tisdag 13 mars 2012

Det livslånga lärandet kommer till stor del att vara webbaserat


Andra delen av Veletsianos antologi Emerging Technologies in Distance Education (2010) har fått mig att fortsätta fundera över vad vi kan använda den nya tekniken och verktygen till. I mina närmsta inlägg kommer det att komma några förslag inspirerade av boken.

Allt fler skolor använder sig av webbaserade kurser som en del av utbildningen. Att ha läst i alla fall någon webbaserad kurs kan säkert fungera som en förberedelse för studenter inför "det livslånga lidandet", förlåt, jag menar "lärandet".

Webbaserade kurser kan läsas på distans, men jag vill betona att bara för att allt kursmaterial ligger på nätet, måste inte läraren och kurskamraterna göra det. I alla fall inte enbart. Visst är det bra med möjligheten med distansstudier och visst är det bra att träna de färdigheter som behövs för distansstudier, men det är onekligen även härligt att få träffas i klassrummet "här och nu".

I dag söker de flesta material på nätet, innan de letar på biblioteket. Detta gör de även när de har egna frågor som inte har med någon formell utbildning att göra. Mycket tyder på att det livslånga lärandet till stor del kommer att vara webbaserat. Det är naturligtvis på gott och ont. Det goda är att Internet är så innehållsrikt. Det onda är kanske främst att materialet på webben är av så varierande kvalitet. Att Googla är inte så lätt som det kan verka.

Detta är ett viktigt argument för varför vi, som arbetar på gymnasiet, måste hjälpa våra elever att hitta rutiner för hur de ska handskas med Internet. Vi måste bli duktiga på att konstruera uppgifter där eleverna tvingas göra avancerade sökningar och där de tvingas granska materialet källkritiskt.


***

Inga kommentarer:

Gadgeten innehöll ett fel
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...