tisdag 17 januari 2012

Skolans främsta syfte är att lära eleverna saker de behöver kunna men inte redan kan

Under en längre tid tycker jag att allt mer av skolpersonalens tid och kraft har lagts på uppfostran av eleverna. Samtidigt har allt mindre tid och kraft funnits för att eleverna ska hinna och klara av att lära sig fakta och färdigheter som de inte redan kan.

Det är kanske fånigt att ställa social kompetens mot kunskaper, men det känns som att det är hög tid att vi betonar kunskapernas värde. Pendeln har länge slagit för långt åt andra hållet, det vill säga åt den sida som betonar hur vi ska göra saker istället för vad vi gör. Vi har haft hela utbildningsprogram kring hur elever och skolpersonal ska bete sig mot varandra (till exempel SET), men i vardagen har man sett mellan fingrarna när elever pucklat på varandra och kallat sina skolkamrater och lärare för kärring, gubbjävel och bög.

Jag tror att om man istället för att lägga en timme i veckan på social träning i form av till exempel SET, jobbar målmedvetet med att alla elever ska få kunskaper och färdigheter, då når man bättre resultat även vad gäller elevernas sociala fostran. Jag tror att det är mycket svårt att utveckla social kompetens om man har man inte några kunskaper och färdigheter och vice versa, det vill säga att man nästan omedvetet och av sig självt utvecklar social kompetens i samband med att man tillkämpar sig goda kunskaper och färdigheter. Och jag tror att det är mycket nyttigt för självförtroendet och självkänslan att möta utmaningar och få kämpa för att nå goda studieresultat som man sedan kan känna sig stolt över.

Så här säger Mats Öhlin, skolchef i Haninge kommun om vad som är skolans uppdrag:
"Självklart har sociala frågor en plats i skolan eftersom en massa människor möts och arbetar på samma ställe. Men man är inte där för att man ska vara sociala mot varandra utan för att lära sig något som man inte kan. /.../ Detta kan jämföras med oss vuxna och vad som händer på våra arbetsplatser. Vi går inte till jobbet för att socialiseras. Eller för att bli trygga. Det vore ju rena mardrömmen. Vi går dit för att göra ett jobb. Helst vill vi att arbetsplatsen ska vara uthärdlig. Ännu hellre vill vi förstås ha bra kollegor omkring oss." (Ohrlander Den gudarna älskar, 2009, s 269).
"Det bästa sättet att socialisera eleverna i skolan är alltså att se till att alla är med. Man löser inte sociala problem med att bearbeta sociala beteenden, utan i allmänhet löser man sociala problem i skolan med hjälp av pedagogik." (2009, s 272). 
Jag håller verkligen med. Skolans främsta mål är inte att lära våra elever att umgås och att samarbeta, istället är det ett medel för att nå målet. På samma sätt är det inte skolans mål att lära eleverna att förstå sig på datorer och olika datorprogram, utan datorerna och datorprogrammen är medel för att nå målet.

Jag tror också att om vi i skolan har problem med att eleverna uppför sig illa på lektionerna, så ska vi i första hand skapa bättre förutsättningar för dem att göra rätt och göra bra. Dessa förutsättningar skapar vi i första hand genom vilket material och vilka metoder vi väljer i vår undervisning.

Vad är då målet? Jag anser att det är att eleverna ska få allmänbildning och goda färdigheter i att läsa, skriva, räkna och, sist men inte minst, goda kunskaper i källkritik. Vad tycker du?

Inga kommentarer:

Gadgeten innehöll ett fel
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...