Val av verktyg - projektarb del 2a BLOGGAR

I handboken Blogs, wikis, podcasts, and other powerful web tools for classrooms (2009, s 43-54) ger Richardson mängder av exempel på vad vi kan använda bloggar till i skolan. De användningsområden som jag särskilt fastnat för är:


1. Planeringsbok
Både lärare och elever kan ha stor nytta av bloggen som planeringsbok. Där kan läraren kontinuerligt skriva vad som ska göras på kursen, vecka för vecka, eller lektion för lektion.

2. Uppgiftsbok
Läraren kan lägga ut nya uppgifter och instruktioner på bloggen allt eftersom de blir aktuella. Alla uppgifter samlas därmed på ett och samma ställe.

3. Loggbok
Bloggen kan användas som en loggbok (ett slags dagbok som man för över sitt arbete). I denna kan eleven kontinuerligt skriva sina reflektioner kring det som han eller hon håller på med: "Vad har jag gjort?", "Vad gick bra?", "Vad var svårt?", "Vad behöver jag särskilt tänka på till nästa gång?", o.s.v.

4. Diskussionsforum
Bloggen är ett utmärkt verktyg för diskussioner. Lärare såväl som elever kan skriva inlägg där de visar eller beskriver något, debatterar eller ställer frågor. Reaktionerna på inläggen kan redovisas med hjälp av bloggens kommentarsfunktion.

5. Redovisning
Bloggen passar utmärkt för redovisning. Det är lätt (men kräver naturligtvis en del arbete) att strukturera materialet så att det blir överskådligt och sökbart. Vid redovisning av mer omfattande teman passar bloggen oftast bäst om man omformar den till en mer statisk webbplats. Flera fina exempel på den här typen av bloggar finns på Webbstjärnan: http://www.webbstjarnan.se/index.php?opt… .

Kan du komma på fler användningsområden?

Digital portfolio i skolan

I dag görs många elevers portfolior digitalt och detta har flera fördelar. Det är enklare att samla olika typer av material och man behöver inte hålla reda på mängder av papper och pärmar. Det är också förhållandevis säkert, eller som Richardson skämtsamt skriver i sin bok Blogs, wikis, podcasts and other powerful web tools for classrooms: ”The dogs never eat it”.

Fler dokumentationsmöjligheter

När man arbetar med digitala portfolior kan man använda sig av fler dokumentationsformer än när man arbetar med pappersbaserade varianter. Man kan till exempel lägga in bild-, grafik-, ljud- och filmfiler. Enligt Dag Österlund, studierektor på institutionen för Interaktiva medier och lärande vid Umeå universitet, blir det på så vis lättare att synliggöra mer praktiska och estetiska ämnen i stil med musik, idrott och slöjd.

Ökad tillgänglighet

Tack vare digitaliseringen kan man lättare att göra kopior på materialet eller ha det tillgängligt på webben. På så vis kan flera personer titta på samma material samtidigt och det blir enklare för lärare och handledare att ge kontinuerlig respons.

Hyperlänkar främjar lärandet

Digitaliseringen gör det också lättare att länka mellan olika delar av elevernas material och mellan deras material och olika webbsidor. Detta innebär fördelar för såväl skribenten som läsaren. Enligt Lars Lindström, professor i pedagogik vid Stockholms universitet, främjar hyperlänkarna lärandet genom att de passar hjärnans sätt att bearbeta information (Ellmin och Ellmin, 2003).

Digital kompetens

När man arbetar med digitala portfolior tvingas man att lära sig hantera en flera olika typer av teknisk utrustning, programvaror och filhantering. Dessa kunskaper har man nytta av i många andra sammanhang.




Lärandet i centrum

Roger och Birgitta Ellmin skriver i sin bok Att arbeta med portfolio (2003) att arbetet kring digitala portfolior har en tendens att kretsa kring tekniken istället för pedagogiken. Tekniken ska bara vara ett verktyg och bör inte stå i centrum för undervisningen. Istället är det elevernas utveckling, lärande och lärmiljöer man ska fokusera på. De påpekar också att det är viktigt att lärare får ägna sig åt lärandet och inte behöver agera datatekniker istället.

Ta ställning till kostnaderna

Tekniken kräver att elever och lärare har tillräcklig tillgång till ett väl utvecklat trådlöst nätverk, datorer och annan kringutrustning. Detta kan vara kostsamt. Skolan bör dessutom tänka på att kunna ge extra stöd till de elever som inte har tillgång till så mycket teknik i hemmet. Eftersom skolors resurser oftast är små, är detta viktigt att tänka på innan man planerar starta digitaliserade portfolioprojekt. Elever och lärare måste kunna få hjälp när de stöter på tekniska problem. Får de inte det stöd som de behöver, kan deras frustration överskugga alla fördelar med digitaliseringen.

Vill du läsa mer?
Ellmin, Roger och Birgitta. Att arbeta med portfolio – teori, förhållningssätt och praktik, Gothia, Växjö 2003.
Richardson, Will. Blogs, wikis, podcasts and other powerful web tools for classrooms, Corwin Press, 2009.
Österlund, Dag. Portfolio – En metod att se sitt lärande. Två webbaserade föreläsningar på kursen Tillämpad IT i skolan (2009).

Vad säger styrdokumenten om digital kompetens?

Ett av mina syften med den kursplattform som jag vill skapa är att jag vill öka mina elevers digitala kompetens. Vad har jag för stöd för detta i gymnasieskolans styrdokument?

Jag brukar undervisa i framför allt Svenska A och Svenska B och just nu går mina elever på Naturvetenskapliga programmet. Jag utgår därför från de styrdokument som behandlar kurserna i svenska och mina elevers utbildning mer generellt.

Under den övergripande punkten "Ämne: Svenska" står endast: "Skolan skall i sin undervisning i svenska sträva efter att eleven utvecklar sin förmåga att söka, sovra och bearbeta information från såväl muntliga som tryckta och digitala källor" och "Att tillägna sig och bearbeta texter behöver inte alltid innebära läsning utan även avlyssning, film, video etc. Ett vidgat textbegrepp innefattar förutom skrivna och talade texter även bilder." och "Svenska B har jämfört med Svenska A en mer analytisk inriktning och ger eleverna möjligheter att utveckla en förståelse av både skrift- och bildbaserade texters djupare innebörd."

I Svenska A-kursens mål står: "Eleven skall kunna inhämta, värdera och ta ställning till information och kunskap från bibliotek och databaser samt kunna använda datorer för att skriva och kommunicera."
Däremot står det inget om användningen av it i kursplanen för Svenska B. Det enda som står är: ”Eleven skall ha utvecklat skrivandet som ett medel för tänkande och lärande och som ett redskap i kommande studier och arbetsliv.”

Jag anser att man behöver digital kompetens för att klara fortsatta studier och arbetsliv, men det står inte ...

I programmålet får jag, tack och lov, mer stöd:

Utdrag ur programmålet för det naturvetenskapliga programmet

Skolan skall ansvara för att eleverna vid fullföljd utbildning:

• har förmåga att inhämta ny kunskap och kan sätta sig in i nya frågeställningar som gäller naturvetenskap, individ och samhälle,
• kan använda datorer och informationsteknik på ett sätt som stärker förståelse, begreppsutveckling och kommunikation samt har kunskaper om informationsteknikens möjligheter och problem,
• kan kommunicera sina kunskaper och erfarenheter i tal och skrift samt har tillägnat sig insikter om språket som en väg till lärande och begreppsutveckling,

Dessutom står lite vagt att …

• ”Kunskaper i utbildningens karaktärsämnen används ofta i sammanhang där förmågan att samarbeta och att uttrycka sig i tal och skrift är av stor vikt. Språket är ett redskap för kommunikation men också för reflektion och lärande. Förmågan att använda svenska språket utvecklas inom utbildningens alla ämnen. Kontakterna med andra länder och kulturer ökar, bland annat som en följd av den snabba utvecklingen inom informationstekniken. Genom studier i engelska och i andra främmande språk läggs en grund för samverkan över nationsgränser och en beredskap för studier och yrkesliv samt för förståelse för andra kulturmönster.”

och ...

• ”Utbildningen ger god vana att använda informationsteknik som verktyg för lärande och kommunikation inom de matematiska, naturvetenskapliga och tekniska ämnesområdena.

I Skolverkets kommentarer till programmålet (se nedan) hittar jag också önskemål om att eleverna ska få digital kompetens:

Utdrag ur Skolverkets kommentar till programmålet

• ”I och med informationsteknikens framväxt har användningen av digital teknik inom de matematiska, naturvetenskapliga och tekniska sektorerna blivit mycket utbredd. I utbildningen på naturvetenskapsprogrammet används datorer som verktyg för lärande och kommunikation. Eleverna ska kunna använda informationsteknik på ett sätt som stärker förståelse, begreppsutveckling och kommunikation. De elever som börjar naturvetenskapsprogrammet har olika färdigheter när det gäller att använda datorn som ett hjälpmedel. En elev som saknar goda kunskaper i datorkunskap bör ges möjlighet att tidigt i utbildningen välja en kurs i datoranvändning.”

Dessa programmål och kursplaner började gälla 1994 och nya kommer snart att träda i kraft. Dessa hoppas jag mer explicit ska ta upp elevernas behov av digital kompetens. (Jag har dock redan tjuvkikat på de kommande styrdokumenten på Skolverkets hemsida och tyvärr verkar det inte som om mina förhoppningar kommer att infrias.)

Eftersom jag gärna vill ha mer på fötterna när jag hävdar att mina elever måste utveckla sin digitala kompetens, kompletterar jag med tungt vägande (men inte bindande) åsikter om digital kompetens (och andra viktiga kompetenser):
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS REKOMMENDATION av den 18 december 2006 om nyckelkompetenser för livslångt lärande (2006/962/EG):

Nyckelkompetenser
Kompetens definieras här som en kombination av kunskaper, färdigheter och attityder som är anpassade till det aktuella området. Nyckelkompetens är den kompetens som alla individer behöver för personlig utveckling och utveckling, aktivt medborgarskap, social integration och sysselsättning.
Denna referensram omfattar åtta nyckelkompetenser:
1. Kommunikation på modersmålet.
2. Kommunikation på främmande språk.
3. Matematiskt kunnande och grundläggande vetenskaplig och teknisk kompetens.
4. Digital kompetens.
5. Lära att lära.
6. Social och medborgerlig kompetens.
7. Initiativförmåga och företagaranda.
8. Kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer.

"Alla nyckelkompetenser anses lika viktiga, eftersom var och en av dem kan bidra till ett framgångsrikt liv i ett kunskapssamhälle. Många av dessa kunskaper och färdigheter överlappar och kompletterar varandra, och aspekter som är väsentliga på ett område stöder kompetensen på ett annat. Grundläggande kunskaper i språk, läs- och skrivkunnighet, matematiska färdigheter och kunskaper i informations- och kommunikationsteknik (IKT) är en viktig grund för lärande, och att ”lära att lära” stöder allt lärande. Det finns en rad teman som används i hela referensramen: kritiskt tänkande, kreativitet, initiativtagande, problemlösning, riskbedömning, beslutsfattande och konstruktiv hantering av känslor har alla en central roll när det gäller de åtta nyckelkompetenserna."

Så här beskrivs den fjärde kompetensen mer i detalj:

4. Digital kompetens
"Digital kompetens innebär säker och kritisk användning av informationssamhällets teknik i arbetslivet, på fritiden och för kommunikationsändamål. Den underbyggs av grundläggande IKT-färdigheter, dvs. användning av datorer för att hämta fram, bedöma, lagra, producera, redovisa och utbyta information samt för att kommunicera och delta i samarbetsnätverk via Internet. /.../Digital kompetens kräver goda kunskaper om hur informationssamhällets teknik fungerar och om den roll tekniken spelar och de möjligheter den ger i vardagslivet, både hemma och på arbetet. Här ingår centrala datortillämpningar som ordbehandling, kalkylprogram, databaser, lagring och hantering av information samt kunskaper om de möjligheter och eventuella risker som skapas genom användningen av Internet och kommunikation via elektroniska medier (e-post, nätverksverktyg) för arbete, rekreation, informationsdelning och samarbetsnätverk, lärande och forskning. Man bör också känna till hur informationssamhällets teknik kan stödja kreativitet och innovation samt vara medveten om frågor som rör den tillgängliga informationens validitet och tillförlitighet och de juridiska och etiska principer som interaktiv användning av informationssamhällets teknik innefattar. De färdigheter som behövs är förmågan att söka fram, samla in och bearbeta information och använda den på ett kritiskt och systematiskt sätt och att kunna bedöma dess relevans och skilja mellan den fysiska och virtuella verkligheten, samtidigt som man är medveten om de samband som finns mellan dem. Man bör ha de färdigheter som behövs för att producera, redovisa och förstå komplex information och förmågan att skaffa sig tillgång till, söka fram och använda Internetbaserade tjänster. Man bör också kunna använda informationssamhällets teknik som stöd för kritiskt tänkande, kreativitet och innovation. Användningen av informationssamhällets teknik kräver en kritisk och reflekterande attityd när det gäller information och ansvarsfull användning av interaktiva medier. Ett intresse för att engagera sig i olika grupper och nätverk för kulturella, sociala eller yrkesrelaterade ändamål stöder också den här kompetensen."


På den här videon förklarar Ung Kommunikation (som stöds av KK-stiftelsen) vad som menas med digital kompetens:



Å andra sidan - om digital kompetens i högre utbildning from Ung Kommunikation on Vimeo.

Europaparlamentet och -rådet uttrycker behoven tydligt, men dessa tydliga formuleringar kan jag inte hitta i varken de gamla eller de kommande styrdokumenten.

Min följdfråga blir därmed: Hur ska vi få lärare och elever att förstå hur viktigt det är med digital kompetens, när det står så lite om denna färdighet i skolans styrdokument?

Spänningslitteratur kan skapa bättre människor

"Deckaren, har någon sagt, är den djupaste källan till kunskap om det samhälle vi lever i. Detta är en något deprimerande tanke. En mer glädjande tanke är att den - oavsett det ibland dystra innehållet - är den kanske djupaste källan till läsglädje. Det beror framför allt på att den erbjuder spänning. Spänning får människor att vända blad för att få se hur det ska gå. Spänning gör människor till läsare och därmed till bättre människor - detta gäller oavsett diskussionerna om huruvida entusiastisk läsning av Enid Blyton i slutändan skapar en Proustälskare eller ej." (2004, s 7)

Så börjar förordet till boken Från Kalle Blomkvist till internetdeckare. Om deckare för barn och ungdom av Lilian och Karl G Fredriksson (Bibliotekstjänst, 2004).

Ämnet är intressant. I skolan har vi en tendens att vilja föra fram god skönlitteratur. Det riskerar innebära att vi inte befattar oss med deckare och framför allt inte långserieböcker i stil med Fem på tjuvjakt.

Som barn slukade jag allt från Barnens bibel till Enid Blytons barndeckarserier och njöt av äventyren, spänningen, förvecklingarna och hur huvudpersonerna försökte bekämpa ondskan för att göra det rätta. Jag kan egentligen inte minnas att det fanns någon bok eller någon genre som jag inte älskade. Allt slank ner. Till och med romaner i Harlequinstil om sjuksköterskor och läkare och den stora kärleken.

Vad läste du? Vad fick dig att bli en bokslukare? Slank det inte även ner några långserier eller annan så kallad triviallitteratur? Och i så fall: var de inte beroendeframkallande?

Jag tror att läsning i sig har ett egenvärde - oavsett vad vi läser. Genom läsningen glömmer vi oss själva en stund och får en chans att pröva på hur livet skulle kunna te sig under andra förhållanden och förutsättningar någon annanstans. Detta ger läsare enorma möjligheter till träning i förståelse och empati.

Lilian och Karl G Fredriksson skriver att romaner kan vara goda utgångspunkter när man i skolan vill arbeta mot problem såsom till exempel mobbning, rasism, incest, våldtäkter och trasiga familjeförhållanden:
"Mobbing är ett av de stora problemen i dagens skola. Akuta mobbningsproblem måste självfallet åtgärdas akut. Däremot kan barn och ungdomsdeckaren tjäna som utmärkta underlag i det mer långsiktiga arbetet med mobbningsbearbetning, inte minst genom att den är frikopplad från någon akut situation, varför frågan kan diskuteras utan utpekande av skyldiga och offer." (2004, s 323)

Det låter klokt tycker jag.

Författarna hävdar att spänningsromanen är särskilt väl lämpad för detta:

• Deckaren är spännande. "Att den är spännande innebär också att den är lässtimulerande. En spännande bok driver läsaren att vända blad, och ju fler blad man vänder, desto drivnare läsare blir man och desto fullvärdigare medlem av vårt samhälle." (s 318)
• Deckare tar upp viktiga och svåra konflikter. "Deckaren behandlar de fundamentala frågorna i samspelet mellan människor - etiska, religiösa, samhälleliga, politiska. Det gör många andra böcker också, men det speciella med deckaren är att den behandlar dessa ämnen i konfliktsituationer, då de är tillspetsade och därigenom så mycket tydligare. Man möter alltså här mellanmänskliga och samhälleliga problem i skarp fokusering." (s 318)

Vad gäller barnen och deras läsning tror jag att det är extra viktigt att vi utgår från lusten: att vi hjälper dem att hitta spännande böcker som tar upp intressanta och engagerande ämnen och att vi inte försöker styra barnens val av böcker utifrån egna fördomar om litteraturen, i stil med: "Ska du inte läsa en riktig bok istället?" ;-)

Kanske ska vi oftare försöka hjälpa dem att hitta bra barn- och ungdomsdeckare? Så att de, som Lilian och Karl G Fredriksson skriver, kan bli bättre människor.

Ska spel spela en viktig roll i skolan?

Visst ska vi prata om spel och spelande i skolan. Precis som vi ska prata om vänskap, mobbing, kärlek, skilsmässor, ridning, fotboll och annat som är aktuellt och viktigt i elevernas vardag. Men jag undrar om vi ska låta det få spela en viktig roll i undervisningen.

Spontant tycker jag att skolan ska snegla mer på vilka förmågor och kunskaper som eleven behöver utveckla, istället för att fokusera på det som eleven redan kan och brukar göra på sin fritid.

Jag tror vi måste försöka utvidga elevens perspektiv, hjälpa honom eller henne att släppa navelluddet för att istället höja blicken och se bortom sig själv.

Jag vill att eleverna i skolan ska märka att man även utanför dataspelens värld kan pröva nya och svåra utmaningar, möta motstånd, kämpa och till slut - ibland med hjälp av andra, ibland på egen hand - lyckas!

Bilden heter "Jess Dixon in his flying automobile" och är tagen 1940 av Kobel Feature Photos och hämtad från State Library and Archives of Florida's photostream på Flickr.

Varför lärare?

I denna korta, kloka film hävdar Bill Ayers (amerikansk undervisningsteoretiker och professor vid University of Illinois at Chicago) att vi inte får glömma varför vi valde att bli lärare.



Varför valde du att bli lärare?

Var det för att du ville ha intellektuella utmaningar?

Var det för att du gillar människor?

Var det för att du vill göra en positiv skillnad i andra människors liv?

Ta dig en funderare! Skriv upp dina skäl och sätt dem på din anslagstavla. Titta på dem varje dag!

En gymnasielärares behov - projektarb del 1

Jag börjar med att gå igenom mina förutsättningar och bestämma mig för vad jag har för behov och önskemål kring min lärarwebbplats/-plattform.

Sändare: Jag är ämneslärare i svenska och historia på gymnasiet, men jag representerar inte bara mig själv. De som ser webbplatsen kommer antagligen även att se mig en av flera representanter för lärarkåren, skolan och mina undervisningsämnen. Jag vill sträva efter att framstå som (och vara) kunnig, objektiv och saklig, så att mottagarna får förtroende för mig. Samtidigt vill jag sträva efter att framstå (och vara) lite personlig och humoristisk, så att mottagarna tycker att jag verkar (och är) sympatisk. Webbplatsen blir som en del av min läraridentitet, så målsättningen är att den känns inspirerande och positiv för eleverna.

Ämne: Jag tänkte börja med ämnet svenska, eftersom det är det ämne som jag undervisar i just nu och eftersom jag tror på begränsning. (Kanske bör jag till och med ha en plattform per ämne - men inte per kurs för de går ju till stor del in i varandra - eller vad tycker du?) Däremot vill jag ha allt inom kurserna i svenska på ett och samma ställe. (Jag vill alltså inte skapa en plattform för språkvetenskap, en för litteraturvetenskap, en för muntlig och skriftlig framställning o.s.v. Vad tycker du om det?)

Målgrupp: Mottagarna är mina elever och i viss mån deras föräldrar och andra som är nyfikna på vad vi gör i skolan. Jag ska rikta mig direkt till eleverna och enbart till dem, men jag ska ha i bakhuvudet att de andra grupperna finns (så att de inte kan missförstå och ta anstöt eller liknande). De flesta av mina mottagare kommer alltså att använda min webbplats ungefär som ett intranät.

Ok, då kommer vi till den viktigaste frågan: Vilka syften har jag? Vad är det som jag vill uppnå?

(Jag har valt att utgå från mina behov, utan att ta någon som helst hänsyn till formen: hur mina mål skulle kunna uppnås eller organiseras.)

Syften

Information:

• Skolverkets kursmål och betygskriterier.
• Min veckoplanering (och eventuellt terminsplanering) för vardera klass och kurs.
• Uppgifter som eleverna ska göra.
• Material som eleverna kan behöva för att lösa uppgifterna.

Elevredovisning och diskussion:

• Eleverna ska kunna redovisa sina lösningar på kursens uppgifter. Dessa redovisningar ska kunna läsas, ses eller höras av mig och alla eller i alla fall flera av elevernas kurskamrater.
• Eleverna ska kunna diskutera med mig och med varandra.
  

Respons:

• Jag vill ha möjlighet att ge både specifik och individuell respons riktad direkt till eleven och gemensam och generell respons riktad till hela gruppen.
• Eleverna ska kunna ge varandra respons (kamratbearbetning/kamratrespons) och de ska kunna bearbeta sina texter även efter att de publicerats (i enlighet med skrivprocessen).
  

Reflektion och utvärdering:

• Eleverna ska kunna redovisa synpunkter, reflektera kring uppgifter, utvärdera sitt eget eller vårt gemensamma arbete. En del av detta ska vara öppet att läsas av alla. Annat kan, om eleven vill, vara öppet att läsas av endast mig.
• Det skulle vara bra om det även fanns möjlighet att göra anonyma utvärderingar av olika slag.

Inspiration till fördjupning:

• Tips på användbara länkar, förslag på sidor som eleverna kan ha nytta av när de vill hitta mer material och förslag på verktyg som de kan ha nytta av när de gör undersökningar eller redovisningar.
• Tips och diskussionsuppgifter som gör att eleverna tänker vidare.
• Möjlighet för eleverna att tipsa mig och varandra.
  
• Tips på intressanta webbplatser som är kopplade till forskning och högskolestudier.

Digital kompetens:

• Eleverna (och jag) ska kunna utveckla sin digitala kompetens.

Har jag glömt något? Kom gärna med tips!

Vilka behov har ni i er undervisning?

Hur får man aktiva distanskurselever?

Något som jag funderat mycket över när jag läst distanskurser är hur man ska få elever att bli aktiva kursdeltagare. Därför var det intressant att på Skolporten - forskning och utveckling läsa att det nyss kommit ut en avhandling på detta ämne.

I juni i år disputerade Monica Liljeström vid Umeå universitet med avhandlingen: Learning text talk on line. Collaborative learning in asynchronous text based discussion forums.

Liljeström berättar följande om sina resultat:

"En förutsättning för att det ska fungera med textsamtal på nätet är att studenterna blir invigda på djupet i vad som förväntas av dem, i relation till kursen och i den kunskapssyn som finns i verksamheten. /.../att vara invigd i förväntningarna är så entusiasmskapande. Alla blir så himla aktiva när de får rätt förutsättningar för textsamarbete på nätet. Deltidsarbetande, småbarnsföräldrar och andra som inte har så gott om tid, lade ner mycket arbete när de hade fått förståelse för redskapen och förväntningarna. Det var ytterst få som inte engagerade sig."

Läser du distanskurser och är du i så fall aktivt deltagande i diskussioner på bloggar och forum?

Varför eller varför inte?

Stämmer Liljeströms slutsatser med dina erfarenheter?

Blir distanskurselever entusiastiska och aktiva deltagare så fort som de förstår att lärarna förväntar sig av dem att de ska delta i diskussioner, ställa frågor och försöka ge svar?

Vet du vad som förväntas av dig?

Och vet du i så fall varför detta förväntas av dig?

Dagens media på Wikimedia Commons

Att lägga in dagens media från Wikimedia Commons, var inte så lätt som jag hade hoppats. Dagens film skulle ha passat bra till ett inlägg som jag planerar skriva, men jag lyckas bara hämta försättsbilden, inte filmen.

Jag har inte lust att ladda ner filen på min dator för att sedan försöka ladda upp den på blogger. Istället vill jag att filmen ska kunna bäddas in såsom jag kan bädda in Youtubeklipp och annat. Är det någon som har tips på hur man kan gå tillväga?

Bilden till det här inlägget är hämtad från Wikimedia Commons "Media of the day", heter "Nutria population in Weilerswist, Germany" och är tagen 2009 av Hockewanzel. Filmen ligger under licensen Creative Commons (BY, SA).

När du ska använda tabeller, kartor och grafik

I slutet av boken Att skriva för barn (2003) av Andersson, Meldré, Nilsson och Orring får du flera konkreta tips på vad du ska tänka på när du använder dig av tabeller, kartor och grafik. Dessa tips gäller även när man vill använda sig av olika typer av grafik i undervisningen. Därför vill jag passa på att sprida dem vidare här:

• Om du gör ett stapeldiagram så skriv under varje stapel vad den visar! Då blir diagrammet lättare att tyda, än om du använder dig av symboler.
• Gör gärna siffror och belopp konkreta! Skriver du till exempel en artikel om att många barns veckopeng har ökat de senaste fem åren, så kan själva diagrammet visas med staplar av pengar.
• Alla uppgifter måste sättas in i ett sammanhang! Visar du en kartbild av Irak kan du till exempel visa var Irak ligger i förhållande till Sverige. Skriver du hur många invånare det finns i Beijing kan du jämföra det med hur många invånare det finns i Stockholm.

Bilden till det här inlägget är hämtad från Wikimedia Commons "Picture of the day", heter "Cnidaria Luc Viatour" och är tagen 2010 av Luc Viatour. Fotografiet ligger under licensen Creative Commons (BY, SA).

Vill du läsa mer?
Här kan du läsa fler tips från samma bok:
Tänk på läsaren när du väljer dina ord (tips kring ordval)
Tänk på läsaren när du snickrar dina meningar (tips kring meningsbyggnad)
Tänk på läsaren när du använder siffror (tips kring hur du ska skriva siffror)
Använd bilder! (tips kring hur du kan använda bilder)
och det här är boken i sin helhet:
Ami Andersson, Helena Meldré, Ulf Nilsson & Anna Orring, 2003, Att skriva för barn, Ordfront, Stockholm.

Projektarbete i kursen LC100N - Digital kompetens på KTH

Redan i maj började jag skissa på en webbplats för mina kurser (Fröken Wastesons länksida) , men jag har inte hunnit börja använda den än. Än mindre har jag hunnit utvärdera den. Detta arbete vill jag fortsätta på.

Mitt projektarbete ska alltså bestå i att försöka ta reda på:

• Vad kan man använda en sådan webbplats till?
• Vilka fördelar och möjligheter finns med arbetssättet?
• Vilka nackdelar, svårigheter och problem finns med det? Jag skulle här också vilja försöka komma med förslag på lösningar på problemen.
• Vilka verktyg kan man välja? Blogg eller wiki eller något annat? Vad finns det för fördelar och nackdelar med olika lösningar?
• Hur skulle man kunna organisera/strukturera webbplatsen? Varför ska man välja att göra så?

Projektet kommer inte i första hand att vara själva skapandet av webbplatsen (även om jag kommer att fortsätta jobba med den). Mitt övergripande mål kommer istället att vara att försöka ta reda på om fördelarna eller nackdelarna överväger: är det bra eller dåligt att skapa en sådan webbplats? Är det bra för mig? Är det bra för lärare generellt? Finns det lärare och elever som arbetssättet skulle kunna passa särskilt bra (eller dåligt) för? Till min hjälp kommer jag att ta kurslitteraturen (och annan litteratur), egna erfarenheter och mina elevers synpunkter.

Har ni gjort något liknande eller har ni tips på andra som gjort något liknande?

Använd bilder!

Större utbud och ökad tillgång har lett till att bilder och filmer har kommit att spela en allt mer central roll i vår kultur. Många hävdar därför att det har blivit allt viktigare att vi lär oss att analysera bildmedier för att inte bli manipulerade. Hans Wetterholm, doktor i filmpedagogik, hävdar till och med att:

"Bilden är grunden för vårt tänkande. Vi lever i en bildberoende kultur. Om vi inte förstår bilden är det ju som att vara analfabet. Att se utan att förstå är som att vara blind. /.../ Om ingen lär oss att tolka bilden går vi på reklam och propaganda." (Andersson, Meldré, Nilsson, Orring, 2003, s 186).

Jag vill tillägga att bildernas centrala roll i vår kultur har gjort det allt viktigare att lära sig använda bilder för att kommunicera. Därför vill jag uppmuntra dig att utveckla denna förmåga!

Använd bilder! En bild kan komplettera och fördjupa texten, understryka, betona delar eller bara pigga upp sidan.

I slutet av boken Att skriva för barn (2003) av Andersson, Meldré, Nilsson och Orring får du flera konkreta tips på vad du ska tänka på när du använder dig av bilder. Dessa tips är så bra och generella att jag vill passa på att sprida dem vidare här:

• Varje bild måste ha en bildtext.
• Nyhetsbilder får inte retuscheras, men man kan beskära bilden för att lyfta fram detaljer och ta bort "bruset kring centralmotivet".
• Visar man bilder på utsatta människor, måste man hantera dem varsamt och respektfullt. Skriver du om eller för barn är det dessutom bra om du i din bildtext kan berätta vad som görs för att personen på bilden ska få det bättre.
  
• Skriver du om känsliga ämnen kan det vara enklare och bättre att använda sig av teckningar eller målningar istället för fotografier. Dessa bilder ger nämligen inte sken av att vara tagna ur verkligheten.

I skolan har vi fått uppdraget att träna våra elever i att tolka och förstå bilder. Ett sätt att utveckla dessa förmågor är att elever och lärare själva använder sig av bilder.

Jag är övertygad om att många av oss blir mer medvetna om hur bilder fungerar när vi själva försöker förmedla något via dem. Dessutom är jag övertygad om att vi i framtiden kommer att förväntas kunna kommunicera med bilder på liknande sätt som vi i dag förväntas kunna kommunicera med text.

Vad tror du?

Bilden till det här inlägget är hämtad från Wikimedia Commons "Picture of the day", heter "Dendrocygna bicolor wilhelma" och är tagen 2004 av Branko Kannenberg. Fotografiet ligger under licensen Creative Commons (BY, SA).

Vill du läsa mer?
Här kan du läsa fler tips från samma bok:
Tänk på läsaren när du väljer dina ord (tips kring ordval)
Tänk på läsaren när du snickrar dina meningar (tips kring meningsbyggnad)
Tänk på läsaren när du använder siffror (tips kring hur du ska skriva siffror)
och det här är boken i sin helhet:
Ami Andersson, Helena Meldré, Ulf Nilsson & Anna Orring, 2003, Att skriva för barn, Ordfront, Stockholm.

Tänk på läsaren när du använder siffror

I slutet av boken Att skriva för barn (2003) av Andersson, Meldré, Nilsson och Orring får du mängder av konkreta tips på vad du ska tänka på när du skriver för barn.

Tipsen är mycket bra och passar även när du skriver för andra målgrupper. Därför vill jag passa på att sprida dem vidare här.

Den här gången kommer några råd kring användandet av siffror:

Tänk på att försöka göra det lätt för läsaren att läsa, förstå och jämföra!

• Blanda inte siffror och bokstäver, när du skriver om olika antal i din text. Ex: "Sju människor och 13 katter kom till utställningen" och "Eva fick tre röster medan Anders fick 23". Då blir texten rörig.
• Blanda inte olika sätt att beskriva storlekar. Ex: "Tre fjärdedelar av alla som kom var barn och ungdomar. Av dem var 13 % under sju år." Då blir det svårt att jämföra.
• Om du ska beskriva hur stort, långt eller gammalt något är, så jämför gärna med något som läsaren kan relatera till. Ex: "Trädet var nästan tio meter högt, lika högt som en flaggstång."Då kan läsaren lättare se trädet framför sig.
  
• Skriv precisa tal med siffror. Ex: "Det var 2 750 meter runt joggingspåret." Ungefärliga mått kan du däremot skriva med bokstäver. Ex: "Det var drygt två och en halv kilometer till affären."
  

Bilden till det här inlägget är hämtad från Wikimedia Commons "Picture of the day", heter "Ripon Building panorama" och är tagen i Chennai i Indien 2007 av PlaneMad. Fotografiet ligger under licensen Creative Commons (BY, SA).

Vill du läsa mer?
Här kan du läsa fler tips från samma bok:
Tänk på läsaren när du väljer dina ord (tips kring ordval)
Tänk på läsaren när du snickrar dina meningar (tips kring meningsbyggnad)
och det här är boken i sin helhet:
Ami Andersson, Helena Meldré, Ulf Nilsson & Anna Orring, 2003, Att skriva för barn, Ordfront, Stockholm.

Distanskursberoende

Sudoko är säkert nyttig hjärngymnastik, men inget för mig. Istället har jag, på gott och ont, blivit beroende av distanskurser på Internet. Jag har börjat och kan inte sluta. Jag vill bara ha mer och mer, fler och fler!!!

Jag älskar utmaningarna, att försöka sätta sig in i nya saker och förstå dem, problemlösandet, diskussionerna, kurslitteraturen, inspirationen, tipsen, idéerna, responsen och den konstruktiva kritiken.

Jag lär mig massor och har kul på vägen!

Är jag en ensam knäppgök eller är detta på väg att bli att bli ett allmänt folknöje?!

Något som talar för att distanskurserna fyller ett frivilligt, men likväl viktigt, fortbildningsbehov är att jag har träffat massor av föräldralediga och yrkesarbetande kurskollegor på de distanskurser som jag gått. Det finnas alltså fler som finner nöje i att höja kompetensen!

Hur är det för dig? Kommer du att fortsätta läsa distanskurser?

Tänk på läsaren när du snickrar dina meningar

MENINGSBYGGNADEN

I slutet av boken Att skriva för barn (2003) av Andersson, Meldré, Nilsson och Orring får du mängder av konkreta tips på vad du ska tänka på när du skriver för barn.

Tipsen är mycket bra och passar även när du skriver för andra målgrupper. Därför vill jag passa på att sprida dem vidare här.

Den här gången kommer några råd kring meningsbyggnaden:

• Ändra eller stryk onödiga ord eller meningar. Istället för att skriva "Skriver man en mening som är överdrivet verbalt belastad, så ställer man ofta till ganska märkliga oredor i huvudet på läsaren" kan du till exempel skriva "Långa meningar med många ord kan förvirra läsaren."
• Slösa med punkt och spara på komma. Istället för att skriva "Hästar är starka djur som lätt drar saker som väger mer än de själva, och som inte verkar bli trötta alls trots att de jobbar hårt en hel dag." kan du till exempel skriva "Hästar är starka djur. De drar lätt saker som väger mer än de själva. De verkar ..." osv.
• Undvik inskjutna bisatser. Istället för "När man ska träna en katt att göra konster, vilket faktiskt inte är så svårt som det verkar, gäller det att vara lika snabb i tanken som katten, eller snabbare." kan du till exempel skriva "Att träna en katt att göra konster är inte så svårt som det verkar. Men man måste vara lika snabb i tanken som katten ..." osv.
• Undvik passiva satser. Istället för "Inbrottet upptäcktes av grannarna." kan du till exempel skriva "Grannarna upptäckte inbrottet."
  

Bilden till det här inlägget är hämtad från Wikimedia Commons "Picture of the day", heter "Arothron hispidus is kissing my camera at Big Island of Hawaii" och är tagen 2004 av Milan Zinkova. Fotografiet ligger under licensen Creative Commons (BY, SA).

Vill du läsa mer?
Här kan du läsa fler tips från samma bok:
Tänk på läsaren när du väljer dina ord (tips kring ordval)
och det här är boken i sin helhet:
Ami Andersson, Helena Meldré, Ulf Nilsson & Anna Orring, 2003, Att skriva för barn, Ordfront, Stockholm.

Illustrera dina inlägg med dagens bild på Wikimedia Commons

Ett sätt att uppmuntra sina elever att använda sig av fria bilder i sina inlägg är att själv göra det ...

Mitt förslag är att du konsekvent under en period lägger in "Picture of the day" från Wikimedia Commons i dina blogginlägg.

Jag lever som jag lär. ;-) Bilden till det här inlägget är alltså hämtad från Wikimedia Commons "Picture of the day", heter The Ninth Wave och är målad 1850 av Ivan Aivazovsky. Målningen finns i S:t Petersburg och är fri att använda därför att tiden för konstnärens upphovsrätt har gått ut. Det gör upphovsrätten i många länder (däribland Ryssland) 70 år efter konstnärens död.

Tänk på läsaren när du väljer dina ord

ORDVALET

I slutet av boken Att skriva för barn (2003) av Andersson, Meldré, Nilsson och Orring får du mängder av konkreta tips på vad du ska tänka på när du skriver för barn.

Tipsen är mycket bra och passar även när du skriver för andra målgrupper. Därför vill jag passa på att sprida dem vidare här:

• Använd korta ord istället för långa. Istället för "komplicerat" kan du till exempel skriva "svårt". Istället för "tjänstgöra" kan du skriva "arbeta".
• Använd vanliga ord istället för ovanliga. Istället för "anträffa" kan du till exempel skriva "hitta". Istället för "vedertagen" kan du skriva "vanlig".
• Använd svenska ord istället för utländska. Istället för "e-mail" kan du till exempel skriva "e-post". Istället för "airbag" kan du skriva "krockkudde".
• Använd "jag", "vi" och "de" istället för "man". Istället för "När man tagit beslutet var det många som protesterade" kan du till exempel skriva "När politikerna beslutat". Istället för "Man bör se sig för innan man går över gatan" kan du skriva "Se dig för innan du går över gatan".
• Förklara eller förtydliga viktiga men svåra ord. T ex: "Varje vecka badar vi vår malteser. Eftersom det är en hundras med mycket päls går det åt mycket schampo."
• Stryk svåra ord som inte måste vara med. Istället för "Djuphavsdykaren Kasper använde sig uteslutande av dyr utrustning" kan du till exempel skriva så här: "Dykaren Kasper använde dyr utrustning."
• Använd hellre en konkret beskrivning än en abstrakt. Istället för "Anders Borg sitter i regeringen" kan du till exempel skriva "Anders Borg arbetar i regeringen". Istället för "Håkan Hellström ligger bakom låten" kan du skriva "Håkan Hellström har skrivit låten".

Vill du läsa mer?
Ami Andersson, Helena Meldré, Ulf Nilsson & Anna Orring, 2003, Att skriva för barn, Ordfront, Stockholm.

En digital sandlåda

Jag läste nyss ett intressant inlägg på bloggen Vadå IKT?. Inlägget har rubriken "Massor och ännu mer" och är skrivet av JohanH. Rubriken syftar på att man måste skaffa så många olika webbkonton, massor och ännu fler, när man går kurser i digitala medier.

Jag tycker att det är viktigt att denna sida av myntet också kommer fram.

Precis som JohanH och många andra högskolestuderande är många av våra gymnasieelever i sin tur ovilliga att göra en del av de saker som vi i kursmaterialet får höra skulle göra dem så mycket mer studiemotiverade: t ex att använda Facebook för skolarbetet (undrar om alla elever verkligen blir så tacksamma och glada för att vi lägger material där och de därmed också MÅSTE finnas där), spela War of Warcraft eller olika typer av digitala rollspel ...

Säkert tycker en del av eleverna att det är kul och det är kanske inte riktigt samma personer som gillade "vårt förra upplägg" (med whiteboards och "fysiska läromedel"), men vi kan inte räkna med att den nya tekniken (och alla webbkonton) kommer att göra att alla våra elever nu kommer att sjunga i Halleluja-kören och nominera oss till "årets bästa lärare". Tyvärr! - För visst hade det varit skönt med enkla lösningar ... ;-)

Kanske är det inte antalet verktyg som räknas utan hur vi använder dem?!

(Och visst kan man fortsätta ha god nytta av penna och papper, fysiska läroböcker - som man kan bläddra i och hålla i handen, blädderblock och whiteboards ... Även de gamla och väl beprövade stigarna behövs, för vi behöver många olika sätt att nå målen!)

Själv ser jag den här kursen som en stor digital sandlåda - jag testar och funderar över vad jag vill bygga vidare på. Resten lämnas åt sitt öde.

Hur gör du?

Gestaltandets möjligheter

Jag känner mig bekväm med att föreläsa, förklara och diskutera med mina elever, men jag skulle verkligen vilja bli bättre på att berätta. Jag skulle vilja våga mer!

Jag skulle vilja gestalta oftare: "show it, don´t tell it!"

I Att skriva för barn av Andersson, Meldré, Nilsson och Orring (2003) läste jag följande:
"Det handlar om hela grunden för inlärning. Om läsaren själv kommer på ett förhållande, kan han eller hon göra det till sin sanning. Men om författaren säger det rent ut, kan man med rätta ta det med en nypa salt eller rycka på axlarna åt det.
Texten ska vara full av "aha" men utan ett enda "jaha"." (2003, s 163).

Detta stämmer kanske inte riktigt på situationen i skolan, för nog kan jag känna att många elever slukar vad "läraren säger rent ut" i form av tillrättalagda "sanningar", utan att de ifrågasätter det. Och citatet handlar inte om undervisning utan om hur vi reagerar på berättelser - att vi som läsare av fiktion inte gillar att bli skrivna på näsan.

Läraren inte riktigt samma förutsättningar eller svårigheter som den skönlitterära författaren, men jag tycker ändå att det finns något intressant och viktigt att hämta här.

Vi, elever såväl som lärare, ogillar att bli skrivna på näsan, men älskar att upptäcka och det är en underbar känsla att under en lektion kunna dra efter andan och säga "aha"! Vi vill ta del av exempel, få tänka själva och dra egna slutsatser.

Kanske kan vi oftare använda oss av rådet: "show it, don´t tell it"?!

Vill du läsa mer?
Ami Andersson, Helena Meldré, Ulf Nilsson & Anna Orring, 2003, Att skriva för barn, Ordfront, Stockholm.

Vad behövs för att elever ska få digital kompetens?

Såg nyss en trevlig och bra beskrivning av vad digital kompetens innebär. Presentationen är gjord av Jonas Hällebrand, IKT-pedagog i Lunds kommun, och den kommer här:



Jag gillar särskilt hur Hällebrand för fram att datorerna är det pedagogiska verktyget för att eleverna ska uppnå digital kompetens. Visst låter det självklart att alla elever (och pedagoger) behöver en egen dator?!

Hur får era elever digital kompetens?

Att intervjua och skriva om medieovana

Många av oss som jobbar med barn skriver också texter om och med barn.

I boken Att skriva för barn av Andersson, Meldré, Nilsson och Orring (2003) får man många råd kring vad man ska tänka på när man skriver om barn och ungdomar. Och det är kloka råd som passar lika bra när man ska intervjua vuxna som inte är medievana!

När du intervjuar ett barn:
"Ha inte bråttom, men var inte långrandig. Var inte påträngande, men våga ställa frågor om svåra saker om det sker på barnens villkor. Dra dig inte för att intervjua barn, men var beredd på att bli överraskad.
Och gäspa inte."

Den intervjuade behöver känna att den som ställer frågorna är genuint intresserad av svaren och har tid att lyssna. Samtidigt har många intervjuade bråttom och vill inte bli sittande eller stående för länge med intervjuaren.

Inte heller vuxna vill bli uppträngda i ett hörn precis efter att något hemskt har hänt och svara på frågan: "Hur känns det? Är du rädd, arg eller ledsen nu?"

Det är ovanligt att människor vill tala om svåra saker med personer de inte har någon relation till. Intervjuaren måste därför först bygga upp ett förtroende. I boken får vi läsa om hur författaren och journalisten Monika Zak jobbar när hon intervjuar barn som varit med om svåra upplevelser:
"- Jag inleder alltid med att fråga om neutrala, roliga saker istället: vad lekte ni före kriget, vad har ni för djur och så vidare. Jag frågar om det positiva. Man måste gå försiktigt fram." (2003, s 87).

Det tycker jag är ett jättebra råd: börja i det positiva!

Ett bra exempel i boken på hur man ska våga vara tydlig när man intervjuar om svåra saker är beskrivningen av hur Marie Repitsch gjorde ett reportage för P1-programmet Tendens (som sändes sept 1996) om en tre syskon vars mor var svårt sjuk i cancer. Jag tänker att det skulle vara frestande att inte nämna ordet cancer i intervjun, men intervjuaren väljer att ha med ordet i nästan varje fråga. Det motiverar hon så här: "Om jag gjorde omskrivningar skulle jag väva in min egen ångest och vägen att få svar skulle bli så lång. Jag ställde raka frågor för att få raka svar." (2003, s 86). Och utifrån det avsnitt som vi får citerat från intervjun verkar det som hon lyckas.

Den som blir intervjuad behöver få veta vad intervjumaterialet ska användas till: var det är tänkt att publiceras och hur synliga/identifierbara de intervjuade kommer att vara. Mindre medievana personer kan frestas att berätta för mycket om sig själva. När man intervjuar barn, ungdomar och socialt utsatta grupper är det därför viktigt att de som gör intervjun tänker igenom vad som är lämpligt att publicera och vad som bör strykas eller avidentifieras så att inte den intervjuade får allvarliga problem efter intervjun.

Det är också viktigt att berätta om man bara tänker sig att man ska ha materialet som inspiration för sitt skrivande. Annars kan den som blir intervjuad bli besviken: "varför ska jag lägga så mycket tid på att prata med dig, om du ändå inte kommer att skriva om mig och mina upplevelser?"

Slutligen är det viktigt att texter som handlar om människor som lever under svåra förhållanden slutar hoppfullt. Har det redan blivit bättre eller är det i alla fall en förbättring på gång? Vi behöver alla hopp i tillvaron, och de som blir beskrivna behöver känna att andra ser hoppfullt på deras framtid!

Vill du läsa mer?
Ami Andersson, Helena Meldré, Ulf Nilsson & Anna Orring, 2003, Att skriva för barn, Ordfront, Stockholm.

Nyheter och rädslor

Lars Palm, professor i media vid Lunds universitet, hävdar att forskning visar att ju mer ytligt man tar del av nyheter desto mer skrämmande upplever man världen. De som bara läser löpsedlarna blir ofta skrämda. Läser de därefter tidningarnas förstasida minskar rädslan något och om de läser hela artikeln inne i tidningen minskar rädslan ännu mer. Forskning visar dessutom att de som läser nyheter ytligt har en mer pessimistisk bild av världen. (Läs mer om detta i Att skriva för barn, 2003, av Andersson, Meldré,Nilsson & Orring, s 71).

Problemet är att många läser löpsedlar och förstasidor utan att förstå, hinna eller orka fördjupa sig i artiklarna inne i tidningarna. På så vis får de en osammanhängande och hotfull bild av verkligheten. I skolan kan hjälpa varandra att nyansera bilden genom att värdera, förklara och diskutera nyheter på lektionstid.

På så vis blir vi inte bara klokare, utan också tryggare!

Att skriva för en målgrupp

Vi anpassar oss automatiskt efter vilka vi pratar med:
vad har de för förkunskaper och intressen?

Just nu läser jag en intressant bok som heter Att skriva för barn (2003). Boken är skriven av Ami Andersson, Helena Meldré, Ulf Nilsson och Anna Orring och ger flera praktiska råd och tips på vad man ska tänka på när man intervjuar barn och/eller har barn som målgrupp.

Ett citat jag vill dela med mig av, är ett mer generellt råd som jag tycker är bra:

"När vi skriver för någon som liknar oss själva kommer sällan tanken om läsarperspektiv upp. Först när vi vänder oss till någon med en annan bakgrund eller kunskap och andra referenser, vaknar frågan: Vem är det jag skriver för? Vad vet personen om ämnet? Hur tolkar personen ord, sammanhang, bilder? Vilka slutsatser kan hon eller han dra?" (2003, s 12).

Jag tycker att jag tänker på målgrupp och läsarperspektiv när jag vet att texten jag skriver ska publiceras. Det räcker att texten ska synas på en öppen blogg.

Därför tror jag att bloggar är ett mycket bra sätt att träna sitt skrivande.

Samtidigt tycker jag att det ligger mycket i citatet. När den tänkta målgruppen är olik mig, känner jag mig mer osäker. Jag funderar därför mer på mina mottagare och vilka de verkligen är. Genom att försöka sätta mig in i hur de personer jag vänder mig till tänker, vad de är intresserade av och vilka förkunskaper de har, gör jag ett slags målgruppsanalys.

Därför tror jag att det är mycket bra att träna sitt skrivande genom att i olika texter vända sig till specifika målgrupper, till exempel barn, pensionärer, motorsportintresserade, hundägare ...

Hur tycker du att man bäst utvecklar ett läsarperspektiv?