tisdag 16 november 2010
Datorns språkkontroll är ett bra hjälpmedel
I dag använder såväl unga som mer erfarna skribenter datorns språkkontroll. Vilken nytta kan vi ha av den? För att söka svar på frågan har jag läst Richard Domeijs bok Datorn granskar språket (2005).
Utnyttja språkkontrollens potential
Domeij har doktorerat i lingvistik och undervisar vid KTH och Stockholms universitet. I en studie har han låtit universitetsstuderande granska en text utskriven på papper respektive direkt på datorn med hjälp av ett språkkontrollsprogram. Studien visade att när eleverna granskade texten på papper ändrade de 61 % av de språkliga problemen. Vid den datorstödda granskningen ändrade de ytterligare 26 %. Eleverna såg saker som de själva missat vid den manuella granskningen och fick påminnelser om regler som de glömt eller inte kände till. Störst hjälp av programmet hade de vid teckenfel, stavfel och grammatiska fel. Fanns det då saker som språkkontrollsprogrammet inte hjälpte dem med?
Datorn uppmärksammar brott mot entydiga regler
Datorn kan påminna oss om regler som kan formuleras på ett entydigt sätt. Den kan till exempel påpeka om det verkar saknas tecken i texten eller om stavningen eller grammatiken verkar avvika från normen. Den kan också reagera på ord som anses stela och ålderdomliga eller talspråkliga. Detta är en god hjälp, men innebär också att det kan finnas mängder av konstigheter som datorn inte upptäcker. Exempel på detta är ord som används konstigt eller direkt felaktigt, ologiska resonemang och bristande sammanhang.
Var medveten om språkkontrollens brister
Språkkontrollsprogram lägger sina kommentarer till texten i dialogrutor separerade från sitt sammanhang. Detta ledde i studien ibland till att eleverna inte märkte att språkkontrollen gav missvisande eller felaktig hjälp. Språkkontrollens anmärkningar gjorde dessutom flera gånger eleverna osäkra och de lade mycket tid på att försöka förstå vad datorn menade. Ibland ledde detta till att de gjorde ändringar i texten så att den blev sämre eller till och med inkorrekt. Språkkontrollsprogrammen är enligt Domeij särskilt dåligt lämpade för stilgranskning. De elever som var säkra i sitt språkbruk behövde inte datorns hjälp, utan stördes av programmets anmärkningar, och de som var osäkra förstod inte datorns råd och anvisningar.
Datorn ger dåligt stöd för andraspråksanvändare
Datorn missar många feltyper, samtidigt som den ger många falsklarm. Därför är det svårt att förlita sig på språkkontrollen, när man skriver på andra språk än sitt modersmål. Man måste kunna språket så bra att man kan bedöma om datorn gör rätt påpekanden och om datorns förslag är bra. Domeij skriver att det är bättre att slå i handböcker eller be kollegor om hjälp, när man skriver på ett annat språk än ens modersmål.
Datorn ger dåligt stöd för unga skribenter
Datorns språkkontroll är utformad för vuxna och studier visar att barns skrivfel ofta skiljer sig från vuxnas. Domeij hänvisar bland annat till en studie som visade att språkkontrollerna Word, Granska och Scarrie endast upptäckte ca 10 % av felen i 9-13-åringars texter, medan de upptäckte ca 50 % av de vuxnas språkfel. Att språkkontrollen upptäckte så få av barnens fel berodde bland annat på att den inte upptäckte satsradningar och att barnens stavfel råkade sammanfalla med andra ord som är korrekta.
Låt datorn komplettera din egen granskning
Sammanfattningsvis kan vi ha stor nytta av språkkontrollen om vi är medvetna om dess begränsningar och brister. Språkkontrollen bör användas, men bara som ett komplement till våra egna iakttagelser. Det är viktigt att vi ändå aktivt korrekturläser texterna. Min slutsats är att vi lärare bör lära ut metoder att använda och kritiskt värdera språkkontrollernas anmärkningar och förslag. Då kan språkkontrollsprogrammen bli ett bra stöd i våra elevers skrivande. Domeij jämför med hur vi i skolan lär ut att man ska göra överslagsberäkningar i huvudet för att kontrollera att svaren är rimliga när vi använder miniräknaren. På samma sätt ska vi lära ut att man måste göra egna bedömningar av texten, när man använder språkkontrollen. Man kan inte lita blint på vare sig miniräknaren eller språkkontollsprogrammet, men man kan ha god hjälp av dem.
Är du intresserad av att läsa boken i sin helhet?
Domeij, Richard. Datorn granskar språket. Småskrift utgiven av Svenska språknämnden 2005.
Etiketter:
datoranvändning,
korrekturläsning,
skola,
språkkontroll,
språkriktighet,
utbildning
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Intressant! Och inte helt oväntat resultat. Det är precis som boken beskriver att man måste behärska språket för att kunna få nytta av språkkontrollsprogram. Mina elever som läser svenska som andraspråk kan oftast omöjligen bedöma om det datorn säger är rätt eller fel, man måste helt enkelt kunna målspråket någorlunda bra innan man kan få hjälp av programmen fullt ut och naturligtvis guidning fån läraren i användning av dessa program.
Detta påminner mig om "Google translate". Jag försöker avråda mina elever att använda det, för att de inte kan avgöra om översättningen de får är rimlig. Det är samma sak med Google Translate, att man måste kunna målspråket en del för att få nytta av programmet.
Jag har inte så mycket erfarenhet av Google translate, men jag tänkte testa det med mina elever i svenskan. Uppgiften tänkte jag skulle vara att hitta en text på ett "främmande språk" på nätet och sedan använda Google translate för att översätta den till svenska. Det ska bli kul att höra vilka iakttagelser de gör. Jag hoppas och tror att det ska bli lättare att se mönster vad gäller möjligheter och problem när så många elever gör samma uppgift samtidigt.
Hej!
Just detta har jag uppmärksammat när jag har skrivit texter på italienska. Även om man har lyckats eliminera slarvfel och grammatiska fel till ett minimum återstår stilistiska fel. Antingen är det för vardagligt språkbruk eller för högtravande. Att översätta åt andra hållet är betydligt mindre problematiskt, eftersom man då mycket lättare kan pricka in den exakta nyansen. Känslan för stilvärdet påverkar ju i mycket stor utsträckning om texten ser ut att vara skriven på personens modersmål eller inte.
Jag tror inte att datorer någonsin kan få samma värderingsförmåga och goda omdöme som en modersmålstalare har. Den personen har ju dessutom levt i den kultur där språket talas. Det finns en övertro på datorer och enligt min mening tjänar de bara som hjälpmedel.
Det verkar som om allt mer avancerade översättningsprogram "ser dagens ljus", men det måste vara lättare att låta datorer översätta EU-byråkraters texter än diktares!
Skicka en kommentar