anpassa oss efter de förutsättningar vi har (Internetåtkomst, tillgång på datorer och projektorer, program som är tillräckligt användarvänliga för de som ska använda dem, etc), annars tar arbetet med tekniken för mycket tid från annat som är viktigt. Dessutom blir alla på så dåligt humör när tekniken strular.

Digitaliseringen kan innebära ökad tillgänglighet

Tack vare digitaliseringen kan man lättare att göra kopior på sina material eller ha det tillgängligt på webben. På så vis kan flera personer titta på samma material samtidigt. 
Det blir alltså enklare för lärare och handledare att ge kontinuerlig respons och elevernas föräldrar kan få ökad insyn i sina barns utbildning och utveckling.

Bestäm dig först för vilka mottagare du vänder dig till!

När jag skulle göra en skärminspelning där jag guidade runt på en nystartad kursblogg i Svenska B för SMES09 och TE09 insåg jag att jag glömt att bestämma mig vilka som var min målgrupp.

Var det eleverna som jag undervisar, var det elevernas andra lärare eller var det elevernas föräldrar?

Resultatet blev inte riktigt bra. Nästa gång måste jag ha mer tydliga mottagare!

Språkträd i färg

I boken Möt språket (2000, s 209) av Johansson, Karlsson och Nettervik hittade jag denna fina bild av det indoeuropeiska språkträdet:

Så här ser den ut i färg:

Bilden är gjord av Marie Söderman. Den har nu några år på nacken och baskiskan bedöms i dag som ett isolatspråk. Baskiskan skulle alltså egentligen inte vara med på den indoeuropeiska trädstammen. 

Kanske kan man alltså även använda språkträdet till att leka "finn ett fel" med sina elever eller kollegor?

Jag har inte kunnat hitta någon lika fin illustration någonstans och särskilt inte under en Creative Commons-licens. Problemet med den här bilden är som sagt att den är publicerad i en bok och att den skyddas av upphovsrätten. 

Kan jag använda mig av citaträtten och nogsamt citera bilden när jag använder mig av den?

Det behövs fler illustrationer med CC-licens!

Jag har letat länge på nätet efter en bra bild som visar den indoeuropeiska språkfamiljen. Naturligtvis vill jag dessutom att den ska ha en licens som gör att jag tillåts använda den. Detta har dock visat sig vara jättesvårt. Jag har hittat många olika illustrationer i form av mindmaps och liknande, men de är antingen för plåttriga eller svåröverskådliga. Här kommer ett exempel:

Det känns som här finns ett stort behov att fylla.

Har du eller dina elever tid och intresse så skulle ni kunna göra vackra och intressanta mindmaps och/eller teckningar för att illustrera artiklar i till exempel Wikipedia. Börja i så fall med att lägga upp dem på Wikimedia Commons. Därefter kan du lätt använda dem i Wikipedia. Lycka till!

Det är alldeles uppenbart att det även saknas bra kartor över olika fenomens utbredningar. Denna karta på Wikimedia Commons visar till exempel med hjälp av rött de sino-tibetanska språkens utbredning. Skulle inte den kunna göras snyggare?

Vet du om det finns kartor och enkla, gärna webbaserade program som man kan utgå ifrån ifall man vill skapa egna kartillustrationer?



I boken Möt språket (2000, s 209) av Johansson, Karlsson och Nettervik hittade jag denna fina bild av det indoeuropeiska språkträdet:

 

Bilden är gjord av Marie Söderman.

Jag har inte kunnat hitta någon likartat fin illustration någonstans och särskilt inte under en Creative Commons-licens. Problemet med den här bilden är som sagt att den är publicerad i en bok och att den skyddas av upphovsrätten. 

Kan jag använda mig av citaträtten och nogsamt citera bilden när jag använder mig av den?

Datorn ger oss fler dokumentationsformer

När man arbetar med digitala verktyg kan man använda sig av fler dokumentationsformer än när man arbetar med pappersbaserade varianter. Man kan till exempel lägga in bild-, grafik-, ljud- och filmfiler. Enligt Dag Österlund, studierektor på institutionen för Interaktiva medier och lärande vid Umeå universitet, blir det på så vis lättare att synliggöra mer praktiska och estetiska ämnen i stil med musik, idrott och slöjd.

Om det är lättare att dokumentera texter än andra typer av material, finns det stor risk att dessa värderas som viktigast. Kan vi hitta enkla sätt att regelbundet dokumentera även muntliga uppgifter tror jag därför att vi har vunnit mycket.

De digitala medierna gör det dessutom lättare att jobba med till exempel bild, film och teater, vilka alla ingår i det utvidgade textbegreppet. Vi får med hjälp av verktygen större möjligheter att uppfylla våra kursmål.

Digitala portfolios

I dag görs och samlas många elevers arbeten digitalt i så kallade portfolios, till exempel med hjälp av en blogg eller med en mapp i Google dokuments. 

Detta har flera fördelar. Det är enklare att samla olika typer av material och man behöver inte hålla reda på mängder av papper och pärmar. Det är också förhållandevis säkert, eller som Richardson skämtsamt skriver i sin bok Blogs, wikis, podcasts and other powerful web tools for classrooms (2009): ”The dogs never eat it”.

Att göra källhänvisningar till bilder

I går skrev jag ett inlägg här på bloggen om hur man snabbt och enkelt kan använda bilder som man hittar på Flickr genom att klistra in en inbäddningskod i blogginläggets html-läge. Här kommer ett exempel på hur det då kan se ut:

Du får med namnet på bilden, namnet på den som laddat upp bilden och det står att bilden kommer från Flickr. Klickar du på bilden kommer du dessutom direkt till dess egen Flickr-sida och där kan du läsa mer om bilden och se vilken licens den ligger under. Informationen räcker, men när jag vill vara mer noga så skriver jag även en egen bildtext under bilden. Då härmar jag en av mina förebilder.

Som jag också berättade i går letade och fann jag förebilder när jag började med mitt eget bloggande och med bloggen i undervisningen. Min främsta förebild blev Kristina Alexandersson. Det var en lycklig slump som gjorde att jag hittade henne när jag bekantade mig med Twitter och sökte efter likasinnade. I sina twittermeddelanden länkade hon ofta till sin blogg och den visade sig vara läsvärd! Jag vågade mig på att ställa frågor och Kristina var generös med svaren. Detta gjorde det lättare för mig att våga pröva bloggandet med mina elever och att våga tro på idén även när jag mötte motgångar.

När jag är ännu mer noggrann så följer jag Kristina Alexanderssons recept. Så här gör hon källhänvisningar till de bilder som hon använder (hämtat ur detta blogginlägg "Kära nån, hur får jag eleverna att "använda" Creative Commons?"):

Cow lomo no.5 by Skinnyde CC (NC, NDW)

Förutom bildtexten i sig så lägger hon tre länkar: en från namnet på bilden, i det här fallet "Cow lomo no.5", till bilden där den finns i original, en från namnet på den som lagt upp bilden, i det här fallet "Skinnyde", till den personens eller organisationens webbplats eller Flickr-sida och en från namnet på licensen, i det här fallet Creative Commons: Attribution, Noncommersial, No Derivative Works", till en text som förklarar vad licensen innebär.

Här kommer avslutningsvis en kort och tydlig presentation av de olika licenserna för Creative Commons, även den är gjord av Kristina Alexandersson:

Lathund för Creative Commons

View more presentations from Kristina Alexanderson.

Hur man kan använda bilder från Flickr

Jag lärde mig en strategi för hur man kan hantera källhänvisningar för bilder utav Kristina Alexandersson. Hon gör det bra och hon är en auktoritet på området, så jag började helt enkelt med att härma henne. Ta gärna en titt på hennes blogg för att hämta inspiration: http://www.kristinaalexanderson.se/!

För inte så länge sedan ändrade Flickr hur man kommer åt möjligheten att sprida bilder vidare. Nu loggar jag in på Flickr (det fungerar dock lika dant även om man inte är reg och inloggad), klickar på share ovanför en bild som har licensen CC, väljer Grab the HTML/BBCode, väljer storlek på bilden som jag vill ha (jag väljer oftast "small" eftersom den storleken passar bäst på min blogg) och sedan kopierar jag koden och lägger in den på bloggen (via html-läget), till exempel:

Då får jag tyvärr ingen bildtext under bilden, men för man muspekaren över bilden så kan man läsa vad bilden heter, vem som har lagt upp den och att den ligger på Flickr. Klickar man på bilden så kommer man direkt till originalbilden på Flickr.

Smidigt eller hur?!

Jag tycker att det är rimligt god information och gillar direktkopplingen när man klickar på bilden. Vad tycker du?

Det finns olika sätt att lära och lära ut

Här kan du se en sång där läraren Mr Doug Edmunds lär sina elever vad energi är:



Ett annat exempel på hur man kan försöka lära ut och/eller väcka intresse för ämnet historia genom att använda film och musik är History for Music Lovers. De använder sig av känd musik och kända bilder, karaktärer och miljöer och så lägger de på nya texter och animationer.

I det här filmklippet berättar Dr Carlson i ScienceTheater om fast, flytande och gasform vad gäller först vatten och sedan syre.



Här kan du se mer http://www.sciencetheater.net/.

Kan man ha någon nytta av detta eller liknande material i skolan?

Några personliga erfarenheter av IKT i undervisningen

För lite drygt ett år sedan använde jag i stort sätt bara Internet och datorn för e-post, digitala bilder, ordbehandling och informationssökning. Men när jag i en kurs i lärarlyftet läste Will Richardssons bok Blogs, wikis, podcasts and other powerful web tools for classrooms (2009), såg jag mängder av nya möjligheter. Min nyfikenhet väcktes och jag sökte kollegor som arbetade med liknande saker. Jag fann förebilder och nätverk framför allt via twitter och olika bloggar. På så vis kunde jag söka stöd och jag hade möjlighet att ställa frågor och få tips. Detta gjorde det lättare att våga pröva nya verktyg och metoder. Några månader senare kom jag in på kursen LC100N Digital kompentens och fick handledare och kurskamrater som jag kunde inspireras av och bolla idéer med. Jag hade visserligen ingen arbetstid avsatt för kompetensutveckling inom IKT, men jag hade stöd av mina skolledare och jag hade möjlighet att studera på fritiden.


Mina elever och jag hade god tillgång till datorer, både i skolan och hemmen, och eleverna var förhållandevis datorvana även om de mest använde datorn för informationssökning, ordbehandling, epost, Facebook och liknande. Min akilleshäl blev att det trådlösa nätverket på skolan fungerade bristfälligt under hela den första terminen med eleverna och det skapade mycket frustration.

Det är lätt att tro att alla elever välkomnar en ökad datoranvändning i skolan, men detta är inte min erfarenhet. En del elever är rädda för att de ska behöva ägna tid åt att lära sig nya verktyg och färdigheter och att tekniska problem ska stjäla tid från “ämnet”. I viss mån är oron välbefogad. Även om eleverna är någorlunda datorvana tar det tid att registrera konton, klicka på bekräftelselänkar, skicka e-postmeddelanden, ladda upp texter på webben etc. och ibland krånglar det. Kanske särskilt när många elever ska försöka göra samma sak på webben samtidigt?

De elever som inte var förtjusta i att använda datorn i sin utbildning, ungefär 5 elever i en klass på 28, fick ett tungt argument för sin sak när nätverket inte visade sig räcka för oss. Även de elever som var mer positiva till datoranvändningen blev frustrerade över att så mycket värdefull undervisningstid förlorades varje gång vi skulle logga in på datorerna och när vi skulle surfa på ett segt internet. Under elevernas andra termin på kursen förbättrades nätverket väsentligt, samtidigt som deras digitala kompetens blivit högre. Mindre tid behövde läggas på tekniskt strul och de hade vant sig vid arbetsmetoderna. Då blev de negativa elevernas motstånd mindre.


Jag mötte initialt en hel del motgångar, särskilt vad gäller att motivera eleverna att använda tekniken, men verktygen har öppnat upp för många fler möjligheter att göra undervisningen varierad och jag har i dag större möjligheter att få in "det utvidgade textbegreppet" i mina kurser. Fördelarna med att använda informations- och kommunikationsteknik överväger!

Kom igång med IKT i undervisningen!

De senaste åren har det utvecklats en mängd digitala verktyg som är webbaserade och användarvänliga. De kräver ingen nedladdning, inget kodande, inga installationer, inga kraftfulla datorer och inga långa och komplicerade teknikutbildningar, utan bara lite grundläggande digital kompetens. Kan du använda dig av e-post- och ordbehandlingsprogram, då kan du också snabbt och enkelt lära dig använda verktyg som Blogger, Wordpress, Wikispaces*, Mediawiki, Google Dokuments, Twitter, Facebook, etc. 

Utvecklingen i såväl grundskolorna som gymnasiet har gått mot att allt fler elever och lärare har fått allt bättre tillgång till datorer och internetuppkoppling. Samtidigt som det i högre studier och på arbetsplatser ställs allt högre krav på att studenterna respektive de anställda ska ha digital kompetens, för att de ska kunna söka information och sprida kunskaper vidare etc. 

Det har med andra ord blivit ett bra tillfälle att använda sig av digitala medier i undervisningen.


Precis som många andra lärare är jag nyfiken på hur jag kan utveckla användningen av informations- och kommunikationsteknik i min undervisning och jag vill därför pröva och utvärdera för mig nya digitala verktyg. Eftersom jag tror att vi lär oss bäst när vi har möjlighet att diskutera och utbyta idéer och tankar, är jag särskilt intresserad av utvecklingen av de sociala medierna. Hur kan jag utnyttja sociala medier i svenskämnet? Vilka verktyg passar bäst och hur passar de att användas?

* Wikispaces är det enda av de verktyg jag här nämner som saknar en artikel i Wikipedia. Kanske beror det på att Wikipedia bygger på verktyget Mediawiki, som är en konkurrent till Wikispaces? Verktyget är precis som Mediawiki en wiki, men jag tycker att Wikispaces är ett mer användarvänligt verktyg.

Har du tips på hur man kan samla och organisera elevmaterial?

Istället för att använda en lärplattform kör jag med öppna lösningar: bloggar, wikis, google documents, testmoz och surveymonkey. Det har massor av fördelar: de är fria och gratis, man behöver inte ladda ner programvaror och eleven lär sig verktyg som han eller hon sedan själv kan använda i andra sammanhang.

Men det har nackdelen att jag själv måste leta upp och samla in alla inlämningar och resultat. Än så länge har jag inte klarat av att lösa det problemet på något smart sätt. Har du något tips? Hade man till exempel kunnat använda sig av # på något vis?

Visar "En svensklärares baspaket" med hjälp av Screenr

Jag har gjort min muntliga slutuppgift till delkursen LC100N Digital kompetens i form av några skärminspelningar. Första delen handlar främst om bakgrunden till mitt projekt och om bloggen som verktyg:



Andra delen handlar om wikis och Google dokuments:



Tredje delen handlar om upphovsrätten, självrättande kortfrågor och utvärdering:



Vill du kunna klicka på länkarna så använd den här versionen (utan tal):



Vilka verktyg och material ingår i ditt baspaket?

Lärdomar från kurs i Digital kompetens vid KTH

Nu börjar kursen närma sitt slut och jag tänkte kortfattat summera mina intryck av kursen. Sista inlämningsuppgiften är nämligen att vi ska ställa oss följande frågor:

• Vad förväntade jag att lära mig?
• Vad lärde jag mig egentligen? Mer eller mindre, och varför?
• Hur väl lärde jag mig allt detta?
• Vad är det nu som jag förstår/kan bäst av det jag lärt mig under kursens olika delar? Vad kan jag sämst?
• Så vad händer nu? Vad ser jag som "nästa steg" i mitt lärande?
• Vilka rekommendationer kan jag ge någon som funderar på att gå den här kursen?

Jag förväntade mig att jag skulle bli säkrare, mer medveten och mer rutinerad i mitt användande av digitala verktyg och det har jag blivit. Jag har lärt mig mycket och fått mycket praktisk träning.

Eftersom jag har fastnat för bloggverktyget - det lämpar sig så bra för mina behov i undervisningen i svenska på gymnasiet, är detta det verktyg jag lärt mig behärska bäst. Jag har även prövat Google dokuments och Wikispaces, men känner att jag fortfarande behöver pröva mig fram med dessa verktyg för att bli mer säker på deras potential. Varken mina elever eller jag har varit lika förtjusta i dessa verktygs möjligheter och detta beror delvis på att de inte lika väl svarar mot mina och mina elevers behov i skolan, men jag tror också att det beror på att jag inte riktigt lärt mig utnyttja dessas fulla potential. Jag behöver utforska dem mer och skapa uppgifter och arbetsförhållanden där man kan dra full nytta av att man kan skapa material tillsammans. En styrka är ju att man kan arbeta ihop oberoende av tid och rum. En svaghet är att man inte kan arbeta samtidigt med samma material om man inte sitter tillsammans och jobbar, för då riskerar man att förstöra varandras redigeringar. (Eleverna måste alltså komma överens med varandra så att de inte sitter hemma och jobbar med samma sida på Google dokuments eller på deras gemensamma wiki samtidigt.)

Kursmaterialet har varit mycket väl genomarbetat, kunnigt och intressant, och jag har lärt mig mycket av att gå igenom och bearbeta det för att passa mina syften och behov. Genom att följa kurskamraters arbeten har jag fått många värdefulla tips och inspiration. Kurskamraternas blogginlägg har blivit som konkreta exempel på kursens mer generella råd. 

Nästa steg för mig är att fortsätta utveckla min digitala kompetens genom att praktisera det jag lärt och fortsätta lära, allt eftersom nya behov och idéer uppstår. 

Jag tänker bli bra på det jag nu testat och som jag tror på och jag tänker fortsätta att nyfiket följa andra utbildares utveckling. Jag tänker försöka fortsätta följa kursmaterialets och mina kurskamraters utveckling och på så vis hoppas jag kunna hålla mig uppdaterad.

De som funderar på att gå kursen vill jag tipsa om att noga följa kurskamraternas bloggar och att kommentera dessa. Då blir studierna mycket mer lärorika, roliga och mer utvecklande! 


Lycka till!

Visar webbplats med hjälp av Screenr

Här visar jag med hjälp av Screenr en webbplats för att inspirera och stötta kollegor som vill använda sig av informations- och kommunikationsteknik i undervisningen.



Adressen till webbplatsen är http://ikttips.skolbloggen.se.


Välkommen!

Rundvandring på mitt projektarbete i Digital kompetens II

På kursen Digital kompetens II vid KTH har vi fått i uppgift att skapa webbplatser där vi inspirerar och stöttar kollegor som vill använda sig av informations- och kommunikationsteknik i sin undervisning. Här guidar jag på den webbplats jag skapat: http://ikttips.skolbloggen.se.




På de olika sidorna, som du kan hitta uppe i menyn, tänker jag tipsa om olika material och verktyg som du kan ha nytta eller inspireras av. Kom gärna med synpunkter på hur dessa sidor kan kompletteras eller förändras så att de blir ännu bättre.

Bloggen hoppas jag att vi ska kunna använda till att kontinuerligt tipsa varandra om sådant som rör informations- och kommunikationsteknik och hur den kan användas i undervisningen.

Min förhoppning är att du kan ha nytta av det här materialet och att du tar chansen att aktivt påverka och berika innehållet. Detta kan du göra genom att använda bloggens kommentarsfunktion för att diskutera och komma med tips eller önskemål om vad som ska tas upp. Du kan så klart också göra det genom att skicka mig ett e-post eller haffa mig i korridoren. 

Piaget med modersmjölken

Jag läser om Piaget på kursplattformen till LC200N Digital kompetens II vid KTH. Där står bland annat något som gjorde mig nyfiken: Piaget hävdar att "Intelligensutveckling är beroende av rätt sorts övning i rätt ålder." Det där skulle jag vilja ta reda på mer om. Det låter som en hel vetenskap. Stämmer det och i så fall: vad är det som våra barn bör träna vid vilken ålder?!

Så här står det på Wikipedia (Piaget):
"Han kallade själv sin teoretiska grund för genetisk epistemologi. De faserna barns kognitiva utveckling genomgår är enligt Piaget biologiskt betingade, och kan därför placeras in i ett åldersschema.

1. Den sensomotoriska fasen som varar mellan 0 till ca 2 år
2. Den för-operationella fasen från 2 till ca 6/7 år
3. Den konkret-operationella fasen från 6/7 till ca 11/12 år
4. Den formal-operationella fasen från 11/12 år till ca 15 år

Dessa faser ska förstås så, att barn inte kan tillgodogöra sig kunskap som är för avancerad för dess biologiska utveckling. Synsättet har blivit skarpt kritiserat då det bland annat anses att det begränsar barnets naturliga nyfikenhet om viss kunskap ses som alltför logiskt komplicerad för dem."

En annan sak som jag tog fasta på i materialet var "Jämvikt är ett annat nyckelbegrepp i Piagets teori. Alla system i naturen har ett jämviktsläge som ständigt rubbas, men också ständigt återställs genom olika självjusterande mekanismer." Det låter klokt. Visst strävar vi efter balans hela tiden och njuter när den uppstår. Men det dröjer inte länge innan balansen rubbas och vi får börja om i vår strävan efter harmoni. Detta kan vi utnyttja i skolan, men hur? Mmm ... det får jag nog fundera mer över ... Har ni några tankar och idéer kring detta?

Ytterligare något som väckte min nyfikenhet var "Piagets betonar vikten av att barn får vara aktiva och experimentera med tingen. Människan är i högsta grad ett "öppet system". Beroende på vilka uppgifter som vi ställs inför formas tankemönstren olika hos olika individer. Detta var en pedagogik som förebådade 1990-talets och 2000-talets självstyrda, uppgiftsbaserade lärande som kräver att eleverna är delaktiga i planeringen av sitt lärande." Oj, det där känns som självklart. Alla, såväl barn som ungdomar och vuxna, trivs väl bäst och framför allt lär sig mest, när de är aktiva och undersökande?! Inte kan man väl lära sig något utan att vara aktiv? Inte ens utantillkunskaper. Och om man vill förstå måste man väl undersöka, försöka se samband, likheter och olikheter ...

Kanske var detta sprängstoff när Piaget utformade sina teorier på 60-talet, kanske har jag omedvetet fått Piaget med modersmjölken och kanske är det därför som jag bara höjer lite på ögonbrynen och undrar: "Och? Var det allt?!" Antagligen är det något som jag missat. Detta får jag undersöka vidare!

Vilka är dina tankar om Piaget? 

Skrämselpropaganda om datorspel flyttar fokus från de verkliga problemen

"Snedvridna larmrapporter är ett större problem än spelkulturen" skriver Orvar Säfström i en tankeväckande artikel i Sydsvenskan i dag, 2 jan 2011. 

Säfström reagerar på att fyra hjärn- och beteendeforskare på Karlolinska Institutet, Predrag Petrovic, Andreas Olsson, Henrik Larsson och Martin Ingvar, i en artikel 18/12 2010 på DN Debatt, hävdade att "Dataspelsvåld minskar ungas förmåga till empati”. De skriver att forskning

"visar på en robust koppling mellan våldsamma dataspel och aggressiva beteenden, tankemönster, och affekter liksom minskad empati och prosocialt beteende i både experimentella studier och populationsstudier."

Forskarnas artikel verkar trovärdig och känns rimlig. Vad vi gör påverkar oss. På gott och ont. Även om forskning inte entydigt visar att våldsamma spel skapar våldsamma ungdomar, är det väl få av oss vuxna som önskar att våra barn, ungdomar eller unga vuxna ska ägna en stor del av sin vakna tid åt tv- och datorspel. 


Jag tycker inte att artikeln känns så onyanserad som Säfström hävdar. Forskarna erkänner att "våld och aggressivitet är orsakat av en kombination av olika riskfaktorer, var och en med liten effekt i sig". Samtidigt passar de på att poängtera: "Det betyder alltså inte att dataspelsvåld kan klassificeras som oviktigt i sammanhanget, utan snarare att forskning måste fokusera på hur dataspelande i samspel med andra riskfaktorer (socioekonomisk bakgrund, brist på skyddande nätverk, utsatthet och genetiska faktorer) ökar risken för våld och aggressivitet." 

De lägger också till: "från hjärnforskningsperspektiv är vi mest bekymrade för barn och ungdomar som redan har en psykiatrisk problematik, till exempel ADHD-, borderline- och antisociala symptom. Dessa barn släpar efter i mognaden av pannlobens kontrollfunktion och har ofta en bristande impulskontroll. De framstår därför som extra känsliga för våldsamma dataspel, ett antagande som stöds av beteendestudier."
 
Men kanske blev den efterföljande debatten det? Många av oss kommer ju bara ihåg det som passar med våra föreställningar och fördomar och då är det lätt att glömma bort forskarnas reservationer.


Kanske är det forskarnas beskrivning av spelen som får Säfström att se rött? Läs själva och bilda er en uppfattning kring hur väl insatta forskarna är i datorspelsvärlden: 
"I dag är det inte fysiska äventyrslekar som gäller. Det är dataspel som dominerar fritiden för många ungdomar, spel vilka upplevs som både roliga och meningsfulla. Dataspel har även funnit en plats i specifik träning vid sjukdom och hjärnskador som stroke. Mitt i detta finns det nu en ökande förekomst av verklighetstrogna och extremt våldsinriktade spel där alla spelmoment som belönas går ut på att virtuellt döda, skada, misshandla, våldta, sprätta upp och lemlästa sina opponenter."

Oavsett om beskrivningen stämmer med verkligheten, så skrämmer den. Jag tror dessutom att bilden delas av många som inte själva spelar datorspel. 

Säfström berättar att man i den internationella spelvåldsdebatten många gånger varnar för att den här typen av skrämselpropaganda flyttar fokus från de verkliga problemen. Istället för att ta itu med de verkliga orsakerna till ungdomsvåld, skyller man alltså på våldsamma tv- och datorspel.

Jo, det ligger nog något i det. Visst är det enklare att förbjuda tv- och datorspel än att förbjuda fattigdom, beteendestörningar och sociala och mentala problem?!