Visar "En svensklärares baspaket" med hjälp av Screenr

Jag har gjort min muntliga slutuppgift till delkursen LC100N Digital kompetens i form av några skärminspelningar. Första delen handlar främst om bakgrunden till mitt projekt och om bloggen som verktyg:



Andra delen handlar om wikis och Google dokuments:



Tredje delen handlar om upphovsrätten, självrättande kortfrågor och utvärdering:



Vill du kunna klicka på länkarna så använd den här versionen (utan tal):



Vilka verktyg och material ingår i ditt baspaket?

Lärdomar från kurs i Digital kompetens vid KTH

Nu börjar kursen närma sitt slut och jag tänkte kortfattat summera mina intryck av kursen. Sista inlämningsuppgiften är nämligen att vi ska ställa oss följande frågor:

• Vad förväntade jag att lära mig?
• Vad lärde jag mig egentligen? Mer eller mindre, och varför?
• Hur väl lärde jag mig allt detta?
• Vad är det nu som jag förstår/kan bäst av det jag lärt mig under kursens olika delar? Vad kan jag sämst?
• Så vad händer nu? Vad ser jag som "nästa steg" i mitt lärande?
• Vilka rekommendationer kan jag ge någon som funderar på att gå den här kursen?

Jag förväntade mig att jag skulle bli säkrare, mer medveten och mer rutinerad i mitt användande av digitala verktyg och det har jag blivit. Jag har lärt mig mycket och fått mycket praktisk träning.

Eftersom jag har fastnat för bloggverktyget - det lämpar sig så bra för mina behov i undervisningen i svenska på gymnasiet, är detta det verktyg jag lärt mig behärska bäst. Jag har även prövat Google dokuments och Wikispaces, men känner att jag fortfarande behöver pröva mig fram med dessa verktyg för att bli mer säker på deras potential. Varken mina elever eller jag har varit lika förtjusta i dessa verktygs möjligheter och detta beror delvis på att de inte lika väl svarar mot mina och mina elevers behov i skolan, men jag tror också att det beror på att jag inte riktigt lärt mig utnyttja dessas fulla potential. Jag behöver utforska dem mer och skapa uppgifter och arbetsförhållanden där man kan dra full nytta av att man kan skapa material tillsammans. En styrka är ju att man kan arbeta ihop oberoende av tid och rum. En svaghet är att man inte kan arbeta samtidigt med samma material om man inte sitter tillsammans och jobbar, för då riskerar man att förstöra varandras redigeringar. (Eleverna måste alltså komma överens med varandra så att de inte sitter hemma och jobbar med samma sida på Google dokuments eller på deras gemensamma wiki samtidigt.)

Kursmaterialet har varit mycket väl genomarbetat, kunnigt och intressant, och jag har lärt mig mycket av att gå igenom och bearbeta det för att passa mina syften och behov. Genom att följa kurskamraters arbeten har jag fått många värdefulla tips och inspiration. Kurskamraternas blogginlägg har blivit som konkreta exempel på kursens mer generella råd. 

Nästa steg för mig är att fortsätta utveckla min digitala kompetens genom att praktisera det jag lärt och fortsätta lära, allt eftersom nya behov och idéer uppstår. 

Jag tänker bli bra på det jag nu testat och som jag tror på och jag tänker fortsätta att nyfiket följa andra utbildares utveckling. Jag tänker försöka fortsätta följa kursmaterialets och mina kurskamraters utveckling och på så vis hoppas jag kunna hålla mig uppdaterad.

De som funderar på att gå kursen vill jag tipsa om att noga följa kurskamraternas bloggar och att kommentera dessa. Då blir studierna mycket mer lärorika, roliga och mer utvecklande! 


Lycka till!

Visar webbplats med hjälp av Screenr

Här visar jag med hjälp av Screenr en webbplats för att inspirera och stötta kollegor som vill använda sig av informations- och kommunikationsteknik i undervisningen.



Adressen till webbplatsen är http://ikttips.skolbloggen.se.


Välkommen!

Rundvandring på mitt projektarbete i Digital kompetens II

På kursen Digital kompetens II vid KTH har vi fått i uppgift att skapa webbplatser där vi inspirerar och stöttar kollegor som vill använda sig av informations- och kommunikationsteknik i sin undervisning. Här guidar jag på den webbplats jag skapat: http://ikttips.skolbloggen.se.




På de olika sidorna, som du kan hitta uppe i menyn, tänker jag tipsa om olika material och verktyg som du kan ha nytta eller inspireras av. Kom gärna med synpunkter på hur dessa sidor kan kompletteras eller förändras så att de blir ännu bättre.

Bloggen hoppas jag att vi ska kunna använda till att kontinuerligt tipsa varandra om sådant som rör informations- och kommunikationsteknik och hur den kan användas i undervisningen.

Min förhoppning är att du kan ha nytta av det här materialet och att du tar chansen att aktivt påverka och berika innehållet. Detta kan du göra genom att använda bloggens kommentarsfunktion för att diskutera och komma med tips eller önskemål om vad som ska tas upp. Du kan så klart också göra det genom att skicka mig ett e-post eller haffa mig i korridoren. 

Piaget med modersmjölken

Jag läser om Piaget på kursplattformen till LC200N Digital kompetens II vid KTH. Där står bland annat något som gjorde mig nyfiken: Piaget hävdar att "Intelligensutveckling är beroende av rätt sorts övning i rätt ålder." Det där skulle jag vilja ta reda på mer om. Det låter som en hel vetenskap. Stämmer det och i så fall: vad är det som våra barn bör träna vid vilken ålder?!

Så här står det på Wikipedia (Piaget):
"Han kallade själv sin teoretiska grund för genetisk epistemologi. De faserna barns kognitiva utveckling genomgår är enligt Piaget biologiskt betingade, och kan därför placeras in i ett åldersschema.

1. Den sensomotoriska fasen som varar mellan 0 till ca 2 år
2. Den för-operationella fasen från 2 till ca 6/7 år
3. Den konkret-operationella fasen från 6/7 till ca 11/12 år
4. Den formal-operationella fasen från 11/12 år till ca 15 år

Dessa faser ska förstås så, att barn inte kan tillgodogöra sig kunskap som är för avancerad för dess biologiska utveckling. Synsättet har blivit skarpt kritiserat då det bland annat anses att det begränsar barnets naturliga nyfikenhet om viss kunskap ses som alltför logiskt komplicerad för dem."

En annan sak som jag tog fasta på i materialet var "Jämvikt är ett annat nyckelbegrepp i Piagets teori. Alla system i naturen har ett jämviktsläge som ständigt rubbas, men också ständigt återställs genom olika självjusterande mekanismer." Det låter klokt. Visst strävar vi efter balans hela tiden och njuter när den uppstår. Men det dröjer inte länge innan balansen rubbas och vi får börja om i vår strävan efter harmoni. Detta kan vi utnyttja i skolan, men hur? Mmm ... det får jag nog fundera mer över ... Har ni några tankar och idéer kring detta?

Ytterligare något som väckte min nyfikenhet var "Piagets betonar vikten av att barn får vara aktiva och experimentera med tingen. Människan är i högsta grad ett "öppet system". Beroende på vilka uppgifter som vi ställs inför formas tankemönstren olika hos olika individer. Detta var en pedagogik som förebådade 1990-talets och 2000-talets självstyrda, uppgiftsbaserade lärande som kräver att eleverna är delaktiga i planeringen av sitt lärande." Oj, det där känns som självklart. Alla, såväl barn som ungdomar och vuxna, trivs väl bäst och framför allt lär sig mest, när de är aktiva och undersökande?! Inte kan man väl lära sig något utan att vara aktiv? Inte ens utantillkunskaper. Och om man vill förstå måste man väl undersöka, försöka se samband, likheter och olikheter ...

Kanske var detta sprängstoff när Piaget utformade sina teorier på 60-talet, kanske har jag omedvetet fått Piaget med modersmjölken och kanske är det därför som jag bara höjer lite på ögonbrynen och undrar: "Och? Var det allt?!" Antagligen är det något som jag missat. Detta får jag undersöka vidare!

Vilka är dina tankar om Piaget? 

Skrämselpropaganda om datorspel flyttar fokus från de verkliga problemen

"Snedvridna larmrapporter är ett större problem än spelkulturen" skriver Orvar Säfström i en tankeväckande artikel i Sydsvenskan i dag, 2 jan 2011. 

Säfström reagerar på att fyra hjärn- och beteendeforskare på Karlolinska Institutet, Predrag Petrovic, Andreas Olsson, Henrik Larsson och Martin Ingvar, i en artikel 18/12 2010 på DN Debatt, hävdade att "Dataspelsvåld minskar ungas förmåga till empati”. De skriver att forskning

"visar på en robust koppling mellan våldsamma dataspel och aggressiva beteenden, tankemönster, och affekter liksom minskad empati och prosocialt beteende i både experimentella studier och populationsstudier."

Forskarnas artikel verkar trovärdig och känns rimlig. Vad vi gör påverkar oss. På gott och ont. Även om forskning inte entydigt visar att våldsamma spel skapar våldsamma ungdomar, är det väl få av oss vuxna som önskar att våra barn, ungdomar eller unga vuxna ska ägna en stor del av sin vakna tid åt tv- och datorspel. 


Jag tycker inte att artikeln känns så onyanserad som Säfström hävdar. Forskarna erkänner att "våld och aggressivitet är orsakat av en kombination av olika riskfaktorer, var och en med liten effekt i sig". Samtidigt passar de på att poängtera: "Det betyder alltså inte att dataspelsvåld kan klassificeras som oviktigt i sammanhanget, utan snarare att forskning måste fokusera på hur dataspelande i samspel med andra riskfaktorer (socioekonomisk bakgrund, brist på skyddande nätverk, utsatthet och genetiska faktorer) ökar risken för våld och aggressivitet." 

De lägger också till: "från hjärnforskningsperspektiv är vi mest bekymrade för barn och ungdomar som redan har en psykiatrisk problematik, till exempel ADHD-, borderline- och antisociala symptom. Dessa barn släpar efter i mognaden av pannlobens kontrollfunktion och har ofta en bristande impulskontroll. De framstår därför som extra känsliga för våldsamma dataspel, ett antagande som stöds av beteendestudier."
 
Men kanske blev den efterföljande debatten det? Många av oss kommer ju bara ihåg det som passar med våra föreställningar och fördomar och då är det lätt att glömma bort forskarnas reservationer.


Kanske är det forskarnas beskrivning av spelen som får Säfström att se rött? Läs själva och bilda er en uppfattning kring hur väl insatta forskarna är i datorspelsvärlden: 
"I dag är det inte fysiska äventyrslekar som gäller. Det är dataspel som dominerar fritiden för många ungdomar, spel vilka upplevs som både roliga och meningsfulla. Dataspel har även funnit en plats i specifik träning vid sjukdom och hjärnskador som stroke. Mitt i detta finns det nu en ökande förekomst av verklighetstrogna och extremt våldsinriktade spel där alla spelmoment som belönas går ut på att virtuellt döda, skada, misshandla, våldta, sprätta upp och lemlästa sina opponenter."

Oavsett om beskrivningen stämmer med verkligheten, så skrämmer den. Jag tror dessutom att bilden delas av många som inte själva spelar datorspel. 

Säfström berättar att man i den internationella spelvåldsdebatten många gånger varnar för att den här typen av skrämselpropaganda flyttar fokus från de verkliga problemen. Istället för att ta itu med de verkliga orsakerna till ungdomsvåld, skyller man alltså på våldsamma tv- och datorspel.

Jo, det ligger nog något i det. Visst är det enklare att förbjuda tv- och datorspel än att förbjuda fattigdom, beteendestörningar och sociala och mentala problem?!

Lärdomar från Maines "ett till ett satsning"

I Skolverkets Omvärldsbloggen läste jag ett inlägg "Förnya undervisningen med varsin dator" av Stefan Pålsson om hur skolorna i Maine sedan 2002 satsat på en dator per lärare och elev från årskurs 7 (Maine Learning Technology Initiative).

Pålsson berättar också om Maine International Center for Digital Learning, som är ett forsknings- och utvecklingscenter som syftar till att forska och utveckla samarbeten med andra skolor, såväl inom som utom landet. En av dem som analyserat och utvärderat Maines satsning är Ruben Puentedura. Vid ett besök i Sverige berättade Puentedura om sina iakttagelser och slutsatser:

Det räcker inte att vi använder de digitala hjälpmedlen för att förstärka och komplettera  traditionell undervisning. Istället måste vi tänka om och tänka nytt. Vi ska gå från förmedling och läromedel, mot problemlösning och lärresuser. Läraren spelar fortfarande en viktig roll, men mer som handledare än som expert.

Puentedura hävdar att utvecklingen vad gäller användandet av it i skolan kan delas in i fyra steg: ersättning, förstärkning, förändring och omdefiniering. Denna kan du läsa mer om här: http://hippasus.com/resources/sweden2010/SAMR_TPCK_IntroToAdvancedPractice.pdf