söndag 5 juni 2011

Läsningens historia

Att läsa om läsningens historia i Ann Steiners bok Litteraturen i mediesamhället (2009) är spännande. En mycket talande rubrik i kapitlet om "Läsaren" är "Från högljudda omläsningar till tysta engångsläsningar" och dessa sidor i boken (s 158-160) vill jag ivrigt rekommendera! Jag tycker det är så spännande att få veta mer om hur förändringen gått till och att vi inte alltid läst på det sätt som vi i dag anser är det enda rätta sättet.

Ett tafatt försök att återge lite av kapitlets innehåll kommer här (se det mer som ett försök till apritretare än som ett referat):

I dag läser vi tyst och gärna i avskildhet, men detta är en modern företeelse. Ända fram till 1700-talet var enligt Ann Steiner nästan all läsning högläsning. Man hade ont om böcker och det var självklart att man var öppen med vad man läste: antingen satt man och läste högt för sig själv eller så läste man högt för andra som ett slags social och uppbyggande aktivitet. Den sociala kontrollen var stark och genom högläsningen kunde alla vara säkra på att man inte läste något syndigt, lättjefullt eller statsomvälvande.

Steiner berättar två kul exempel på hur man vet detta:

Man har hittat vackra handskrivna codex  från medeltiden där munkar klottrat ner marginalerna med humoristiska teckningar och kladdiga anteckningar. I dessa anteckningar har de klagat över att de fryser, är hungriga och störs av oljudet från sina högläsande kollegor.

Teologen och filosofen Augustinus skrev i Bekännelser (ca 397 e Kr) att hans mentor läste  tyst och Augustinus grubblade mycket kring skälen till detta och om det var ok. Augustinus gör klart för sina läsare att hade det varit någon annan än mentorn som gjort det, så hade det inte varit ok, men eftersom mentorn är så from och har en så stor personlighet så måste det finnas goda skäl. Augustinus funderar vidare över vilka skälen skulle kunna vara: är det av försiktighet eller för att det går snabbare att läsa tyst eller "kunde hans önskan att spara rösten, som mycket lätt blev hes, vara en rimligare orsak till att han läste tyst. Vilket skäl han hän hade var det hos en sådan man säkerligen gott" (citat ur Bekännelser, hämtat ur Steiners bok s 158).

Även under 1700-talet och 1800-talet läste man, enligt Steiner,  mest högt. Man möttes i "salonger" för att läsa och diskutera skönlitteratur och brev och i de borgerliga familjerna läste man högt för varandra.

I dag har högläsning blivit något exklusivt och privat, något som man nästan bara gör för barn, vid författaraftnar eller eventuellt för sin älskade. Detta beror enligt Steiner på att tiden har blivit en bristvara. Att läsa högt tar längre tid än att läsa tyst.

En annan viktig skillnad är att det förr ansågs fint och bra att läsa långsamt och eftertänksamt och att läsa om. I dag verkar omläsningar ovanliga och även populära böcker faller snabbt i glömska. Varför har det blivit så? Jag tänker att en förklaring kan vara att det ges ut så många nya böcker varje månad. Alla som vill har dessutom möjlighet att skaffa sig de nyaste böckerna via bokhandlar, bokklubbar eller bibliotek. Trenderna växlar snabbt och nya författarnamn och titlar kommer och går. Vill man hänga med på kultursidorna eller i dagens litterära sällskap så måste man alltså vara snabb och effektiv.

Här kan du hitta bilden till inlägget: http://search.creativecommons.org/?q=reading# och den ligger under licensen Public Domain.

2 kommentarer:

Wartem sa...

Intressant! Läste om Bilbo för en tid sedan men annars är det mest kursmaterial som läses om.

charlotta wasteson sa...

Jag läser också sällan om skönlitterära böcker, men jag älskar att äga dem och kunna styka under passager som jag gillar. På så vis blir böckerna mer personliga (och svårare att ge bort?) och så är det lättare att hitta de där läckra formuleringarna eller beskrivningarna igen.

Gadgeten innehöll ett fel
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...