Anser ni att eleverna blir mer motiverade om de får visa upp sina arbeten på nätet? Jag är lite kluven. Mitt intryck är att en del absolut blir det, för en del elever är väldigt duktiga på och vågar och till och med älskar att visa upp sig (i positiv bemärkelse). De gillar att skapa bloggar och låta den vara så synlig som möjligt. Andra gömmer sig så mycket de kan och spärrar sina bloggar för all insyn, trots att det som skrivs och visas där är skolrelaterat och alltså inte såååå personligt. Jag är dock övertygad om att man som elev blir mer motiverad om studieinnehållet känns genomtänkt och målinriktat och lärarna känns engagerade och bekräftar sina elever. Som elev behöver man att lärarna ser skillnaden om man gör ett bra eller ett dåligt jobb (utifrån sina förutsättningar) eller om man inte gör jobbet alls. Ser lärarna inte detta tror jag att motivationen dalar snabbt. Det finns alltså två ben att stå på: 1) inspirerande och bra innehåll och 2) personlig respons, och jag tror att det är få elever som fixar bra resultat om de tvingas stå på ett (eller inget) ben.
Jag är också lite kluven till diskussioner om att vi ska utgå från det som ungdomarna är intresserade av. På ett sätt tycker jag att det är rätt. Vi måste ju möta ungdomarna och engagera oss i dem och bry oss om dem när vi planerar kurserna, men vi ska ju också ge dem utmanande uppgifter som vidgar deras vyer. Vi kan till exempel inte bara låta dem fortsätta läsa sina favoritförfattare - vi måste uppmuntra dem att gå utanför sin bekvämlighetszon ... Vi vill träna dem i att våga och kunna uttrycka sig inför en grupp av människor, även om de flesta av dem (och säkert de flesta av oss) skulle föredra att snacka med våra bästa kompisar ...
onsdag 2 juni 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
"...utgå från det som ungdomarna är intresserade av". Känns lite som socker för ungarna innan läggdags. Fördelen är nog att ge kunskap med elevens referensramar och luras in i en lärandesituation? :)
Mmm ... det är nog en balansgång. Man måste ju kunna mötas, så ribban kan ju inte sättas hur högt som helst, man måste anpassa sitt språk och man måste anknyta till sådant som de redan kan och förstår, men man måste samtidigt öka deras ordförråd och vidga deras vyer.
Skicka en kommentar