tisdag 31 maj 2011

Med ett historiskt perspektiv blir vi klokare

Vad jag gillar allra mest med Ann Steiners bok Litteraturen i mediesamhället (2009) är att hon så ofta ger oss historiska återblickar. Det blir tydligt att vi är en del av en utveckling, vi ser likheter och skillnader och upptäcker ofta att mönster kommer igen.

Pulp Fiction LogoVad gäller synen på litteraturen, finns det till exempel en hel del kritiker som hävdar att litteraturen i dag håller på att bli utslätad, men enligt Steiner så glömmer de då att vi även historiskt sett haft massor av massproducerad skönlitteratur. Som exempel på detta tar hon upp skillingtrycken på 1800-talet och början av 1900-talet, Nick Carter-böckerna på 1910-talet och den så kallade "skräplitteraturen" på 1970-talet (s 157).

PSF-scrollEn annan sådan historisk jämförelse tog jag upp i gårdagens blogginlägg. Vi skrev och läste på bokrullar, gick över till böcker med paginerade sidor och hårda pärmar och har nu med hjälp av datorn åter börjat gå över till att läsa och skriva texter som allt mer liknar textrullarna. Läs mer om detta här: http://cwasteson.blogspot.com/2011/05/medierna-forandras-over-tid.html

Vill du läsa fler inlägg om Ann Steiners bok? Dem hittar du här: http://cwasteson.blogspot.com/search?q=Ann+Steiner

måndag 30 maj 2011

Medierna förändras över tid - hur påverkar det oss?



Med utgångspunkt från denna videosketch om hur munken Ansgar, som är van vid bokrullar, lär sig att förstå och använda ett nytt medium: boken, berättar Ann Steiner i Litteraturen i mediesamhället (2009) om hur medierna ändras över tid (s 147-148).

Under forntiden ristade man skrivtecken på sten och träbitar, men i högkulturerna övergick man successivt till att skriva och läsa på rullar av papyrus. Rullarna hade nackdelen att de var stora och svåra att hantera, men det var tydligt var texten började respektive slutade och inga blad kunde försvinna på grund av slarviga inbindningar. Steiner berättar också att själva texten var svårläst: det fanns inga mellanrum mellan orden och knappt några skiljetecken. Anledningen till att läsningen ändå gick så pass bra, var att de som läste redan kände texten så väl. Texterna var inte många och de som fanns lästes många gånger och högt. På så vis blev det fråga om ett slags memorering med lässtöd.

När man i Romarriket ungefär 200 e Kr började gå över till att skriva på pergament, det vill säga bearbetade djurhudar, istället för papyrus, så började man också istället samla sidorna i högar som man förvarade i skinnmappar. Under högmedeltiden började man dessutom att sy ihop sidorna till inbundna böcker. Fördelen med att använda sidor istället för rullar, var bland annat att man kunde numrera sidorna och att det blev lättare att hitta i verken.

Vad jag tycker var allra mest spännande är Steiners träffande beskrivning av hur vi i dag har börjat återgå till "rullarna". Vi läser allt fler texter genom att skrolla med hjälp av rullisten på någon form av datorskärm. Det är fortfarande lite svårt att överblicka hela texten på en gång och få en uppfattning om hur lång den är, men vi har i dag tillgång till sökfunktioner som gör det lätt att hitta och bläddra fram och tillbaka i texten.

Jag funderar över hur datorerna och skrollandet (istället för bläddrandet) påverkar vårt sätt att läsa, skriva och tänka. Kommer vi att förändras av att många av de texter som vi jobbar med blivit som ett enda långt flöde, utan tydlig början och tydligt slut? Och hur påverkas vi av alla hyperlänkar, som både tillför djup och distraherar?

söndag 29 maj 2011

Gör egna statistiska jämförelser med hjälp av Kommun- och Landstingsdatabasen!


Är du nyfiken på statistik? Vill du se färdiga presentationer eller göra egna jämförelser som du sedan kan spara och använda?

Gå då in på Kommun- och Landstingsdatabasen http://www.kolada.se/!


Databasen är skapad av Rådet för främjande av kommunala analyser (RKA) och är en ideell förening med svenska staten och Sveriges Kommuner och Landsting som medlemmar.

Lycka till!


PS. Och dela gärna med dig av dina presentationer!

lördag 28 maj 2011

Spanarna

Jag älskar Spanarna i P1. Dagens tips är alltså: Lyssna och Njut!

Lyssna: Spanarna

Första spaningen kommer inte förrän ca 7 min in i programmet.

Den här gången handlar det om skillnaden mellan äkta och ytliga leenden, helheten och den dekonstruerade delheten ;-) (Kan helheten vara mer än summan av de olika delarna? Finns det risk att vi inte ser skogen för alla träd?) samt surrogaten i tillvaron (äkta vara blir bara för överklassen som har gott om tid och kan strunta i att vara effektiva): till exempel surdegen som surrogat för vanliga husdjur, bikten som en app i mobiltelefonen (snabb och effektiv) och e-kyssar (som ska vara en mer fysisk upplevelse än sms-kyssarna).

fredag 27 maj 2011

Skriva för allt lära

Boken Skriva för att lära (2011) av Olga Dysthe skulle jag vilja läsa om, nu när den kommer i nytryck. Här har jag skrivit mer om förra upplagan:  "Skriva för att lära".

Så här beskrivs boken av förlaget Studentlitteratur:
Detta är en introduktionsbok som visar att skrivandet är ett viktigt redskap för lärande och tankeutveckling. Läsaren introduceras i olika sätt att läsa och föra anteckningar, olika skrivstrategier samt sätt att strukturera en facktext. Här finns också råd om hur man startar skrivar- och responsgrupper, hur skrivarhandledning bör se ut och kriterier för bedömning.
Har du läst den och i så fall vad tyckte du?

torsdag 26 maj 2011

Skolporten bjuder på "Underbar matematik"

I september kommer första numret av "Underbar matematik" - ett digitalt nyhetsbrev för lärare som vill få inspiration kring matematikundervisning. Anmäl dig genom att skicka ett mail med "underbar matematik" i ämnesraden till: birgitta.hartzell@skolporten.com!

Du kan läsa mer om Skolporten och dess verksamheter här!

onsdag 25 maj 2011

Digitaliseringen av skönlitteraturen

Internet fungerar även som litteraturförmedlare.

En del författare eller "blivande författare" publicerar sina verk direkt på nätet, men enligt Ann Steiner i boken Litteraturen i Mediesamhället (2009, s 142f) ger nätpubliceringar ingen status. Det beror på att vem som helst kan publicera sig där. För att kunna bli erkänd författare behöver man därför vända sig till ett förlag. Steiner påpekar dock att nätpubliceringar i dag kan leda till att musiker blir erkända. Kanske kommer vi snart att få se en liknande utveckling för litteraturen?

Samtidigt pågår flera digitaliseringsprojekt av äldre och icke upphovsrättsskyddad litteratur. Steiner tar upp Projekt Runeberg, Litteraturbanken och Google Böcker som exempel på detta. Jag vill lägga till att eböcker och läsplattor också är ett led i denna utveckling och att det i dag finns försök på strömmande böcker (en motsvarighet till musikens spotify).

Read IISjälv är jag förtjust i tanken på att litteraturen finns lättillgänglig och är lätt att söka i och bära med sig, men jag har svårt att tänka mig att eböckerna i kombination med läsplattorna kan konkurrera ut de tryckta skönlitterära böckerna. Läsplattorna är helt enkelt inte tillräckligt smidiga och sensuella. Jag ser dock fram emot att de blir det!

måndag 23 maj 2011

Utvecklingen på bokmarknaden

Book swappingI dag säljs de flesta böcker i bokhandlar, bokklubbar, Pressbyrån och matvaruaffärer, men vi kan köpa böcker på allt fler ställen till exempel på besinstationen och tåget och det blir allt vanligare att böcker säljs via Internet. Detta berättar Ann Steiner i sin bok Litteraturen i samhället (2009, s 121). Steiner liknar detta vid hur böcker såldes på 1800-talet och menar att 1900-talets bokförsäljning, där ett fåtal aktörer dominerat marknaden, är en parentes i historien.

Böcker har blivit mycket av en färskvara och det är svårt att få tag i böcker som inte är helt nytryckta. Säljs de inte i affären inom en viss tid, så reas de ut på den stora bokrean. Därför spelar antikvariaten, loppmarknaderna och den privata bokförsäljningen en viktig roll på bokmarknaden. Via dessa kanaler kan böckerna få en andra chans att nå fler läsare och vice versa. Bilden Book swapping av nSeika under licensen Creative Commons (by) här intill är hämtad från Flickr och visar en hög böcker i samband med en bokbytarfestival. Med denna typ av arrangemang kan man göra det lättare och billigare att få tag i böcker, samtidigt som man gör något socialt av det. Dessutom kan det vara bra för miljön.

Jag tycker att utvecklingen både är positiv och negativ. Positivt är att det är lätt att köpa böcker och att det är billigt. Negativt är att det bara är ett fåtal böcker som är riktigt lätta att få tag i och dessa böcker är de som marknaden bedömer kommer att kunna sälja bra. Masskulturen tar över och böcker blir en typisk konsumtionsvara. Steiner skriver att utvecklingen gör att de som redan läser, läser mer, när priserna sjunker och tillgängligheten ökar. De som inte redan är läsare fortsätter dock att rata bokhyllorna (2009, s 150-154).

Vill vi få fler människor att läsa, räcker det alltså inte att det går att köpa böcker på fler ställen eller att man sänker bokmomsen, utan vi måste satsa på att få fler människor intresserade av läsning: att väcka deras lust och skapa behov. Detta är också något som Astrid Lindgren övertygande argumenterade för och det har jag skrivit mer om bland annat här:


Jag tror att läsplattorna kan motverka likriktningen av bokmarknaden. I digital form borde utbudet av böcker kunna bli varierat, enormt och lättillgängligt. Även smala genrer såsom dikter och författare som inte vänder sig till den breda allmänheten kommer att få plats.

Library's Reference AreaFrågan är bara hur vi ska kunna hitta de smalare böckerna i det enorma utbudet.  Ett fåtal titlar, som man tror kommer att bli så kallade bästsäljare, kommer troligtvis att exponeras mycket och dominera reklamen. Här tror och hoppas jag att biblioteken kan spela en viktig roll. Bibliotekarierna kommer kanske inte att behöva ha så många fysiska böcker att lagra och lappa och laga i framtiden, men bibliotekarierna kan hålla boksamtal, ge tips och vägleda oss så att vi kan hitta guldkornen även vid sidan om den breda allfarvägen.

söndag 22 maj 2011

Gör det lätt att tipsa om dina inlägg via twitter

Vill du göra det enklare att sprida tips om dina blogginlägg? Ett sätt är att göra det via en twitter-knapp. Se här hur den fungerar:



Här kan du läsa hur man går till väga när man vill skapa en twitter-knapp: http://support.twitter.com/groups/31-twitter-basics/topics/112-linking-to-your-blog-or-website/articles/231474-how-to-add-the-tweet-button-to-your-website

Här skapar du din twitter-knapp som du sedan klistrar in i din blogg: http://twitter.com/about/resources/tweetbutton

Lycka till!

lördag 21 maj 2011

Finanspolitiska rådet skriver om skolan

Har du läst Finanspolitiska rådets rapport 2011 Svensk finanspolitik? Jag har tagit en titt på rapportens slutsatser och sammanfattning och vad de där skriver om skolan. Jag citerar:
Utbildningsreformerna inte träffsäkra nog  
Regeringen har aviserat och genomfört ett antal reformer inom utbildningspolitiken. En av  finanspolitiska rådets uppgifter är att bedöma om utvecklingen ligger i linje med långsiktigt uthållig tillväxt och långsiktigt hållbar sysselsättning. Utbildningssystemet har en tydlig koppling till både tillväxt och sysselsättning. Det motiverar en genomgång av detta område.   
Den svenska skolan har stora problem som bör åtgärdas. Enligt internationella undersökningar har svenska elevers prestationer försämrats markant sedan 1990-talet. De huvudprinciper för utbildningsreformerna som regeringen har identifierat är i stort sett i linje med forskningen. Vi är emellertid osäkra på om de enskilda åtgärderna är tillräckliga. Regeringen har stora förhoppningar om normbildande signaler. Hur de nya reglerna utformas i praktiken kommer att vara viktigt för effekterna. Regeringen gör enligt vår bedömning knappast heller tillräckligt (om ens något) för att motverka den ökade segregationen.   
Flera faktorer försvårar utbildningsreformerna. Det kommunala självstyret gör det svårt för regeringen att styra skolan. Många olämpliga reformer gjordes under 1990-talet. Lärarna behöver arbetsro och tid att anamma nya arbetssätt. Det är inte bra att ändra regler med korta mellanrum. Vidare är kunskapsläget om vad som orsakat resultatnedgången begränsat, liksom kunskaperna om vad som fungerar. 
Våra slutsatser om den hittills förda politiken är följande.
• Det är viktigt att fortsätta att förbättra förutsättningarna för uppföljning och utvärdering. En viss förbättring har redan skett: nationella prov genomförs numera i årskurserna 3, 6 och 9. Dessutom har insamlingen av provresultaten förbättrats. Vi är positiva till inrättandet av Statens skolinspektion 2007 och den aviserade utvärderingsenheten. Men det finns utrymme för fler förbättringar. Framför allt bör statistikinsamlingen bli bättre.
• Betygen bör bättre spegla elevernas kunskapsnivå, så att man kommer till rätta med betygsinflationen. Vi ser inget annat alternativ än att införa fler nationella prov och att föranstalta om att de ska rättas externt.
• Gymnasiereformen skapar en tydligare inriktning mot yrkeskunskaper på de yrkesförberedande programmen. Detta har en potential att ge en förändring till det bättre.
• Vi välkomnar förändringarna i den nya skollagen som gör att friskolornas villkor i stor utsträckning likställs med de kommunala skolornas. Regeringen bör dock överväga att frånta friskorna deras rätt att använda kötid som urvalskriterium, eftersom det sannolikt ökar den sociala segregeringen. Tillsynen av befintliga friskolor, liksom av de skolor som vill komma in på marknaden, bör stärkas ytterligare.
• Förändringen i skollagen från juli 2011 som anger att eleverna ska få ett kontinuerligt och aktivt lärarstöd i en strukturerad undervisning är ett steg i rätt riktning. Tidigare forskning tyder på att mer individualiserad undervisning har bidragit till de försämrade resultaten. Vi är dock tveksamma hur effektiva regeringens förändringar kommer att vara i praktiken. Vi efterlyser systematiska undersökningar av hur olika undervisningsformer påverkar elevernas resultat.  
• Enligt vår bedömning är satsningarna på lärarna inte tillräckliga för att göra en betydande skillnad. Det finns goda skäl att ompröva systemet med lärarlegitimation. Vi tror mer på en lösning där skickliga erfarna lärare agerar mentorer till andra mindre erfarna lärare eller på annat sätt hjälper skolor med svaga resultat.
• Kursbetyg i kombination med målrelaterade betyg på gymnasienivå har stigmatiserande inslag. De har enligt forskningen lett till fler avhopp, särskilt hos elever  som är svaga i allmänteoretiska ämnen. Därför bör en återgång till ämnesbetyg övervägas. Regeringen har goda intentioner  på utbildningsområdet, men den brister i träffsäkerhet när det gäller de konkreta åtgärderna. Vi är övertygade att mer kan och bör göras. De ökade medel som tilldelats skolan är endast en bråkdel av t ex satsningarna på arbetsmarknadsområdet: 7-8 miljarder på en fyraårsperiod jämfört med 70 miljarder per år på jobbskatteavdraget. Idag är kunskaperna om vad som fungerar mer begränsade än kunskaperna om vad som inte fungerar. Därför är det viktigt att redan vid införandet av nya arbetssätt eller regler se till att dessa introduceras på ett sådant sätt att de kan utvärderas.
Tänkvärd läsning, eller hur?! Själv har jag svårt att se hur kommunerna ska klara uppdraget att skapa förutsättningar för "världens bästa skola". Istället för att fokusera på hur man ska kunna höja kvaliteten, tycks de lägga det mesta av kraften på att skapa piskor som ska få rektorer att mer drastiskt sänka sina skolors kostnader. Vilka kommer värst i kläm? Är det vi lärare? Jovisst mår vi dåligt av de ständiga besparingarna - vi får ju allt mindre tid att planera och efterarbeta våra lektioner och vi mår dåligt när vi känner att vi trots ökade ansträngningar når allt sämre resultat ... Men allra mest illa far våra och andras barn: de elever vars framtid man inte vill satsa tillräckligt med skattepengar på.

Vill du läsa mer om utvecklingen för den svenska skolan, kan du förslagsvis läsa Aftonbladets serie i ämnet: http://skolgranskning.aftonbladet.se/kategori/kommunala-skolan och särskilt den här artikeln
"Eleverna flyr och resurserna försvinner – så svek politikerna den kommunala grundskolan". Men gör det helst innan du väljer att läsa på lärarhögskolan och ännu hellre innan du väljer att skaffa egna barn. Och om du redan läst till lärare och/eller redan har barn, gör som jag och många andra: försök att kämpa emot utvecklingen! För visst är väl barnen framtiden?! Vågar vi inte satsa på dem, kan vi aldrig vinna.

Är det inte något konstigt när skolorna i en kommun beskrivs så här av de politiker som är satta att styra över dem: "Skolorna blöder 50 000 kronor om dagen"?! Vem kan väl på allvar påstå att det i dagens skola finns för många vuxna per barn och vem kan väl på allvar tro att vi kommer att få en bättre skola med bättre resultat genom att vi avskedar lärare och slår ihop klasser?

onsdag 18 maj 2011

Tydlig film om upphovsrätten

Här kan du se en mycket tydlig och informativ film där Kristina Alexandersson berättar om upphovsrätten:



Så här beskriver  filmen:
Vad innebär upphovsrätten om du ska arbeta med webbpublicering i skolan. Hur ska en webbpublicist hantera upphovsrätten och vad skyddas av upphovsrätten. En introduktion för att få en inblick i upphovsrätten och vad den innebär om man ska publicera sig på nätet. En del av utbildningsmaterialet som Stiftelsen för internetinfrastruktur tagit fram i samband med deras satsning på Internet i skolan och tävlingen Webbstjärnan.
Jag gillar bland annat hennes personliga reflektioner och kommentarer kring lagen och att hon ger flera konkreta exempel.

tisdag 17 maj 2011

Fundera över utvecklingsplan för skolan

kollegahandledningI dag var det fjärde dagen på vår kollegahandledningskurs och arbetet har bara tagit sin början. Först på sjunde dagen kommer vi att få vila, eller?! ;-)

Vi har hunnit få lite tips på hur kollegahandledning kan se ut och vi har testat att planera lektioner med it som lärande verktyg. En av sakerna som jag gillat med kursen är att fokus inte har legat på tekniken och programvarorna (även om vi fått massor med tips och delat med oss av erfarenheter), utan istället har vi framför allt pratat om pedagogik, didaktik och ledarskap.

I dag fick vi bland annat chansen att fundera över hur skolan ska kunna organiseras för att skapa bättre förutsättningar för utveckling och vi fick ett mycket intressant material att arbeta kring (se nedan).

Materialet  Buildning professional community i schools är skapat av Mike McMann, University of Wisconsin, School of education. Gå igenom punkterna och fundera över hur väl påståendena stämmer överens med hur ni arbetar på din skola. Det var en tankeställare för mig, och jag tror att det kan vara det för många, såväl lärare som skolledare. Detta är så viktiga frågor: varför lägger vi inte större del av vår arbetstid på dem?!


Mina följdfrågor blir: 

  • När gör vi så här redan, det vill säga har reflekterande samtal, lär av varandra och så vidare, och hur kan detta understödjas?
  • Hur kan vi organisera skolan för att mer strukturerat skapa förutsättningar för detta?



Reflekterande dialog
På vår skola
Professionella diskussioner är vanligt förekommande och har innehåll.
0  1  2  3  4
Professionella samtal bygger på forskning och erfarenheter av elevers lärande
0  1  2  3  4
Möten på skolan innehåller regelbundet diskussioner om undervisning och lärande
0  1  2  3  4
Kontinuerliga förbättringar i undervisningen bygger på reflektioner kring elevers uppfattningar och elevers studieresultat
0  1  2  3  4
Lära av egen och andras praktik

Den professionella utvecklingen bygger på lärares studier av egen och andras praktik
0  1  2  3  4
Professionell utveckling bygger på lärares erfarenheter, är praktiskt orienterad och kan direkt omsättas i lärares dagliga arbete
0  1  2  3  4
Professionell utveckling bygger på lärares frågor och reflektioner kring det egna arbetet
0  1  2  3  4
De vuxna på skolan delar gärna med sig av framgångar och tankar kring olika utvecklingsområden
0  1  2  3  4
Samarbete

Mentorskap mellan kollegor används för flera ändamål i skolan
0  1  2  3  4
Kunskaper och färdigheter kring handledning finns med i skolans plan för utveckling
0  1  2  3  4
Auskultation används för att lära av goda exempel och framgångsrik praktik 
0  1  2  3  4
Auskultation, observation och reflektion (aktionsforskning) finns med i skolans plan för utveckling
0  1  2  3  4
Fokus på elevers lärande

Professionell utveckling har fokus på att förbättra elevernas lärande
0  1  2  3  4
Lärare delar uppfattning om vilket syftet är med undervisningen och vilka mål som ska uppnås
0  1  2  3  4
Lärare delar uppfattningen att det går att påverka elevers lärande och studieresultat
0  1  2  3  4
Skolan uppfattas som en organisation i ständig förbättring, och det individuella lärandet är en del av detta
0  1  2  3  4
Värdegrund

Lärare på skolan har ett gemensamt ansvar för elevernas lärande
0  1  2  3  4
Beslut om professionell utveckling är förankrat, omfattar alla och är bindande
0  1  2  3  4
Lärare delar synen att det är viktigt med utveckling och har motivation till förändring
0  1  2  3  4
Strukturerad metod

Professionell utveckling är strukturerad utifrån empiriska data hämtade från klassrum
0  1  2  3  4
Elevers studieresultat är ett viktigt källmaterial för att utveckla professionalism
0  1  2  3  4
Professionell utveckling bygger på lärares upplevda behov av kompetensutveckling
0  1  2  3  4
Kunskap och erfarenheter från forskning efterfrågas och används för utveckling
0  1  2  3  4
Kopplingar till annan utveckling

Ledningen stöttar professionell utveckling
0  1  2  3  4
Skolan kännetecknas av ett klimat präglat av tillit, uppmuntran och höga förväntningar
0  1  2  3  4
Den strategiska planen och resursfördelningen integrerar även behov av professionell utveckling
0  1  2  3  4


måndag 16 maj 2011

Bilder från elevrådets fest på Österlengymnasiet

Den 11 maj festades det på Österlengymnasiet. Så här såg elevrådets inbjudan ut på Facebook:
"Under lunchen så har vi fest i kafeterian för att fira att vår skola kommer finnas kvar. 
Allt som krävs för en bra fest kommer finnas; bra musik, discolampor, popcorn och ballonger. Förutom äkta mellanstadiediskokänsla kommer vi dessutom ha en awesome fiskdamm!
Kom och dansa er trötta och drick blandsaft till fördärvet!"
Här kan du läsa om att skolorna i Simrishamns kommun är räddade:  http://www.ystadsallehanda.se/simrishamn/article1463783/Skolorna-raddade.html

Och här kommer några av bilderna från elevernas fest:



Kära elever! Ni är fantastiska
Om Simrishamns framtid hänger på er, era vänner och familjer så är jag inte orolig.

söndag 15 maj 2011

Upphovsrätten ur ett historiskt perspektiv

Jag har i mina inlägg här på Bollplanket intresserat mig mycket för upphovsrätten: vad den innebär i dag och hur den måste omformas för att bättre svara mot digitaliseringen. I dag tänker jag, inspirerad av Ann Steiners bok Litteraturen i samhället (2009, s 48-52), skriva några ord om upphovsrätten ur ett historiskt perspektiv.

Rättigheter och censur hängde ihop

Redan på 1500- och 1600-talen fanns olika typer av rättigheter kring privilegiet att trycka olika verk och upplagor. Genom att dela ut eller neka boktryckare dessa rättigheter hade staten och kyrkan ett effektivt sätt att kontrollera och styra vilka verk som gavs ut, eller med andra ord förutsättningar för en stark censur.

Europas första upphovsrättslag anses vara Copyright Act (även kallad Statute of Anne) i Storbritannien. Den trädde i kraft 1710 och dess främsta syfte var att se till att det fanns någon som var juridiskt ansvarig för varje verk. Det handlade alltså till en början inte om att man ville värna om författarens rätt till att bestämma över sitt eget verk, utan om att man skulle ha en person att hänga om man inte gillade innehållet i verket. I övriga Europa kom de flesta upphovsrättslagar inte förrän i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet.

Upphovsrätten gällde bara på originalspråket

I Sverige fick vi regler för upphovsrätten 1810 och först då fick författarna rätten till sina egna verk. Översättningar kunde dock fortfarande ges ut utan att ursprungsförfattaren fick betalt. Förlagen drog fördel av detta och valde hellre att publicera utländska författare i översättning än det egna landets författare. Ann Steiner berättar att bland andra Selma Lagerlöf publicerades mycket i Tyskland under slutet av 1800-talet, utan att hon fick någon ersättning.

Bernkonventionen skapade liknande förutsättningar för alla författare i medlemsländerna

Efter långa och många diskussioner skapades Bernkonventionen 1886. Sverige gick med 1904. Bernkonventionen är en överenskommelse mellan flera länder (2008 var de 164 st) där varje land lovar att respektera varandras upphovsrättslagar. Samma villkor och ersättningar ska alltså gälla inom ett land för alla författares verk, såväl inhemska författares som utländska. Till en början var upphovsrättsskyddet kort, men det har successivt förlängts. I dag består skyddet i 70 år efter upphovsmannens död. På Wikipedia kan du läsa mer om upphovsrätten och även hitta den formella symbolen för "Copy right".

Nya förutsättningar leder till behov av nya regler

I dag diskuteras det flitigt hur man ska kunna möta behoven av en fungerande lagstiftning när förutsättningarna för kopiering och spridning av verk har förändrats i grunden. Målsättningen är att skyddet av den immateriella rätten ska vara stark, så att kreativ verksamhet stimuleras. För att ett verk ska få skydd av upphovsrätten krävs det att verket har så kallad "verkshöjd". Det innebär att verket ska anses vara självständigt och originellt.

Avslutningsvis ett roligt och talande exempel ur Steiners bok som visar hur svårt och godtyckligt det kan vara att avgöra verkshöjd:

Bakgrunden är att Karolina Ramqvist skrev en mycket negativ recension av Ulf Lundells bok Notbok. Ulf Lundell. Best of (1998). Recensionen publicerades i Dagens Nyheter och väckte ilska hos Lundell som privat skrev ett nedlåtande och förlöjligande brev till recensenten. Det spännande i historien är att Ramqvist senare valde att publicera brevet i sin helhet i antologin Fittstim (1999). Lundell blev då ännu argare och valde att stämma henne för brott mot upphovsrätten. Han fick rätt! Hans kladdigt nedskrivna och ilsket formulerade brev ansågs ha verkshöjd. Enligt lagstiftningen ska inte upphovsmannens profession ha någon betydelse för bedömningen av verket, men Steiner ställer den retoriska frågan om det är rimligt att tro "att ett liknande brev skrivet av Anna Andersson i Smålilla skulle vinna ett snarlikt mål". Det verkar alltså inte som om verkshöjden bedöms endast utifrån hur självständigt och originellt ett verk är ...

lördag 14 maj 2011

Författarnas villkor i ett historiskt perspektiv

Under antiken och medeltiden var det muntliga berättandet vanligast och berättelsen istället för författaren stod i centrum

Homeros Caetani Louvre Ma440 n2
Under antiken fanns inte författare såsom vi tänker oss dem i dag. Istället hade man rapsoder, det vill säga muntliga berättare. De skrev oftast inte ner sina verk och lånade friskt från varandra. Enligt Ann Steiner som skrivit boken Litteraturen i mediesamhället (2009, s 40ff), fanns det inga förväntningar på att rapsoden skulle vara originell, utan de skickligaste berättarna var de som kunde återge historierna mest exakt. En del historier skrevs ner och har på så vis kunnat bevaras för eftervärlden, men detta gjordes inte nödvändigtvis av dem som skapat historierna. Många kända verk från den här tiden har ingen känd författare. Steiner berättar även att man inte vet om Homeros (se bilden på bysten här intill) bara skrev ner allmänt kända berättelser, eller om han gjorde något eget av dem. Under den grekiska antiken fanns det till och med en stark kritik mot det skrivna ordet. Man ansåg att skrivandet ledde till att minnet förslappades och att skriften var en omväg till den fria tanken. Romarna var mer positiva till skriften och lät även skriva ner gamla grekiska texter. Detta är vi så klart tacksamma för i dag.

Även under medeltiden var den muntliga berättartraditionen mycket stark. Få människor kunde läsa och skriva och de texter som skapades producerades i kloster och vid hoven. De skrivare som för hand skrev ner religiösa legender och hjältedikter påverkade normen för hur denne typ av texter ska skrivas. Man säger att de auktoriserade texter, vilket är ett ord nära besläktat med ordet ”author”.

Boktryckarkonsten leder till en revolution för skriften och nu kommer författarna i centrum istället för deras verk.

Författarrollen förändrades framför allt under senare delen av renässansen (det vill säga 1500-talet och framåt), då boktryckarkonsten gjorde det möjligt att producera böcker i större skala. Nu kunde också författarens namn stå på första sidan i en bok och författarna fick ett marknadsvärde. Samtidigt som författarna blev upphöjda individer, så kom deras verk i skym undan. Böckerna förvandlades till att bli konsumtionsvaror.

Författare har varit beroende av  mecenater, förläggare, staten och marknaden.

Carl Michael Bellman, portrayed by Per Krafft 1779
Att försörja sig som författare har alltid varit svårt. Före 1500-talet levde författarna (liksom andra konstnärer) i beroende av rika mecenater ur adeln. Under 1500- och 1600-talen börjar bokhandlare och boktryckare ta över denna roll. Detta gjorde att författarna blev något friare, i alla fall under de perioder som landets censur inte var så hård. Många författare, bland annat Olof von Dalin och Carl Michael Bellman (se bilden bredvid), fick sitt främsta uppehälle genom statliga ämbeten som de innehade och fick lön för, men som inte innebar att de behövde arbeta. Under 1700-talets senare del växte det fram litterära salonger och akademier. Genom dessa kunde författare få både en intresserad publik och ekonomiskt stöd. Samtidigt började den borgerliga medelklassen öka och eftersom de var läskunniga och hade både pengar och tid så ökade författarnas tänkbara målgrupper. Utvecklingen har alltså gått från att författarna var beroende av mecenater som de skulle hylla till att de blev beroende av marknadskrafterna och en ofta ytligt intresserad publik som främst läser för att bli road.

Kvinnorna har främst skrivit litteratur för marknaden och deras böcker har därför inte ansetts så originella och minnesvärda.

Fredrika Bremer - Project Gutenberg eText 13623
Det fanns en stor andel kvinnliga författare under 1700-talet och framåt. Under 1830- och 1840-talen var till och med de tre mest utgivna författarna kvinnor: Sophie von Knorring, Fredrika Bremer (se bilden här bredvid) och Emelie Flygare-Carlén. Kvinnorna skrev oftast för den breda publiken och för att tjäna pengar. Detta att de skrev texter anpassade för marknaden och att de var kvinnor i en i övrigt patriarkal kultur gör att få av dessa kvinnor har skrivits in i vår litteraturhistoria. Istället har man ofta kommit att hylla den upphöjda finkulturen.


Vill du läsa mer om författarnas villkor genom tiderna?
Jag har hämtat materialet från boken Litteraturen i mediesamhället (s 40-48) av Ann Steiner (2009).

fredag 13 maj 2011

Fem olika författarroller

Nu tänkte jag låta er få lite paus i mitt skrivande kring Simrishamns kommun och Österlengymnasiet. Istället tänkte jag passa på att berätta lite om en spännande bok jag nyss läst. Den heter Litteraturen i mediesamhället och är skriven av Ann Steiner (2009).

Jag får erkänna att jag inledningsvis inte tyckte att boken verkade intressant. Den såg ut att handla om saker som är bra att känna till om man vill försöka ge ut sina texter och där ligger inte mitt intresse i dag. Därför blev jag förvånad över att jag så snabbt sögs in i den. Den var helt enkelt så välskriven och tog upp massor av intressanta aspekter på författande, boktryckning, läsning och samspelet mellan litteraturen och det offentliga rummet! De många historiska tillbakablickarna, jämförelserna och de många analyserna var allmänbildande och intessanta. Jag strök under och ringade in massor av saker som jag vill gå tillbaka till och läsa om.

Här kommer några av Steiners tankar kring dagens författare:

Steiner delar in författarna i fem roller (s 28-39):
1) de etablerade författarna som är både välkända och erkända: de får sina verk recenserade i dagspressens kultursidor och får priser och stipendier;
2) stjärnförfattarna som säljer massor av böcker och som behandlas som och marknadsförs som kändisar;
3) outsidern eller ”det romantiska geniet” som går sin egen väg och ställer sig utanför kraven från marknaden och som därför ofta anses mer äkta och värderas högre och
4) ”midlist”, det vill säga de författare som är erkända men inte mer, de har fått böcker utgivna, men säljer inte särskilt bra och slutligen
5) framtida författare.

Steiner återger vad Camilla Läckberg sagt om författarens villkor i samband med en intervju i Rapport (s 28): "Bara hälften av författarens yrke är att skriva romaner. Den andra hälften är att odla sitt varumärke." Kanske gäller detta inte för alla författare, men jag tror absolut att det gäller för Läckberg själv och den grupp av författare som Steiner kallar för ”stjärnförfattarna”.

Nästa inlägg kommer att handla om hur författarnas villkor har förändrats från antiken till i dag.

onsdag 11 maj 2011

Elevrådet på Österlengymnasiet bjuder till dans

I dag festas det på Österlengymnasiet. Så här skriver elevrådet på Facebook:
"Under lunchen så har vi fest i kafeterian för att fira att vår skola kommer finnas kvar. 
Allt som krävs för en bra fest kommer finnas; bra musik, discolampor, popcorn och ballonger. Förutom äkta mellanstadiediskokänsla kommer vi dessutom ha en awesome fiskdamm!
Kom och dansa er trötta och drick blandsaft till fördärvet!"

Visst låter det kul!

De sista veckorna har jag funderat mycket över vad det är som gör att vi har ett så kreativt och starkt elevråd på skolan. Detta är nämligen inte första gången som elevrådet skördar framgångar. I höstas lyckades de driva igenom att fler ungdomar i kommunen skulle få busskort. Läs argumenten här i Emma Gustafssons debattartikel i Ystads allehanda: "Alla elever borde ha rätt till busskort".

På Sydnytt kan du på läsa mer om "Österlengymnasiet räddat": http://svt.se/1.2418523/osterlengymnasiet_raddat

I detta nyhetsinslag på svt.play möter du några av eleverna:



Och i detta bildspel ser du elevernas demonstration för Österlengymnasiet:



På Facebook kan du hitta fler bilder från demonstrationen, bland annat de här: http://www.facebook.com/media/set/?set=a.211701638849014.58758.172652062753972

söndag 8 maj 2011

Slaget är vunnet, men kriget är inte ännu över

Det verkar som om uppgörelsen om Simrishamns skolor som gjorts upp mellan majoriteten av partierna har spruckit. Vi får mer tid på oss att visa att vi är väl värda att bevaras och kan därmed pusta ut en smula. Läs mer om detta här:  http://www.ystadsallehanda.se/simrishamn/article1461955/Hela-skoluppgorelsen-tycks-spricka.html.

I dag ska jag läsa en bra bok och påta i trädgården. Kanske kan jag till och med släppa ner axlarna en smula och vara mindre frånvarande när mina barn försöker prata med mig? Kanske kan jag också vara mer fokuserad på nästa veckas lektioner?

En nyfunnen vän på skolan skrev att slaget är vunnet, men kriget är inte ännu över. Det tycker jag var en välfunnen formulering: vi har en lång kamp framför oss, men jag tror att vi har stor chans att lyckas. Eleverna har visat prov på ett stort engagemang och en fantastisk initiativkraft och kompetens. Skolledningen har tydligt visat att den vill skolan väl och gör sitt yttersta för att vår skola ska överleva och ändå kunna upprätthålla god kvalitet. Jag har massor av starka och kompetenta kollegor som är vana vid motvind, att kompromissa och kämpa på för att trots alla hinder försöka ge sina elever en bra utbildning. Vi är många som fortfarande både orkar och vill kämpa.

Nu gäller det bara att vi måste få vår BUN-chef Erik Lenne på vår sida. Han måste tro på oss, annars blir det väldigt svårt. Han måste vilja jobba med oss och inte mot oss. Han måste vilja ge oss en chans. Kommer han att göra det?

Så här såg det ut i december 2010: "Politiker ser ljusare på skolans framtid"  (en intressant artikel ur många perspektiv) http://www.ystadsallehanda.se/simrishamn/article1317118/Politiker-ser-ljusare-pa-skolans-framtid.html

Så här ser det ut i maj 2011: "Förvaltningschefen sågar sparpaketet": http://www.ystadsallehanda.se/simrishamn/article1461437/Forvaltningschefen-sagar-sparpaketet.html

Hur kommer det det att se ut i framtiden? 


***

Simrishamns invånare kommer att ha stora förväntningar på Erik Lenne den närmsta tiden. Vi kommer att kräva att han gör allt han kan för att skapa en öppen och god dialog med såväl politikerna och med sina anställda. Vi kommer att förvänta oss att han kämpar för att vi i kommunen ska kunna erbjuda en bra skola från förskola upp till och med gymnasium. Vi kommer att kräva att han stöttar sin personal och kommunens elever så att de får så goda förutsättningar som möjligt.

Simrishamns invånare kommer även att ha höga förväntningar på oss som arbetar i kommunens skolor och vi antar utmaningen: vi ska ta fasta på det som redan är bra och fortsätta att utveckla det som behöver förbättras.

***

Vi i Simrishamns kommun behöver vara ta väl hand om våra barn och ungdomar, något annat har vi inte råd med!


***

fredag 6 maj 2011

Skånes bästa skolor

Septemberkväll vid hamnen i SimrishamnSka politiker anpassa sig efter verkligheten eller försöka forma den?

I Simrishamn är politikerna defensiva. När de ser att det föds få barn i kommunen och få unga flyttar hit, då bestämmer de sig för att stänga sina skolor. Vad händer om man stänger skolor i kommunen? Ökar antalet barn och unga då?! Ja, jag vet att frågan är ledande, men den är relevant!

Vilken framtid kommer vår kommun att ha om vi inte anser oss ha råd att satsa på barn och ungdomar?

Jag läste nyss om en nystartad gymnasieskola i Katrineholm vars rektor kaxigt hävdade att "skolan kommer att bli Sveriges bästa skola" och att de kommer att locka elever till kommunen. Läs mer om detta här: http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/katrineholms_kommun/pressrelease/view/katrineholms-tekniska-college-en-ny-skola-foer-teknik-och-naturvetenskap-609296.

Varför är vi österlenbor inte mer offensiva?! Mitt förslag är att vi i Simrishamns kommun bestämmer oss för att vi ska ha "Skånes bästa skolor", från förskolan upp till och med gymnasiet! Ja, jag vet att det är en blygsam målsättning, men man måste ju börja någonstans! ;-)

tisdag 3 maj 2011

Österlengymnasiets framtid debatteras på nätet

elevdemonstration Simrishamn Österlengymnasiet 017Det har handlat mycket om Österlengymnasiet i medierna de sista dagarna och möjligheten att reagera, rekommendera och skriva kommentarer på Ystads Allehanda har utnyttjats flitigt:

"Flera hundra samlades för Österlengymnasiet" av Lena Stadler (Ystads Allehanda, 29 april 2011): http://www.ystadsallehanda.se/simrishamn/article1455026/Manga-hundra-samlades-for-Osterlengymnasiet.html

"Elever taktikväljer och stödjer Österlengymnasiet" (Ystads Allehanda, 29 april 2011):
http://www.ystadsallehanda.se/simrishamn/article1453928/Elever-taktikvaljer-och-stodjer-Osterlengymnasiet.html

"Rasande demonstranter i demonstrationståg" av Emma Niwén (Ystads Allehanda, 1 maj 2011):
http://www.ystadsallehanda.se/simrishamn/article1455972/Rasande-demonstranter-i-forsta-maj-tag.html

Elevdemonstration för Österlengymnasiet
Det är roligt att se att så många engagerar sig i frågan genom att klicka på om de blir glada, arga, nyfikna eller likgiltiga när de läser artiklarna (rekordmånga gör detta), rekommendera artiklar (jättemånga gör detta), skriva svar på kommentarer (många gör detta) och twittra (inte så många ... än). Även några av våra politiker, till exempel Anders Johnsson (M) och Roland Thor (MP) använder sig av möjligheten att via tidningens kommentarsfunktion nå ut till kommuninvånarna, såväl anhängarna som kritikerna. Anders Johnsson är aktiv på många ställen och debatterar, förklarar och försöker ge sin version av det som nu händer. Roland Thor använde kommentarsfunktionen för att publicera det tal som han höll fredagen den 29 april vid demonstrationen för att skolan ska få finnas kvar.

Jag tycker att de så kallade gammelmedierna, i det här fallet Ystads Allehanda, utnyttjar de sociala medierna på ett smart och praktiskt sätt. Det är lätt att reagera, kommentera och rekommendera sina kompisar att läsa artiklar i tidningen. På så vis ökar intresset för deras tidning.

Dessutom har Ystads Allehanda under rubriken "Tyck till!" gett sina läsare möjlighet att debattera. Denna möjlighet utnyttjas friskt vad gäller Österlengymnasiets framtid. Såväl elever och föräldrar som kommuninvånare i största allmänhet har bidragit med debattartiklar. Även politiker har utnyttjat denna möjlighet, förutom att de publiceras på de traditionella sidorna i tidningen.

Några av arrangörerna vid demonstrationen för Österlengymnsiets framtidHarald Helgesson, elev i trean på Österlengymnasiet och andra person sett från vänster på bilden här bredvid, skriver till exempel till politikerna "Skärp er och ta ansvar för Österlengymnsiet", Martin Ekblom, elev på gymnasiet 1985 och kommuninvånare i 42 år ;-), skriver att det är "Politikernas förbannade skyldighet att lyssna", Sara Malmgren skriver i sin insändare "Stå på er mot beslutet att lägga ner Österlengymnasiet" och gör bland annat följande mycket träffande beskrivning "Elevernas kamp för sin skola är en kamp mellan David och Goliat" (ingen har väl glömt vem som i den kampen segrade mot alla odds?), Tina Persson funderar över vad en nedläggning skulle kosta kommunen i "Nedläggningen av gymnasieskolan får stora konsekvenser" och Christian Persson berättar att "Vi valde Simrishamns kommun för barnens skull".

måndag 2 maj 2011

Argumenten kring sökstatistiken skärskådas - Österlengymnasiet i Simrishamn



Vårt kommunalråd, Anders Johnsson (M), hävdar i tv-inslaget att kommunens elever väljer bort Österlengymnasiet. Andra debattörer hävdar att vi har god sökstatistik: av de elever som vill gå program som finns på skolan söker sig majoriteten till vår skola. Här får du siffrorna, så att du kan bilda dig en egen uppfattning:
Siffran, "bara 40% av eleverna i Simrishamn söker Österlengymnasiet, kopplat med 60% "väljer bort" Österelengymnasiet har studsat runt lite i lokalpressen. Hur står det  till egentligen?
Lärarna på skolan undrade över detta och Henrik Schmidt tog på sig uppdraget att skärskåda vilka elever det är som söker sig till andra skolor än vår. Här kommer hans analys:
Ansökningar till utbildningar utanför Österlengymnasiet 2011 - en analys 
Elever som sökt program som inte finns på vår skola:
Det är 149 elever som sökt gymnasieutbildning utanför kommunen. 102 av dessa elever har sökt program som inte finns på Österlengymnasiet, till exempel 18 elever som sökt till Estetiskt program, 22 elever som sökt Fordonsprogrammet och 19 elever som sökt Naturbruksprogrammet. 31 av dessa 102 elever anges som S i behörighetskolumnen. Det är alltså inte säkert att de kommer att vara behöriga att söka ett nationellt program.  
Här kommer de exakta söksiffrorna:
De 102 elevernas ansökningar fördelar sig enligt följande:
• 7 elever Bygg och anläggning
• 8 elever Energiprogrammet (3 olika varianter av EE varav 6 st har valt en datainr på John Bauer, vilket också är de elever som ÖGY nu skall erbjuda utbildning här)
• 18 elever Estetiskt program (8 olika inriktningar/ställen)
• 22 elever Fordon (4 olika inriktningar/ställen)
• 2 elever Hotell/Turism (2 olika inriktningar/ställen)
• 14 elever Hantverk  (6 olika varianter)
• 2 elever IB (International Baccalaureate)
• 19 elever Naturbruksgymnasiet (5 olika varianter/ställen)
• 3 elever RLBAG (bagare)
• 5 elever Har valt var sin, unik gymnasieutbildning (t.ex sjöfart, marinbiologi...). 
Elever som sökt andra skolor trots att vi har det valda programmet på vår skola:
Av de 47 elever som valt ett program på annan ort, trots att programmet finns på Österlengymnasiet, har de flesta (32 elever) valt samhällsprogrammet (SA). Av dessa 32 har 21 valt en inriktning som finns på Österlengymnasiet medan 11 har valt SA med inriktningar som inte finns här. De övriga 15 eleverna som valt en annan skola, trots att de valt ett program som ges på Österlengymnasiet, fördelar sig på Barn- och fritidsprogrammet (fem elever varav en av dem valt inriktning Idrott som inte finns på vår skola), Ekonomiprogrammet (sex elever fördelade på fyra olika ställen/inriktningar), Naturvetenskapligt program (två elever som valt två olika skolor) samt Teknikprogrammet (två elever som valt att studera på Österport i Ystad).  
Slutsats:
Att använda procentsatser baserat på samtliga sökanden som bevis på att man "väljer bort Österlengymnasiet" är direkt felaktigt. 
Om det är nödvändigt att förenkla verkligheten till en %-sats är det rimligare att resonera enligt följande:
• 231 åk 9-elever finns i Simrishamns kommun 2011.
• Av dessa vill 102 elever gå ett program som inte finns på Österlengymnasiet.
• 231-102=129 elever i åk 9 är alltså den bas ur vilken Österlengymnasiet skulle kunna hitta ett elevunderlag.
• 103 har sökt att börja Österlengymnasiet i åk 1 (detta innefattar såväl åk 9-elever som elever som söker från andra kommuner, elever som under året gått på IV och blivit behöriga att söka ett nationellt program samt elever som, vid söktillfället, ännu inte är behöriga att söka in på ett nationellt program och som därför ev. kommer att gå på IM (det som tidigare kallats Individuella programmet).
Skall man göra en jämförelse i form av en andel kan man antingen välja att jämföra 103 (antalet som söker ÖGY) med 129 (antalet elever som söker program som finns på ÖGY). 103/129=0,798 dvs 79,8%. 
En sådan siffra skulle väl matcha den orättvisa sökstatistik som vår Barn- och utbildningschef och våra politiker valt att använda som ett av sina tyngsta argument för en nedläggning?! Men Schmidt försöker inte samla enkla poänger, utan granskar siffrorna noggrant. Så här fortsätter han:
Mot denna siffra kan en del argument föras…
• Vill man vara mera kritisk väljer man att jämföra antalet behöriga sökanden till Österlengymnasiet (78 st) med antalet behöriga sökanden till program som finns på Österlengymnasiet (129-6=123) 78/123=0,634 dvs 63,4%.
Det finns dock en osäkerhet i siffran 78 som kan påverka såväl uppåt som nedåt: 
- I siffran 78 bortser man från de 24 elever som faktiskt sökt en utbildning på Österlengymnasiet men, vid söktillfället, inte är behöriga. Detta gör alltså siffran 78 för låg vid beräkningen. 
- I siffran bortses också från det faktum att Barn- och utbildningsnämnden fattat beslut om att stänga 4 program som fått låga söksiffror vid första sökomgången (ES, BF, TE och HP). Det har konsekvensen att ett tiotal elever måsta söka om. Huruvida dessa har sökt en utbildning på Österlengymnasiet eller utanför kommunen är inte, i dagsläget, känt. Detta innebär att talet 78 kan vara för högt. 
Alltså finns det en osäkerhet i, den ovan nämnda, beräkningen om en %-sats som ligger på 63,4% men faktorer som gör att den, i realiteten, kan påverkas såväl uppåt som nedåt. Ett inte orimligt antagande skulle kunna vara att en realistisk och försiktig siffra för den som önskar en snabb analys av söket till Österlengymnasiet ligger mellan 60 och 65%. 
Av de ungdomar i Simrishamns kommun som vill gå ett program som finns på Österlengymnasiet väljer alltså mellan 60 och 65% att gå den på vårt gymnasium i Simrishamn.

Källa: Sökandestatistik från BUF  i Simrishamn (öppen handling, namn/personer borttagna ur statistiken när dokumentet lämnades ut) som sammanställts och analyserats av en av mina kollegor på Österlengymnasiet. Vill du ha kalkylbladet så hör av dig!
Det är viktig att beslut kring en kommuns framtid fattas på goda grunder. Att fatta svåra beslut kräver särskilt väl genomarbetade beslutsunderlag. Argumentet att de flesta av kommunens ungdomar söker sig till andra gymnasieskolor i andra kommuner är direkt vilseledande. Hur är det då med de övriga argumenten för en nedläggning, är de lika dåligt underbyggda?!


***

Hur ser det ut i din kommun? Hur många program kan ni erbjuda och hur stor andel av kommunens ungdomar får ni?
Gadgeten innehöll ett fel
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...