Enkel tjänst som inspirerar till fortsatt läsning

I går hittade jag ett tips som jag gillar på   Tommy k Johanssons blogg om datorer & Internet. Inlägget hette: Smart gratistjänst håller kvar besökarna på din blogg och handlar om gratisverktyget LinkWithin.

Om du installerar LinkWithin som en widget på din blogg, skapar LinkWithin rutor under varje blogginlägg med miniatyrbilder och länkar till relaterade inlägg på din blogg. Jag har nu prövat tjänsten lite och ställer mig något frågande till hur relaterande de där inläggen verkligen är, men jag gillar ändå tjänsten: bilderna och länkarna kan ge inspiration till vidare läsning på bloggen.


Har du prövat? Vad tycker du?

Utbildningsmaterial om Lgr 11 - den nya läroplanen för grundskolan

Här kan du en 24 minuter lång film där Björklund på ett grundläggande sätt presenterar den nya läroplanen för grundskolan:















Jan Björklund menar att det nya är att man nu ska ha tydliga mål- och kunskapskrav i trean, sexan och nian och att målen och kunskapskraven ska bli färre och tydligare, vilket förhoppningsvis ska göra det lättare att göra likvärdiga bedömningar. För varje ämne beskrivs i stora drag vilket innehåll man ska lägga stor vikt vid (och inte kan sålla bort) och målsättningen är att kunskapskraven ska vara konkreta och lättförståeliga.

Vill du veta mer?
På http://www.lgr11.se/ kan du läsa massor av aktuellt material om Lgr 11.


För de som arbetar i grundskolan har Skolverket skapat ett utbildningsmaterial. I detta får man information om:

• Den nya läroplanen med kursplaner (om mål och intentioner, struktur och utformning)
• Bedömning och betygssättning (bl a om hur betygsskalan, kunskapskraven och de nationella proven ser ut)
• Implementering (om hur man ut på skolorna kan arbeta med genomförandet av lgy11 och vilken hjälp man kan få från Skolverket)

Utbildningsmaterialet består av en film som är 50 minuter lång. Till filmen finns förslag hur man kan lägga upp arbetet med Lgr 11 på en studiedag. Det finns också diskussionsfrågor att ladda ner. Ni hittar filmen på skolverkets hemsida. Man kan välja att antingen streama filmen eller ladda ned den.

Länk till filmen >>

Hoppas att Lgr11 ska underlätta vårt arbete i skolan!

Webbresurser i kemi

I dag vill jag tipsa om en öppen lärresurs på webben som är kopplad till en lärobok i kurserna Kemi A respektive B. Jag är ju inte kemilärare, men mitt spontana intryck är att materialet ser ambitiöst och proffsigt ut. Vad tycker ni? Är det någon av er som använder det redan?

http://www4.liber.se/gymnasiekemi/

http://www4.liber.se/gymnasiekemib/

Bok med konkreta IKT-tips

De flesta lärare har nu nog uppfattat att man i skolan bör träna elevernas digitala kompetens. Men jag tror att många fortfarande känner sig osäkra på hur det ska gå till. Genom att läsa antologin Från wikis till mattefilmer - om IKT i skolan (2009), sammanställd av Lena Vestlin, kan man få många konkreta tips på hur man kan använda datorer och mobiler i sin undervisning.

Boken är indelad i tre delar som vart och ett belyser olika perspektiv på informations- och kommunikationstekniken: "I skolans värld", "Vad säger forskarna?" och "En digital utblick". I den första delen får vi träffa tolv lärare som ger vars ett exempel på hur de använder sig av IKT i skolan. I den andra delen får vi läsa vad fem forskare har att säga om några olika aspekter på användningen av IKT och i den tredje och sista delen "Digitala tider - digitaliserat lärande" argumenterar Tomas Krogsmark, professor i pedagogik, för varför det är så viktigt att vi jobbar med IKT i skolan.

Målgruppen för boken är i första hand lärare och skolledare som inte ännu har kommit så långt med sitt IKT-arbete. För dem som har jobbat länge med det här, tror jag boken känns för allmän och ytlig eller i alla fall grundläggande. Språket är enkelt och texterna snabb- och lättlästa. Eftersom boken är indelad i  korta kapitel som vart och ett tar upp en aspekt på användning av IKT i skolan är det lätt att läsa lite då och då i boken och att hitta tillbaka till kapitel som man tyckte var särskilt inspirerande eller tänkvärda.

Tips på öppen webbresurs av Åsa Kronkvist

På Presentera online har Åsa Kronkvist samlat material med tips på hur man kan göra filmer, PowerPoint och skärminspelningar. Materialet ligger under licensen Creative Commons (by, nc), och du kan även hitta filmerna direkt på Youtube. 

Åsa Kronkvist skriver på sin sida att man gärna får "bädda in" hennes material, när man skapar något eget. Jag tänker alltså gå igenom materialet för att se om det finns något som jag vill använda på en webbplats som jag själv ska börja bygga till mitt projektarbete i kursen LC200N Digital kompetens och lärande II 8,0 hp på KTH. Uppgiften är nämligen att skapa och samla material som jag och mina kollegor har nytta av när vi vill arbeta med IKT i skolan. 

Här kommer en direktlänk till Åsa Kronkvists webbplats:

http://sites.google.com/site/presenteraonline/home

Självrättande kortfrågor

I dag är min lycka i det närmaste total. Jag har länge, länge grubblat över hur jag skulle kunna skapa självrättande kortfrågor, till exempel i inläggen: Har du tips på verktyg för självrättande kortfrågor? och Bloggar eller wikis - vad ska jag välja? (under rubriken elevredovisning och diskussion). Jag har hittat och testat några olika verktyg för att skapa frågor, men aldrig sett något som jag riktigt gillat. Antingen har verktyget legat på plattformar som mina elever inte har tillgång till, eller så har testerna inte varit självrättande, eller så har den som gjort testet inte fått reda på vad som blev rätt resp fel eller så har jag som lärare inte fått veta resultatet.

Så i dag hittade jag till slut vad jag sökte. Linn Gustavsson hade på sin blogg med namnet: Jakten på den perfekta lektionen (visst är det ett talande och lockande bloggnamn!?) tipsat om hur man enkelt kan göra självrättande frågor till sina elever:
http://enperfektlektion.blogspot.com/2010/10/lojligt-enkelt-att-gora-sjalvrattande.html

Äntligen!!! Gustavsson hade gjort ett test som vi läsare får testa och det var toppen! Stort tack!

Med verktyget Testmoz kan du skapa tester som ligger öppet (utanför lärplattformar som till exempel Moodle). De som testar sig behöver inte ens registrera sig, utan det räcker med att de fyller i sina namn för att de ska kunna sätta igång. Så fort som de är färdiga med testet kan de se frågor och svar igen och gå igenom vad de klarat och vad de missat. Resultatet skickas dessutom till den som skapat testet.

Hinner du inte skapa egna tester, kan du se om du hittar något användbart test här:
http://www.vetgirig.nu (på svenska)
http://www.triv.net/qmenu.htm (på engelska)


Nu har jag gjort ett litet test som förbereder mina elever inför deras nationella prov i kursen Svenska B. Testet ligger här och du får gärna pröva det (skriv i så fall namn så att det tydligt framgår att du inte är min elev):

Testa dina kunskaper inför det nationella provet i kursen Svensk B!

Om du har några tips på hur testet kan bli bättre så skriv gärna en kommentar till detta inlägg! Generellt tycker jag att mina frågor och svar här är alldeles för långa, men testet vänder sig till en klass som går sista året på naturvetenskapligt program så jag hoppas att det ska gå bra ändå. Hade det gått att markera vissa nyckelord med till exempel fet text tror jag att det hade varit lättare att läsa, men jag tror inte det går ...

PS. Direktlänken till testet är: http://testmoz.com/1790

PS2. Nu har jag gjort ännu ett test. Den här gången är det ett test i språkvetenskap pröva gärna testet och berätta gärna vad du tyckte om det (funkade det tillfredsställande?).
Här kan du testa dina kunskaper kring språk och hur de är släkt med varandra: http://testmoz.com/3450/

Elever debatterar kring ämnen som engagerar

På bloggen Elever & lärare tipsar & diskuterar kan du just nu läsa debattartiklar skrivna av elever som läser Svenska B och går tredje året på gymnasiet. Artiklarna handlar om allt mellan himmel och jord.

Gå in på bloggen och ta reda på vilka frågor som engagerar ungdomar. Och om deras engagemang smittar av sig lite, så skriv gärna en kommentar eller diskutera med skribenterna!

Här kan du läsa instruktionen för uppgiften "Skriv en insändare eller debattartikel":
http://wastes.skolbloggen.se/2010/09/07/uppgift-skriv-en-insandare-eller-debattartikel/

och här kan du, som sagt, njuta av resultatet:
http://cwastes.skolbloggen.se/

Alla har rätt till digital kompetens

Redan i dag behöver vi digital kompetens för att klara oss i samhället. Vi förväntas ha e-postadresser, kunna skicka och ta emot brev och filer, hantera digitala bilder och filmer, söka information på nätet, sköta bankärenden via internetbanken med mera, med mera. Men hur ska vi lära oss allt detta? Och klarar alla av att göra det på egen hand?

I dag håller stiftelsen .SE ett "Upprop för digital delaktighet" i form av en konferens i Stockholm. Uppropet vill göra oss uppmärksamma på att alla medborgare behöver ha digital kompeten för att till fullo kunna delta i samhället. Man kommer också att diskutera hur man ska kunna sprida kunskaperna till en större del av befolkningen. Läs mer här: http://www.iis.se/evenemang/upprop-for-digital-delaktighet-25-okt-2010. Du kan välja mellan att delta på plats eller följa konferensen live via http://www.iis.se/. Vill du delta i diskussionerna på Twitter är taggen som används #digidel.

Dagarna efter, dvs. den 26-27 oktober, arrangeras Internetdagarna.. Här kan du läsa hela programmet och vilka delar av det som kommer att livesändas: http://www.internetdagarna.se/program/index/2010-10-26. Twittertaggen är då #ind10

Skolan måste beröra

Astrid Lindgren är en av mina förebilder. Hon var så skicklig på att berätta om svåra och viktiga saker i barns och vuxnas liv och vardag. Inte heller i skolan får vi väja för dessa ämnen.

I dag tänker jag därför citera ett avsnitt ur en samling texter skrivna av Astrid Lindgren och sammanställda och kommenterade av Lena Törnqvist. Boken heter Det gränslösaste äventyret. Om böcker, läsning och att skriva för barn och kom ut 2007. Citatet handlar om att barnböcker måste engagera sina läsare och våga få dem att skratta, men också att gråta och rysa:

"Nej, barn blir inte så lätt skrämda. De deltar utan att blekna i de strider som utkämpas på böckernas blad och sörjer inte om drottningen sätts i spiketunnan ... förutsatt att drottningen är ond. Alldeles skoningslöst tar de parti mot det onda och identifierar sig själva med det goda/.../. Vår tids barn har det fattigt med normer att gå efter, därför undrar jag om det inte fortfarande behöver skrivas sagor som inte bara handlar om Kurre Ekorre utan också lär dem något om skillnaden mellan gott och ont. Mio är bara en variant på det urgamla temat om kampen mellan gott och ont, det onda personifierat i riddar Katos gestalt. Jag har varken behövt ta Hitler eller Stalin till förebild - maktmänniskan som vill ont finns överallt och har funnits överallt. I extrem uppförstoring blir hon riddar Kato; för att sagan ska tala tydligt, måste den som de gamla folksagorna måla svart i ordentligt svart och vitt i vitaste vitt. Jag skulle önska att min saga i åtminstone någon liten barnasjäl kunde inympa en livslång avsky för just denna den allra värsta art som finns, maktmänniskan som vill ont." (2007, s 62-63)

Astrid Lindgren väjer inte för känsliga ämnen och hon vill påverka barnen så att de engagerar sig:

"Jag vill få dem /barnen/att ibland ta blicken från TV-rutorna, så att de med sin fantasi kan skapa sig egna bilder, som överträffar allt vad en stackars TV-producent kan åstadkomma. Jag skulle vara lycklig om jag kunde få dem att rysa över riddar Kato och gråta över Mio och Mattias och Anna från Sunnanäng. Sagorna slutar ju ändå lyckligt, så de behöver inte vara alldeles otröstliga. Visst tror en vuxen läsare - även jag - att Mio full av längtan sitter kvar på sin bänk i Tegnérlunden lika ensam som någonsin och att vinterkölden tar Mattias och Anna, innan de når sitt Sunnanäng. Men alla barn - även barnet i mig - vet att det inte är så. Mio är i Landet i Fjärran och har det så bra, så bra hos sin fader konungen. Mattias och Anna låser leende porten som stänger vinterskogens kyla och mörker ute från den eviga vårens Sunnanäng." (2007, s 65)

Barnböcker måste alltså våga beröra och till och med uppröra sina läsare!

Jag anser att skolan inte heller får väja för det som är svårt och obehagligt. Vi måste våga tala om mobbning, social misär, ensamhet, sjukdom, ondska och död. Genom att prata om det kan vi hjälpas åt att hantera det hemska! Tillsammans är vi starkare! Dessutom kan stora problem och rädslor ibland minska eller till och med försvinna, bara genom att man våga prata om dem. Eller som Alfons Åberg säger: "Stick du dumma spöke, för du finns inte!" och vips så försvinner alla spöken.

Ett sätt kan vara att, som Astrid Lindgren här antyder, läsa och diskutera romaner. Men jag tror även att  tidningsartiklar är mycket bra att utgå ifrån. Det kan vara skönt att få utgå från andras problem och rädslor och diskutera hur man skulle kunna lösa dem. Då är risken mindre att man känner sig som offer, medlöpare eller förövare. Är man inte en del av problemen har man också lättare att se lösningar på dem. Jag tror att de som vill, spontant berättar om sina egna erfarenheter.

PS. Bilden på pojken som rör i elden är är tagen av mig och hämtad från Flickr. Den ligger under licensen CC (by, sa).

Betydelsen av skickliga lärare

På lars blogg om digitala hjälpmedel fick jag tipset om en intressant föreläsning på TEDtalks. I filmen redogör Bill Gates bland annat om sina tankar kring betydelsen av en bra utbildning och vad det är som gör en lärare riktigt skicklig: "What makes a teacher great?" (Tips: spola fram 8 minuter in i filmen, om du inte just nu är lika nyfiken på hur vi ska minska problemen med malaria!)



I filmklippet hävdar Bill Gates att skickliga lärare kan göra underverk för ett lands framtid (och tyvärr vice versa). Därför bör man ta fasta på dessa lärare, uppmuntra och lära sig av dem. Men så görs inte i dag. Bill Gates berättar att man i USA premierar ålder och utbildningslängd, istället för att premiera yrkesskicklighet. Av flera skäl väljer många av de skickliga lärarna att söka sig till andra yrken och ingen bryr sig om att försöka få dem att stanna. (Känns situationen igen?)

Gates tar fram ett positivt exempel på skolor (ett projekt som kallas KIPP), som valt att medvetet arbeta med att utveckla lärarnas pedagogiska skicklighet. Lärarna i projektet arbetar väldigt aktivt med att se till att deras elever är engagerade. De anser att elevernas engagemang är nyckeln till framgång och visst har de rätt?! För att vi ska kunna lära oss något nytt, måste vi engagera oss!

Gates tipsar också lärare om möjligheten att filma sig själva och visa sina kollegor utvalda delar. Sedan kan man diskutera vad som fungerar bra och ger varandra tips på hur ens undervisning skulle kunna bli ännu bättre.

Jag tror att detta är mycket viktigt. Om vi vill ha "världens bästa skola" måste vi ta oss tid för pedagogiska diskussioner och vi måste våga att öppet tala om vad som funkar och vad som inte gör det. Det kommer att krävas en hel del mod:

• Vi måste våga visa vad vi gör! 
• Vi måste våga tipsa varandra och våga ta emot råd! 
• Vi måste våga ge varandra konstruktiv kritik och vi måste vara modiga nog att tacksamt ta emot den!

Om vi tar oss den tiden och vågar vara så modiga, kommer vi att kunna stötta och lära av varandra. På så vis kan vi bli starkare, tryggare, kunnigare och skickligare! 

Och vi kommer att få en bättre skola!

Hur får man då skickliga lärare att trivas och fortsätta prestera i skolan? Skulle en högre lön kunna bli en viktig morot? Hör här vad Dan Pink säger i frågan (illustrerat av RSA Animate):



Dan Pink hävdar alltså att man måste betala tillräckligt för att de anställda ska göra ett bra jobb (får lärare tillräckligt hög lön i dag?). Därefter är inte pengarna i sig motiverande. Det gäller alltså att hitta andra morötter!

Vill du ha engagerade anställda (det vill väl alla?!) ska du istället visa dem tillit och ge dem goda förutsättningar att utföra sitt arbete. Ge dem tydliga mål att tillsammans sträva mot, trygghet, fortbildning och inspiration. Ge dem utrymme att utvecklas och planera sitt arbete. Uppmärksamma deras framsteg.


Slutsats: Ge dina lärare möjlighet att göra ett riktigt bra jobb så kommer de att älska det! De kommer att stanna kvar för att försöka hjälpa till att skapa "världens bästa skola"!

Antologin Efter The Pirate Bay ställer viktiga frågor

The Pirate Bay-affären har ställt en mängd frågor på sin spets. Antologin Efter The Pirate Bay (2010) av Jonas Andersson och Pelle Snickars m.fl. tar upp flera av dem. Hur vill vi att Internet ska se ut i framtiden? Vem eller vilka ska ha makten över nätet? Hur ska man hantera upphovsrätten när allt, även upphovsrättsskyddat material, lätt och gratis kan laddas ner via fildelningssajter? Som läsare får man en djupare förståelse för problemen. Man får också några förslag på lösningar.

Målgruppen för boken tycks vara en intresserad allmänhet och gärna människor som kan och vill påverka samhällsutvecklingen. Det märks att flera av artikelförfattarna inte bara är skarptänkta, utan även drivna och vana skribenter. Flera av texterna är pedagogiska, läsarvänliga och till och med lustfyllda att läsa med eleganta och kvicka formuleringar.

En del texter är av mer resonerande karaktär, så som till exempel Andreas Ekströms essä “Google och tidsandan” (2010, s 73-86), som handlar om att den gamla upphovsrätten inte längre fungerar och där Ekström resonerar sig fram till olika tänkbara lösningar för hur man man skulle kunna ta betalt för för de arbeten som kan spridas digitalt.

Andra är mer argumenterande, som till exempel Pelle Snickars texter, som bland annat handlar om varför The Pirate Bay-affären är så intressant och viktig att studera, varför vi behöver en framsynt digital politik som reglerar hur man får använda Internet och varför vi behöver en politik som ser till att bland annat bibliotekens samlingar digitaliseras och på så vis blir mer tillgängliga för allmänheten (2010, s 9-46 och s 336-362).

Ytterligare andra texter tycker jag är mer introverta och svårlästa, med ett språk och innehåll som kräver en hel del av läsaren, som till exempel Peter Jakobssons artikel “Obegränsad kommunikation, obegränsad konkurrens” (2010, s 87-104), i vilken Jakobsson utreder om man kan och bör använda metaforen “allmänningen” för hur man ska använda Internet, det vill säga om man kan se nätet som ett område som man behöver skydda från såväl “instängning” som “avgränsning”. Ett annat exempel på denna typ av texter är Nicklas Lundblads artikel “Fru Justitia och fröken Techne” (2010, s 124-139), där Lundblad bland annat hävdar att tekniken vill tvinga fram en tredje (men i dagsläget omöjlig) lösning av rätten: att rätten varken ska fria eller fälla utan avvakta. Teknikens roll i The Pirate Bay-affären illustreras av Lundblad med bilden av en karneval: “The Pirate Bay är en karneval, den är ett skratt och en omstörtande av vär(l)den” (2010, s 133).

Här har jag skrivit mer om mina tankar kring boken och de frågor som den tar upp:

Framsynt nätpolitik efterlyses

Det goda Google där allt är gratis?

Google vet vart vindarna blåser

Kan Google lösa upphovsrättsfrågan?

Upphovsrättens lov

Tekniken tvingar fram ett ställningstagande

Politiken bör styra teknisk utveckling!

Politiken bör styra teknisk utveckling!

Artikeln "Det digitala imperativet" av Nina Wormbs fungerar som en frisk fläkt i antologin Efter The Pirate Bay (2010, s 140-150). Efter att ha läst en mängd texter om att tekniken tvingar fram förändringar i attityder, politik och juridik, läser jag nu en övertygande argumentation för att det är våra värderingar och inte tekniken som ska styra förändringen. Detta behöver naturligtvis inte innebära en motsättning. Tekniken kan tvinga oss att ta ställning för vilket samhälle vi vill ha. Men efter att ha läst så många texter med den digitala tekniken i fokus och som utgångspunkt, blev det för mig en tankeställare att läsa Wormbs text. Här kommer ett citat:

"Tekniken får tjäna som ett argument i sig. Jag anser att det är olyckligt. Istället bör kulturpolitiken, liksom för övrigt all politik, klart definiera sina mål och sin ideologi oberoende av de verktyg som ska användas för att nå dessa mål. Lika lite som en förändring av skattesystemet i Sverige bör motiveras utifrån de finesser som finns i beräkningsprogrammet Excel, bör till exempel frågan om digitaliseringen av bibliotekens samlingar motiveras med  den hypotetiska lagringskapaciteten hos servrarna i källaren på Kungliga biblioteket. Det innebär knappast att verktygen inte formar våra värderingar om vad som är möjligt och därmed önskvärt. Men de ska inte utgöra primära argument för förändring." (2010, s 140).

Bilden är hämtad från Ian Hayhurst sida på Flickr CC (by, nc, nd). 

Wormbs beskriver hur vi verkar ha en allmän föreställning om att digitalt alltid är bättre än analogt och förklarar att verkligheten inte är så enkel. Det är många faktorer som spelar in, till exempel överföringshastigheten, hur mycket information det överförda innehåller och vad apparaten som tar emot materialet kan göra av det. Wormbs betonar också att bara för att vi i dag har lättare för att spara och indexera allt, blir inte informationssamhället automatiskt ett kunskapssamhälle.

Vi är dock delvis förblindade av framstegstanken, som har sina rötter i upplysningstiden och innebär att utvecklingen alltid går framåt. Begreppet "digitalt" ger många människor automatiskt en mängd positiva associationer: nytt, modernt, resurssnålt, effektivt, mätbart, snabbt och möjligt att redigera. Detta påverkar vårt förhållningssätt till tekniken. Nina Wormbs avslutar sin text med följande fråga som jag tycker stämmer till eftertanke:

"Givet alla dessa positivt laddade egenskaper är det kanske inte så konstigt att begreppet digital inte bara har blivit ett slags essens, utan till och med en metafor för den goda utvecklingen. Och den goda utvecklingen måste man ju främja, eller hur?" (2010, s 149).

Tekniken tvingar fram ett ställningstagande

Hur ska man hantera att massor av ungdomar bryter mot upphovsrätten när de laddar ner upphovsrättsskyddat material från bland annat The Pirate Bay? Ska de avslöjas och sättas dit? Ska de tvingas betala för det material som de "snott"? Har de verkligen "snott" något? Originalen finns ju kvar ...  


Hur rätten hanterar och hur rätten borde hantera detta har Nicklas Lundblad beskrivit i en artikel i Efter The Pirate Bay (2010). Artikeln har rubriken “Fru Justitia och fröken Techne” (2010, s 124-139), och i denna hävdar Lundblad att teknik som The Pirate Bay, Napster, Grokster och Kazaa vill tvinga fram en tredje, men i dagsläget omöjlig, lösning av rätten: istället för att fria eller fälla borde rätten avvakta pågående normbildning.   


Teknikens roll i The Pirate Bay-affären illustreras av Lundblad med bilden av en narr eller en karneval: “The Pirate Bay är en karneval, den är ett skratt och en omstörtande av vär(l)den” (2010, s 133). Rätten tvingas att ta ställning, men hur rätten än agerar blir den förlöjligad. När Lundblad raljant beskriver hur domen formulerats, tycker jag lite synd om juristerna som skrivit den. De som formulerat den är i första hand jurister och de som ska läsa den är i första hand jurister. Det är inte rimligt att kräva av varken avsändarna eller mottagarna att de ska vara lika insatta som Lundblad i hur den digitala tekniken fungerar. De har en helt annan utbildning och många av dem säkert aldrig ens prövat på att programmera. (Det har för övrigt inte jag heller, men jag skulle vilja göra det!)  


Hur har man då löst The Pirate Bay-fallet? Jo, hittills har företeelsen förklarats olaglig, och därmed har man "kriminaliserat en hel ungdomsgeneration". I praktiken har dock inget hänt och folk fortsätter att använda tjänsten. Lagen har visat sig vara tandlös.  


En intressant sak som Lundblad pekar på i sin artikel är att tekniken i sig även förändrar rättsprocessen. I dag är det lätt att sprida information och bilda en opinion utanför rättssalen. Det har också blivit lättare att syna rätten och därmed även att upptäcka om det föreligger risk för jäv.  


Lundblad anser att en del av lösningen kan vara att man gör det enkelt för upphovsmän att frivilligt avstå från eller förkorta sin upphovsrätt. Men framför allt vill han varna för att rätten inte kommer att vilja anpassa sig efter de tekniska förutsättningarna:  


"Det enda som finns kvar är ett imponerande och samtidigt oroande immunförsvar mot förändringar, särskilt mot teknisk förändring. Resultatet är paradoxalt. Om vi ser rättssystemet som en uppsättning algoritmer, som en sorts storskaligt system som producerar rättsliga bedömningar, ja då måste vi tyvärr inse att inversen av det citat vi inledde med är sann: Rättssystemet hanterar nätet som en sorts skada och försöker finna vägar runt det."

Upphovsrättens lov?

Andreas Ekström skriver i sin artikel "Google och tidsandan" (Efter The Pirate Bay, 2010, s 80):

"Jag är en av dem som tycker att det är moraliskt att löna den som har skapat något jag njuter av." 

Så känner väl de flesta av oss? Därför är det olagligt att fildela upphovsrättsskyddat material.

Ändå är de många som gör det och få som åker fast. Vad kan det bero på?

Ekström utvecklar problematiken:

"Utan upphovsrätt kan musiken du skrivit användas i en reklamfilm - utan ditt medgivande och utan ersättning till dig. Och musiken du lyssnar på fylls av produktplaceringar. Utan upphovsrätt blir konstnärlig integritet en lyx förbehållen de rika, de som kan strunta i att utge romaner i samarbete med Statoil, de som kan tacka nej till en stor reklamskylt vid sin konsert." (2010, s 81)

Jag tycker att det är tänkvärt.

Så länge ett fåtal människor delar med sig av sina ljudböcker, cd-skivor och dvd-filmer till sina bästa kompisar, kan kanske systemet för upphovsrätten fortfarande fungera någorlunda. Men när många människor delar med sig till ett oändligt antal människor, då blir det ohållbart.

Då är frågan vilket samhälle vi vill ha i framtiden. Tycker vi att det är rimligt att alla som skapar musik, böcker och forskning gör det ideellt och i så fall vilken typ av verk kommer det att leda till?

Har du också anmält dig?

Har du sett att du kan anmäla dig till ett webbseminarium om lärarens framtida roll?

Här kommer en presentation av seminariet:

Anmälan till webbseminarium om Lärarens framtida roll, den 25 november kl 15-16:30

Ni är varmt välkomna att anmäla er till webbseminariet om "Lärarens framtida roll". Vill du läsa mer om seminariet se första sidan på Dela! (http://shareanduse.ning.com/) Antalet deltagare kan av tekniska skäl komma att begränsas. Meddela Alastair Creelman (alastair.creelman@lnu.se) om du måste avboka. Anmälan senast 18 november. Du kommer att få ett mail med bekräftelse på deltagande samt webbadress för deltagande skickat till den mailadress du anger här. Utskicket sker den 23 november.

Ses vi där?

Att vara en personlig ständig sekreterare

Peter Englund hade på sin blogg i dag ett kort inlägg om vem han skulle ha velat se nominerad till Augustpriset. Inlägget hade den passande rubriken: Spontant och personligt och väckte snabbt reaktioner.

Är det känsligt att ha favoriter och i så fall: varför har man då pris över huvud taget? Om alla romaner är lika mycket värda, lika intressanta och bra borde vi väl inte ha några utmärkelser och stipendier alls?

Eller är det så att en ständig sekreterare för Svenska Akademien inte får eller bör vara personlig ens så där "spontant"? Inte ens, eller kanske särskilt inte när det gäller andra utmärkelser än Svenska Akademiens?

Jag blev lite nyfiken på hur Englund presenterar sig själv och sin blogg och jag tycker att den presentationen var personligt och trevligt skriven. Han berättar ungefär var han bor, sitt civilstånd och hur många barn han har. Med andra ord bjuder han på sig själv och verkar inte rädd, som så många andra personer som mer eller mindre frivilligt fått stiga fram i rampljuset och bli offentliga. Dessutom tipsade Englund sina läsare om en intervju på hans hemsida. I den omfattande intervjun svarar Englund både på frågor han brukar få och frågor som han önskar att han hade fått. Läs den gärna:
http://www.peterenglund.com/ommig_virtuell.htm

Vill du ha reklam på bloggen?

Jag har funderat över om man borde ha reklam på sin blogg, men jag har hittills valt bort det. Jag vill inte att de som eventuellt läser min blogg ska känna sig ännu mer utnyttjade än vad de redan gör i denna reklamtyngda värld.

Min fråga till dig är: Använder du dig av reklam i din blogg? Varför eller varför inte? Kan reklamen generera några pengar för den som har bloggen? Blondinbella och andra bloggstjärnor verkar dra nytta av möjligheten till reklamintäkter, men för mig känns det avlägset. Det förutsätter väl att de som är inne på bloggen (d.v.s. ens målgrupp, d.v.s. i det här fallet Du) klickar på reklamen och det gör de/Du väl aldrig någonsin? Eller gör du? Jag gör det aldrig.

Månadens tävling på Webbstjärnan

Denna månad är tävlingsmomentet på Webbstjärnan följande:

Oktober

I oktober handlar månadens tävling om att publicera webbstjärnans logga på er hemsida – vilket är ett krav för att webbplatsen ska kunna delta i den stora tävlingen.

För att loggan ska passa bättre till er webbidé och layout ingår i månadens tävling att vara kreativ med Webbstjärnans logga. Förändra färg och form så att det kompletterar just din hemsida på bästa sätt. Inspireras av andra loggor och lek med färg, form och animationer.

Aj, då! Det var en kluring! Jag trodde att det var en del av loggans "natur" att den alltid hade samma färger, samma proportioner och samma typsnitt.

Webbstjärnan gav oss i alla fall ett tips på en inspirationskälla: Google Doodles! Wow! Ja, det var väl kreativa lösningar! Hmmm ... Får ni några idéer?

Ok, lite har jag så klart tänkt redan. ;-) Jag har valt att inte bara skriva att "Jag deltar ..." eller på elevernas blogg skriva "Vi deltar ..." utan det står även "Anmäl dig du också!". Känns det inte lite mer inspirerande? Och på elevernas blogg har jag lagt till lite färger: http://cwastes.skolbloggen.se/ (kanske inte precis supercoolt, men lite gladare och det får stå som kontrast till ett i övrigt ganska enkelt och sobert (tråkigt?) tema. När man för muspekaren över loggan så står det "Anmäl dig på http://webbstjarnan.se/!" Åhhhh ... fiiiinnnt!

Ja, det var det hele. Det var något som passade mig som inte är så sugen på att sätta igång och fixa och trixa med olika bildredigeringsprogram. Men, så tänkte jag att jag skulle passa på att fråga mina kloka vänner, d.v.s. Er, om Ni har några enkla och bra tips på hur det kan bli ännu bättre? Har ni det? Ni vet: jag älskar att vinna och ännu mer än så älskar jag när mina elever vinner! :D Så har du några minuter över och du känner dig sugen på att ta itu med en kreativ uppgift, så gnugga geniknölarna och kom med något spännande tips! Snäääällla! ;-)

Årets kunskapsspridare

Har du röstat på årets kunskapsspridare? Så här beskrivs tävlingen av .NE:

"Kunskapspriset belönar nyskapande kunskapsspridare som i sin gärning bidrar till att göra Sverige lite klokare! Alla kan nominera och alla kan bli nominerade! Det delas ut av NE med partner, och prissumman är totalt 1,5 miljoner kronor. "

Läs om hederspristagaren, Jared Diamond, och de duktiga finalisterna, bland annat Eva Funck Beskow, Fredrik Härén, och Peter Englund, och inspireras:

http://www.kunskapspriset.se/

En dag är det kanske din tur?!



PS. Åhhh ... vad svårt det var att rösta! Peter Englund är ju en av mina idoler, men till slut föll ändå rösten på Eva Funck Beskow. Hennes nyfikenhet och kunskaper når ut till massor av barn, ungdomar och vuxna. Hur var det för dig? Tyckte du det var lätt?

Kan Google lösa upphovsrättsfrågan?

Andreas Ekström, som just nu kanske är mest känd för sin bok Google-koden (2010), har skrivit en intressant artikel publicerad i antologin Efter the Pirate Bay (2010). I denna artikel beskriver han ingående problemet med hur små, hårt kämpande artister och konstutövare ska kunna få betalt för sitt arbete, när det är så lätt för deras målgrupper att gratis ladda ner deras upphovsrättsskyddade material via till exempel The Pirate Bay. Det är en svår nöt att knäcka och Ekström resonerar fram och tillbaka för att till sist nå fram till svaret:

Google ska lösa problemet!

(Bilden är hämtad från Google Doodles och är skapad för Google i samband med den tyska nationaldagen, 3 oktober 2010.)

Ja, varför inte? Google har stålarna, kompetensen och självförtroendet! Dessutom har de sin enorma mängd användare och sina användares stora förtroende. Dessa resurser är sammantaget ovärderliga.

Här vill jag citera en bit ur Ekströms artikel som jag tyckte var särskilt spetsig och välformulerad:

"Kanske är det tid för alla oss som dagligen matar Google med kosttillskott i form av våra vanor, önskningar, drömmar och koordinater att formulera krav på en motprestation. Upphovsrätten, som jag ibland har försvarat som politisk, ekonomisk och filosofisk idé, är enligt min mening ett särskilt intressant exempel på vad man skulle kunna göra med Googles samlade muskulatur."

Egentligen är det obegripligt att upphovsrättsfrågan ska vara så svår att lösa. Vi har genom historien kunnat lösa så många andra och svårare problem. Motivationen borde det inte heller vara något fel på. Vi hävdar ju att äganderätten är en av de grundläggande mänskliga rättigheterna (se artikel 17 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna). Det borde alltså vara självklart att man ska kunna ta och få betalt för sitt arbete, i alla fall om det som man producerar är efterfrågat och uppskattat!

Vill vi lösa problemet med upphovsrätten så kan vi! Google har enorma tillgångar i form av såväl data och kunskaper som teknik. Detta borde vi utnyttja.

Frågan blir därmed: hur vi ska få Google att vilja bidra till lösningen?! Andreas Ekströms svar på denna fråga är att detta kan vi göra genom att skapa ett konsumenttryck! 

Man skulle alltså kort och gott kunna sammanfatta budskapet i artikeln med: Vill tillräckligt många konsumenter se en lösning på upphovsrättsfrågan, kommer Google att finna den!


ImageChef.com

PS. Och, om vi vågar se konsekvenserna av detta budskap, blir rådet: Du kan påverka och därför bör du göra det!


PS2. Kanske låter jag lite raljant? Det menar jag egentligen inte att vara. Jag förstår, precis som Ekström, att det här är en svår nöt att knäcka, men jag tycker att Ekströms lösning på problemet är så tänkvärd att den är väl värd att fira! ;-)

Google vet vart vindarna blåser

Jag läser just nu  en artikel av Andreas Ekström i antologin Efter the Pirate Bay (2010). Förvånande nog handlar den om Google. ;-) Ekström har, som ni säkert känner till, studerat Google under en längre tid inför sitt bokprojekt Google-koden (2010) och man kan lugnt hävda att han vet en hel del om hur Google fungerar.

Artikeln har rubriken "Google och tidsandan" och jag tycker att artikeln är så intressant och viktig att jag vill lyfta fram den här. Ekström berättar att Google har "minst 20 000 sökningar per sekund, varje sekund, året runt, från hela världen". Google känner alltså till våra intressen och behov. Som exempel på detta berättar Ekström att "Googles Flue Trends", där Google samlar data om hur många det är som söker på ord som "influensa", "feber" eller "frossa", är långt mer exakt än vanlig hederlig epidemianalys. Ett annat exempel som Ekström ger är att det inför presidentvalet i USA år 2008 googlades mest på den presidentkandidat som sedan vann respektive delstatsval.

Google sitter alltså på en guldgruva av data och frågan är vad Google använder den till. Ekström berättar att företaget regelbundet håller presskonferenser där de redogör för vår "Zeitgeist", dvs vår tidsanda. Detta ger oss tillfälle att le åt oss själva och våra vanor, men dessa data kan också ge den som är intresserad värdefull information om vart vindarna blåser.

Andreas Ekström tycker att vi konsumenter, vars användande och data Google tjänar alla sina pengar på, ska börja ställa krav på motprestation. Vad kan Google då göra för oss? Mer om detta kan du läsa i mitt nästa inlägg!

PS. För dig som, liksom jag, är lite nyfiken på Andreas Ekströms tankar och åsikter vill jag tipsa om hans blogg: http://www.andreasekstrom.se/

Slutuppgift i kursen LC200N

Nu har vi fått veta ungefär hur slutuppgiften på den kurs som jag går kommer att se ut. Spännande!


Slutuppgift i kursen LC200N på KTH:

Ledningen har insett att alla anställda (inkl de själva) måste bli bättre på att utnyttja teknikens möjligheter för att stödja lärande, men inget händer, trots att de upprepar detta på alla personalträffar. Dagens elever och studenter ser nätet, mobilen och datorer som en självklar och viktig del av sitt liv, där de lär sig massor varje dag. 

Din chef vet att du nyligen gått en kurs på KTH om detta och att du är duktig på att utnyttja tekniken i din undervisning för att inspirera och entusiasmera dina elever/studenter. Hon ber dig därför samla ihop lite tips och bra material som kan inspirera övriga kollegor och skapa en intern resurs i form av en webbplats. 

Hemsidan ska vara ett stöd och en inspirationskälla för alla på din arbetsplats och utgör en viktig del i ledningens strävan att öka den digitala kompetensen och användningen av datorer, mobiler och Internet som ett pedagogiskt redskap på din skola/arbetsplats. 

Utnyttja allt du hittills har lärt dig i kursen/kurserna och på egen hand. Återanvänd gärna sådant du redan har skapat i t ex dina inlämningsuppgifter i den här kursen (och i LC100N om du gått denna). Använd även sådant andra har skapat, som du antingen kan länka till eller får "remixa" och som du tycker är bra, men sätt in detta i ett sammanhang. 

Tänk på att du även ska inspirera de som idag är rädda för att använda tekniken så att de vågar pröva. Vad behöver dina kollegor veta? Om pedagogiska teorier? Upphovsrätt och licenser? Internet och integritet? Olika nättjänster och gratisverktyg? Om informationssökning och källkritik? Plagiering och verktyg för plagiatkontroll osv, osv. 

Välj ut "det bästa" av allt du lärt dig, som du tror andra kan ha nytta av och presentera det "aptitligt" och lättöverskådligt. Tänk att du helst ska kunna använda detta framöver och att det kan bli "en fjäder i hatten" i din CV. 

När det gäller målgruppen "kollegor" kan du tänka stort eller smått (dvs endast de som undervisar om samma saker som du själv eller alla lärare/pedagoger).

Ett alternativ är att använda "Google Sites" som är gratis, för att skapa hemsidan. Men du får välja det verktyg som passar dig och din situation bäst. Du kan placera hemsidan där du själv vill, så länge vi dina lärare, och övriga kursdeltagare kan se materialet och ge dig återkoppling. 



Ja, det var en svår men kreativ och kul uppgift som det är lätt att inse nyttan med. Kan det bli mycket mer PBL eller verklighetsförankrat?!

Vi lär som vi lever

Jag är väldigt intresserad av hur tekniken påverkar vårt lärande i skolan och i livet i stort. Informations- och kommunikationstekniken har kommit att påverka nästan all vår vakna tid. Och utvecklingen har gått snabbt. Jag känner att tekniken har gjort mig mer kreativ och engagerad, men också att jag sitter mycket vid datorn istället för att umgås med familj och vänner och istället för att röra på mig. Jag känner mig också stressad att producera mera. Hela tiden. Möjligheterna är så stora och jag vill ta vara på dem!

Därför var det med stort intresse som jag läste Bodil Jönssons bok Vi lär som vi lever (2008). Boken handlar om hur vårt lärande påverkas av vårt sätt att leva som i sin tur påverkas av tekniken, i form av bland annat datorn, internet och mobiltelefonen. Bilden är varken entydigt positiv eller negativ. Datorn har underlättat livet för alla och särskilt för de som har olika typer av funktionshinder. Internet-kulturen har också lett till att vi riskerar att få ytliga kunskaper, som små kunskapsöar utan sammanhang och överblick, och det finns en uppenbar risk att vi ägnar för lite tid åt eftertanke. Tankar Tar Tid och det måste de få göra om vi ska kunna nå nya kunskaper och insikter.

Bodil Jönssons bok handlar om sådant som i dag påverkar alla människors vardag. På så vis borde den kunna intressera alla. Men den är ingen konkret handbok: “gör så här så lyckas du bättre!” utan den innehåller reflektioner kring teknikens möjligheter och problem. Jag tror därför man som läsare måste tycka om att försöka analysera samhället och att man måste ha tid och vilja ta sig tid. Tid för eftertanke.

Bodil Jönsson är en skicklig retoriker och hon skapar många både djupsinniga och slående formuleringar som redan blivit eller skulle kunna bli bevingade. Ett väldigt känt exempel är hennes allitteration Tankar Tar Tid, men det finns många fler i boken, till exempel hennes påstående att "vi befinner oss i prenässansen". Är man intresserad av filosofi och språk, så tror jag att man uppskattar denna bok alldeles extra.

Här har jag skrivit mer om mina tankar kring boken:
Om variationens betydelse vid inlärning
Mobilitetens betydelse
Brist på kunskapsutveckling tar tid att upptäcka
Har du tips på verktyg för självrättande kortfrågor?

Här kommer ett bra filmklipp med Bodil Jönsson som såväl visar hennes berättarförmåga som hennes klokskap. I klippet talar hon om hur hon myntade begreppet "prenässansen":

Vad tycker du om hennes beskrivning av vår samtid? Lever vi på prenässansen?

Och om du känner igen dig i hennes beskrivning - vill du i så fall verkligen ha det så här?!

En bok, en författare på svt.play

På svt.play kan du se serien En bok, en författare som är en filmserie som tar upp aktuell facklitteratur. Varje program är på vardera knappt 30 minuter och i varje program intervjuas en författare om sin bok och dess ämne.

Här kan du till exempel lära dig om mänskliga rättigheter i Indien när människorättsjuristen Parul Sharma intervjuas om sin bok Rätten till liv - i det globala Indien (http://www.ur.se/play/159627) och här kan du se en intervju med journalisten Tina Thunander som i sin bok Resa i Sharialand (http://www.ur.se/play/159564) tar reda på hur det är att leva i ett land med sharialagar.

Vill du se filmer där författare på engelska berättar om sin forskning och sina aktuella böcker är detta ett tips:
http://www.booktv.org/ Du kan dessutom prenumerera på Book.tv på Youtube: http://www.youtube.com/booktv

”If you’re not paying for it, you’re actually the product”

I går läste jag ett intressant inlägg på Kristina Alexanderssons blogg som handlade om hur de s.k. gratistjänsterna på internet finansierar sina tjänster. Betalar du inte för tjänsten i pengar, får du betala med information om dig själv och dina intressen. Med hjälp av den insamlade informationen kan sedan olika företag skicka dig riktad reklam.

Läs mer på: ”Om det inget kostar, så är det du som är varan”!


Ja, det där kom väl inte som någon överraskning för dig, men jag tyckte att citatet var så mitt i prick att det förtjänade uppmärksamhet.

Läs mer om nobelprisen på webben

På Svenska Akademiens webbplats kan du bland annat läsa om nobelpriset i litteratur. Det står hur stor prissumman är, hur pristagarna utses, vilka som fått nobelpriset genom åren samt akademiens motiveringar av sina val:

http://www.svenskaakademien.se/web/Nobel_priset_i_litteratur.aspx

Och här kan du läsa om alla nobelprisen:
http://nobelprize.org/nobel_prizes/

Att lägga upp bilder på Wikimedia Commons

I måndags var Pelle Snickars på vår skola och höll ett intressant föredrag och seminarium för elever och lärare. Föredraget handlade främst om mediernas historia, med betoning på de digitala mediernas utveckling, medan seminariet kom att handla mer om fildelning, upphovsrätt, digitala medier i utbildning och digital kompetens.

Ivrig som jag är hade jag kameran med mig och tack vare att jag köpt ett nytt och lite mer ljuskänsligt objektiv blev flera av bilderna riktigt skapliga. Nu hade jag alltså tekniskt sett ganska bra bilder på en känd person. Det var dags att pröva att lägga upp en bild på Wikimedia Commons!

Att ladda upp bilden var inte svårt, men att skriva texten och framför allt att kategorisera bilden var lite knepigare. För att göra allt som krävs för att bilden ska komma in i ett sammanhang och lätt kunna hittas och användas behöver man en hel del kunskaper om verktyget och det är inte lättanvänt. Har du prövat det? Ja, det är väl som Wikipedia, men lite mindre logiskt, i alla fall för en användare som inte är så van vid mediet.

För att få lite positiva förebilder att jobba efter försökte jag hitta andra kända personer som fått bilder inlagda i kategorier, men mitt intryck var att strukturen på Wikimedia Commons är dåligt utvecklad. Jag tror det beror på att verktyget är så svårarbetat. Alla personer som jag slog på saknade egna sidor, trots att man på Wikimedia Commons vill att varje kategori ska ha en egen sida. Här kommer några exempel:
http://commons.wikimedia.org/w/index.php?title=Special:Search&search=Dick+Harrison
http://commons.wikimedia.org/w/index.php?title=Special:Search&search=Peter+Englund

Men så hittade jag en skapad sida för Gottfrid Svartholm:
http://commons.wikimedia.org/wiki/Category:Gottfrid_Svartholm

Den härmade jag lite och vips så fick jag min nya sida om Pelle Snickars godkänd:
http://commons.wikimedia.org/wiki/Category:Pelle_Snickars

Och här kommer länken till min bild:
http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Pelle_Snickars.jpg

Vad tycks? Har du några tips på hur mina sidor kan bli bättre?

Det goda Google där allt är gratis?

Program-tips på tv eller svt.play (fram till den 5 nov), programmet är knappt 30 min långt:

Så här beskrivs programmet på svt.play (klicka på länken, så kan du se programmet):

Del 1 av 11

Del 1 av 11. Varje dag besöker cirka 1 miljard människor webbplatsen Google. När svenska ungdomar får välja var de helst vill jobba så hamnar Google i topp. Kobra åker till Googleplex i Kalifornien för att förstå varför - och för att undersöka vad Google gör med all information de har om oss. 

När jag såg filmen valde jag ut några citat som jag tycker är särskilt intressanta:

"Don´t be evil."

"Google ska bli vår tredje hjärnhalva."

"Google ser dig."

"Det är klart att man googlar sig själv. Det gör ju alla."

"We know where you are. We know what you like."

"Jag har googlat på allt som har att göra med med terrorism och olika terrorister. Någon är säkert intresserad av vad jag har sökt efter. Någon kan granska mig och konstatera att hon är intresserad av terrorism. Hon är en jihadist."

"I Sverige har vi haft en världsledande debatt kring vår personliga integritet kontra staten, alltså vad ska vi tilllåta att de tittar på i våra korrespondenser och i vårt nätbeteende. Samtidigt har vi varit väldigt naiva i förhållande till Facebook och Google och det privata näringslivet, där vi självmant skyfflar in uppgifter, obegränsat. "

"En stor hackerattack eller ett fientligt uppköp kan förändra allt."

Vilka tankar och åsikter fastnade du för? 


Så här beskrivs programmet på svt.se (lite mer ingående, intresseväckande och säljande, kanske för att man där inte kan påbörja tittandet direkt och därmed bilda sig en egen uppfattning?):

I Kobras säsongsstart besöker Kristofer Lundström Googleplex, den helt världsdominerande sökmotorn Googles huvudkontor utanför San Francisco. Foto: Jane Magnusson/SVT

Kobra åker till Googleplex

På 15 år har Google utvecklats från en enkel sökmotor till världens största informationshanterare och det företag som svenska ungdomar helst av allt vill arbeta på.

Googles målsättning är att ordna världens samlade information och göra den tillgänglig för alla. Och vi som konsumenter skyfflar in information om oss själva till Google, genom att använda sökmotorn, Gmail, YouTube och de andra mängder tjänster som Google äger. Men vad händer när ett kommersiellt företag har all denna information om oss?

I Kobras premiärprogram åker vi till Googleplex, Googles huvudkontor i Mountain View i Kalifornien. Där träffar vi svenskarna Rickard Steiber och Nicklas Lundblad, och blir runtvisade bland Googlecyklar, Googlekafeterior och Googletvättinrättningar. I programmet träffar vi också bland andra Googles svenska VD Stina Honkamaa.

Programledare är Kristofer Lundström.

Programmet sänds närmast i SVT2: fred 8 resp 10 oktober.

Fråga till dig: Hur ser du på Google? Lyckas Google leva upp till "Don´t be evil"? Är du rädd för att bli beroende av Googles tjänster eller ser du bara fördelar med att ha allt samlat hos en och samma leverantör?