Känner ni igen inledningarna? Inte är de väl så lysande? Varför börjar vi ibland tal på det här viset? Beror det på jantelagen, på att vi är rädda för att någon ska tro att vi drabbats av hybris eller beror det på att vi inte vill skilja oss från flocken?
Jag hörde just en träffande liknelse. Hans Gunnarson, som skrivit boken Vältalaren (2006) och som håller i retorikavsnittet på kursen Media, kommunikation och IT som verktyg i pedagogisk verksamhet, undrar hur vi skulle ha reagerat om en flygkapten sagt något liknande:"Jag är egentligen ingen flygare, men jag hoppas det ändå ska gå vägen. Jag har lagt ner mycket tid på förberedelser inför flygningen. Den kommer förresten att bli kort."Ja, inte hade vi väl velat följa med på flygturen i alla fall ...
Och egentligen är vi väl inte så sugna på att lyssna på det där talet heller?
Vad kan vi då göra för att avhjälpa problemet? Jo, hitta på en annan och bättre inledning!
Har du några tips?
Inlägg
4 kommentarer:
:P Tror hemskt nog att jag har inlett vissa föreläsningar på det sättet (ni ska inte behöva lida länge, jag ska fatta mig kort). Nu var det länge sedan jag föreläste men nu jag ska prata 20 minuter på ett litet event om några veckor och då ska jag verkligen tänka på inledningen. Kanske
"Det som jag ska prata om nu, i 20 minuter, tycker jag själv är jättejätteviktigt och roligt. Så jag tacksam för att få vara här"
Vad tror du om det?
Ja, mycket bättre! Och nu gjorde du mig jättenyfiken! Vad är det som du ska föreläsa om i 20 minuter som du tycker är så viktigt och roligt att du känner tacksamhet över att få berätta om det?!
Det är om webbaserat lärande:) Jag tror att min presentation heter "Efter 6 års undervisning med 1-1, vilka verktyg har fungerat?" Ska bli kul men svårt att veta vilket nivå man ska prata på. Kunskaperna inom det området spretar ju så mycket.
Sant och när man väl lärt sig att använda dator kan det till och med vara svårt att komma ihåg hur det var innan man kunde det och hur man lärde sig att använda den ...
När man har bloggat ett tag så känns det fånigt att fråga sina kollegor om de vet vad en blogg är: för det måste de väl veta, eller?
Det är lätt och går snabbt att glömma hur det var innan ... och ibland tror jag att man kan ha nytta av att försöka komma ihåg den där känslan när allt fortfarande var nytt och outforskat ...
Lycka till!
Skicka en kommentar