Hur ska man hantera att massor av ungdomar bryter mot upphovsrätten när de laddar ner upphovsrättsskyddat material från bland annat The Pirate Bay? Ska de avslöjas och sättas dit? Ska de tvingas betala för det material som de "snott"? Har de verkligen "snott" något? Originalen finns ju kvar ...
Hur rätten hanterar och hur rätten borde hantera detta har Nicklas Lundblad beskrivit i en artikel i Efter The Pirate Bay (2010). Artikeln har rubriken “Fru Justitia och fröken Techne” (2010, s 124-139), och i denna hävdar Lundblad att teknik som The Pirate Bay, Napster, Grokster och Kazaa vill tvinga fram en tredje, men i dagsläget omöjlig, lösning av rätten: istället för att fria eller fälla borde rätten avvakta pågående normbildning.
Teknikens roll i The Pirate Bay-affären illustreras av Lundblad med bilden av en narr eller en karneval: “The Pirate Bay är en karneval, den är ett skratt och en omstörtande av vär(l)den” (2010, s 133). Rätten tvingas att ta ställning, men hur rätten än agerar blir den förlöjligad. När Lundblad raljant beskriver hur domen formulerats, tycker jag lite synd om juristerna som skrivit den. De som formulerat den är i första hand jurister och de som ska läsa den är i första hand jurister. Det är inte rimligt att kräva av varken avsändarna eller mottagarna att de ska vara lika insatta som Lundblad i hur den digitala tekniken fungerar. De har en helt annan utbildning och många av dem säkert aldrig ens prövat på att programmera. (Det har för övrigt inte jag heller, men jag skulle vilja göra det!)
Hur har man då löst The Pirate Bay-fallet? Jo, hittills har företeelsen förklarats olaglig, och därmed har man "kriminaliserat en hel ungdomsgeneration". I praktiken har dock inget hänt och folk fortsätter att använda tjänsten. Lagen har visat sig vara tandlös.
En intressant sak som Lundblad pekar på i sin artikel är att tekniken i sig även förändrar rättsprocessen. I dag är det lätt att sprida information och bilda en opinion utanför rättssalen. Det har också blivit lättare att syna rätten och därmed även att upptäcka om det föreligger risk för jäv.
Lundblad anser att en del av lösningen kan vara att man gör det enkelt för upphovsmän att frivilligt avstå från eller förkorta sin upphovsrätt. Men framför allt vill han varna för att rätten inte kommer att vilja anpassa sig efter de tekniska förutsättningarna:
"Det enda som finns kvar är ett imponerande och samtidigt oroande immunförsvar mot förändringar, särskilt mot teknisk förändring. Resultatet är paradoxalt. Om vi ser rättssystemet som en uppsättning algoritmer, som en sorts storskaligt system som producerar rättsliga bedömningar, ja då måste vi tyvärr inse att inversen av det citat vi inledde med är sann: Rättssystemet hanterar nätet som en sorts skada och försöker finna vägar runt det."
Hur rätten hanterar och hur rätten borde hantera detta har Nicklas Lundblad beskrivit i en artikel i Efter The Pirate Bay (2010). Artikeln har rubriken “Fru Justitia och fröken Techne” (2010, s 124-139), och i denna hävdar Lundblad att teknik som The Pirate Bay, Napster, Grokster och Kazaa vill tvinga fram en tredje, men i dagsläget omöjlig, lösning av rätten: istället för att fria eller fälla borde rätten avvakta pågående normbildning.
Teknikens roll i The Pirate Bay-affären illustreras av Lundblad med bilden av en narr eller en karneval: “The Pirate Bay är en karneval, den är ett skratt och en omstörtande av vär(l)den” (2010, s 133). Rätten tvingas att ta ställning, men hur rätten än agerar blir den förlöjligad. När Lundblad raljant beskriver hur domen formulerats, tycker jag lite synd om juristerna som skrivit den. De som formulerat den är i första hand jurister och de som ska läsa den är i första hand jurister. Det är inte rimligt att kräva av varken avsändarna eller mottagarna att de ska vara lika insatta som Lundblad i hur den digitala tekniken fungerar. De har en helt annan utbildning och många av dem säkert aldrig ens prövat på att programmera. (Det har för övrigt inte jag heller, men jag skulle vilja göra det!)
Hur har man då löst The Pirate Bay-fallet? Jo, hittills har företeelsen förklarats olaglig, och därmed har man "kriminaliserat en hel ungdomsgeneration". I praktiken har dock inget hänt och folk fortsätter att använda tjänsten. Lagen har visat sig vara tandlös.
En intressant sak som Lundblad pekar på i sin artikel är att tekniken i sig även förändrar rättsprocessen. I dag är det lätt att sprida information och bilda en opinion utanför rättssalen. Det har också blivit lättare att syna rätten och därmed även att upptäcka om det föreligger risk för jäv.
Lundblad anser att en del av lösningen kan vara att man gör det enkelt för upphovsmän att frivilligt avstå från eller förkorta sin upphovsrätt. Men framför allt vill han varna för att rätten inte kommer att vilja anpassa sig efter de tekniska förutsättningarna:
"Det enda som finns kvar är ett imponerande och samtidigt oroande immunförsvar mot förändringar, särskilt mot teknisk förändring. Resultatet är paradoxalt. Om vi ser rättssystemet som en uppsättning algoritmer, som en sorts storskaligt system som producerar rättsliga bedömningar, ja då måste vi tyvärr inse att inversen av det citat vi inledde med är sann: Rättssystemet hanterar nätet som en sorts skada och försöker finna vägar runt det."
Inlägg
3 kommentarer:
Bra inlägg du skriver!
Specifikt i PirateBay rättegången handlar det inte bara om olagliga kopior utan också om rätten att utveckla och driva en tjänst som möjliggör delning av olagliga kopior.
Det är alltså inte PirateBay själva som begår avtalsbrott genom att avkryptera och koda om musik/filmer etc. Det gör användarna. Webbsidan är en länksamling för "Torrents", indexlistor med vilka datorer som delar data till andra datorer. Varken tekniken för filöverföring eller användarnas länkregister är olagliga. Än.
Just PirateBay vänder sig till målgruppen som kallar sig pirater, lite "stick it to the man" attityd. Med all rätta kan man säga att PirateBay uppmuntrar fildelning av olagligt material. Det syns i alla hotbrev om stämningar som skickats till dom, skrämmande läsning och ger bara mer bränsle på elden åt fildelarna. Men de begår inget olagligt med sin webbsida och det är det som prövas i rätten om jag förstått det rätt.
Mediabolagen som har en armé av advokater vill egentligen stämma varje användare som har upphovsrättsskyddat material lagrat i sin dator, men det är enklare (och smartare) att försöka förbjuda en teknisk tjänst.
Ett förbud kan i förlängningen innebära att fildelning med denna teknik (som är en hörnsten i visionen om Web 2.0) kan bli olaglig genom publika webbsidor. Det försvårar för andra (lagliga) mediaskapare att använda tekniken för nedladdning av ex. stora Open Source program som Ubuntu.
Men å andra sidan, krav på TV-licens omfattar numera även internetanslutna apparater. Du kan bli avkrävd TV-licens för en internetansluten dator och mobiltelefon oavsett om du har TV eller inte. Om den lagen inte används på det sättet (än), varför skulle stora mediabolag stoppa andra sidor än PirateBay. Who knows.
En sak är i alla fall säkert. Förbjuds "torrents" kommer fildelarna kanske bli färre men också gömma sig bakom krypterade sidor och andra tjänster. Då påstår jag att det tyvärr blir vanligare att ungdomskulturen kommer över extremt farligt material ex. barnpornografi. Fler poliser behövs för att infiltrera nätverken. Det kostar pengar och gör mer skada för användarna än om relativt säkra sidor som PirateBay finns.
Mina två cent :)
Bra inlägg du skriver!
Specifikt i PirateBay rättegången handlar det inte bara om olagliga kopior utan också om rätten att utveckla och driva en tjänst som möjliggör delning av olagliga kopior.
Det är alltså inte PirateBay själva som begår avtalsbrott genom att avkryptera och koda om musik/filmer etc. Det gör användarna. Webbsidan är en länksamling för "Torrents", indexlistor med vilka datorer som delar data till andra datorer. Varken tekniken för filöverföring eller användarnas länkregister är olagliga. Än.
Just PirateBay vänder sig till målgruppen som kallar sig pirater, lite "stick it to the man" attityd. Med all rätta kan man säga att PirateBay uppmuntrar fildelning av olagligt material. Det syns i alla hotbrev om stämningar som skickats till dom, skrämmande läsning och ger bara mer bränsle på elden åt fildelarna. Men de begår inget olagligt med sin webbsida och det är det som prövas i rätten om jag förstått det rätt.
Mediabolagen som har en armé av advokater vill egentligen stämma varje användare som har upphovsrättsskyddat material lagrat i sin dator, men det är enklare (och smartare) att försöka förbjuda en teknisk tjänst.
Men å andra sidan, krav på TV-licens omfattar numera även internetanslutna apparater. Du kan bli avkrävd TV-licens för en internetansluten dator och mobiltelefon oavsett om du har TV eller inte. Om den lagen inte används på det sättet (än), varför skulle stora mediabolag stoppa andra sidor än PirateBay. Who knows.
En sak är i alla fall säkert. Förbjuds "torrents" kommer fildelarna kanske bli färre men också gömma sig bakom krypterade sidor och andra tjänster. Då påstår jag att det tyvärr blir vanligare att ungdomskulturen kommer över extremt farligt material ex. barnpornografi. Fler poliser behövs för att infiltrera nätverken. Det kostar pengar och gör mer skada för användarna än om relativt säkra sidor som PirateBay finns.
Mina två cent :)
Jag har faktiskt inte funderat så mycket över hur fildelarna kommer att agera om the Pirate Bay och liknande tjänster försvinner. Strömmande video och musik tar väl över helt, men även där kan man fixa och trixa för att ladda ner materialet till sin dator.
Jag är inte tillräckligt insatt för att göra så kvalificerade bedömningar, men jag tror att man måste göra det väldigt billigt och enkelt att köpa upphovsrättsskyddat material. Då tror jag färre människor gör sig omaket och tar risken att ladda ner det olagligt.
Att ungdomar skulle söka sig till krypterade och skumma skulle i så fall också bli ett mindre problem. Situationen i dag är ohållbar.
Jag tror att mediejättarnas makt kommer att minska i framtiden - och det tror jag är av godo.
Och så tror och hoppas jag att utvecklandet av licenser som upphovsmännen själva kan koppla till sina verk (i stil med hur väljer licenser på bilddelningsverktyget Flickr) kan leda fram till förenklade rutiner. Det ska vara lätt att kunna avstå från att tjäna pengar och på så vis kunna underlätta spridandet av det man skapat.
Helst skulle jag vilja att man kunde ha någon typ av enkelt betalsystem kopplat till de här licenserna också. Något i stil med att om jag använder upphovsrättsskyddat material så betalar jag på eget initiativ en liten slant via något slags betaltjänst. Det vore fint om jag billigt och lätt kunde göra rätt för mig.
Skicka en kommentar