tisdag 9 november 2010

Konkret guide för "Att skriva sig till läsning"


Funderar du på att pröva att använda Tragetons metod? 
Då kan denna pdf av Peter Essen vara en bra början. I den går han nämligen igenom hur man kan lägga upp undervisningen enligt metoden:  http://www2.grutbildning.to/attskriva/PDF/Lattfil_Skriva_sig_till_lasning.pdf

(Vet du inte vad metoden innebär kan du läsa mitt förra inlägg här på bloggen: http://cwasteson.blogspot.com/2010/11/att-skriva-sig-till-lasning.html)

Jag vill tipsa om Essens pdf därför att jag gillar att hans guide ger konkreta tips på hur man kan arbeta. Essen gör också ett behjärtansvärt försök att förklara varför metoden är så bra. Tyvärr tycker jag dock inte att argumentationen för metoden övertygar. 

Du kanske tycker att det är taskigt av mig att kritisera den - gillar jag den inte, så kan jag väl bara strunta i den?!" - men eftersom jag har sett att texten rekommenderas på så många webbplatser, vill jag tipsa dig om att inte använda den rakt av (särskilt inte som presentationsmaterial av metoden). Här citerar jag några delar som jag inte köper:

"Skriva innan man kan börja läsa – varför då? Tänk efter. Hur var det när du själv var nybörjare på något som du skulle lära dig? Vilket är lättast; att spela piano genom att bara pröva sig fram eller att börja spela efter noter? att rita egna bilder eller att rita av något? att hitta på egna texter och försöka skriva ner dem efter eget förstånd eller att läsa andras bokstäver som bildar en obegriplig ”bokstavsröra” och som vuxna har hittat på på ett läro-medelsförlag?" 

Vad tycker du om jämförelserna? Blir du övertygad? Själv tycker att metoden verkar intressant, men den här argumentationen får mig att tveka och jag tror att "icke-ännu-frälsta" minst sagt kan vilja dra öronen åt sig när de läser det.

Jag har tre barn i åldrarna 2 till 12 år och vet att det finns MASSOR av störtsköna böcker som kan inspirera till både läsning och eget skrivande. De högkvalitativa böckerna är dessutom så många att bibliotekets hyllor bågnar under dem. Svåra att hitta är de alltså inte. Därför blir jag synnerligen skeptisk när ett "tungt" argument för metoden är att de böcker som barnen annars skulle läsa (istället för sina egna och klasskamraternas egenproducerade böcker) beskrivs som "en obegriplig ”bokstavsröra” /.../ som vuxna har hittat på på ett läromedelsförlag".

Alternativet till de där elevproducerade böckerna behöver nämligen inte enbart vara regelrätta läromedel (och många av dessa är för övrigt också mycket välskrivna), utan skönlitteratur av skickliga barnboksförfattare (och dem finns det fantastiskt gott om i Sverige)! Dessutom har vi många författare som valt att smyga in "fakta" i sina skönlitterära böcker, till exempel genom att inlevelsefullt skildra hur det var att leva förr. Det är naturligtvis en svår konst, men jag vet flera som gör det med fulländning. Mitt favoritexempel på detta är Mats Wahl, som bland annat skrivit en spännande bok Den långa resan om skeppet Göteborg. Astrid Lindgren är toppen också i det här avseendet, eller hur?

Här kommer ett citat som jag gillar, men som inte heller funkar som ett argument för metoden:

"Låt barnen växla över från att vara konsumenter (av TV, video, dataspel och färdiga läseböcker) till att bli producenter av egenproducerade texter!"

Även de barn som inte "skriver sig till läsning" förväntas ju lära sig skriva och producera texter - det är alltså inte frågan om någon motsättning. Nog vet väl även Essen att båda metoderna syftar till att nå ett och samma mål, men antagligen vill han även här spetsa till det.

Jag tror dock att den typen av argumentation har en tendens att slå tillbaka mot debattören. Den som lyssnar eller läser aktivt, tycker väl att det låter klyschigt? Gör inte du? Det är ungefär som om vi på ett föräldramöte skulle hävda att "På vår skola tycker vi att det är jätteviktigt att eleverna trivs och känner sig sedda." Blir ni inte misstänksamma när ni hör sånt? Gör alltså ingen stor affär av sånt som är självklart, utan berätta konkret vad som görs för att nå målet.

Essen skriver också:

"Varför ska barnen inte skriva med penna när de lär sig skriva? För många barn som börjar skolan är det svårt att hantera finmotoriken riktigt bra. Jag känner igen från min egen skoltid, då jag fick ”skrivkramp” när jag försökte forma bokstäver så som min lärare ville." 

Det är sant att det är svårt för unga barn att forma bokstäver och att man därför velat börja med träningen tidigt så att barnen fått gott om tid på sig att öva. Enligt Tragetons metod ska man istället vänta med att forma bokstäverna för hand. Då hinner barnen bli äldre, vilket gör att deras finmotorik hinner bli mer utvecklad och så låter man barnen teckna för hand till alla sina datorskrivna texter. På så vis hinner eleverna bli säkrare på handen innan de väl fattar pennan. Det köper jag.

Däremot vänder det sig i magen när jag läser det lilla tillägget "så som min lärare ville." Den här typen av retorik tycker jag är vanlig när utbildare argumenterar för sina nya metoder och den får mig att må lite illa. Varför ska han i det här sammanhanget tala om vad läraren vill? Vill barnet inte skriva för att göra sig förstådd? Det tror jag. Jag tror nämligen att barn vill härma och "göra rätt". Det är snarare vi vuxna som försöker hävda att det inte finns "rätt" och "fel". "Minnet" av vad läraren ville låter i mina öron som en efterkonstruktion.

Mitt råd  är att du gärna ska läsa kortguiden för att få en snabb överblick över hur du konkret kan förverkliga den med dina elever. Men använd dig inte av Essens argument när elevernas föräldrar undrar varför man inte kan lära sig läsa i skolan, genom att just läsa. Ta i så fall hellre stöd i Ystad kommuns lista över fördelarna:

"Erfarenheterna från arbetet i Ystads kommun visar på många fördelar, bland annat:

  • Lusten att skriva blir större
  • Intresset för läsning ökar
  • Lättare att samarbeta kring texter
  • Texterna blir bättre och mer innehållsrika
  • Lättare att skriva för elever med motoriksvårigheter
  • Eleverna kan läsa vad de andra har skrivit
  • Eleverna lär sig stor bokstav och punkt snabbare
  • Naturlig koppling mellan versaler och gemener"

Lycka till!

1 kommentar:

Miia sa...

Jag tycker Tragetons metod låter intressant och den verkar ju faktiskt fungera. Om jag var lågstadielärare så skulle jag vilja testa denna metod med en gång.

Som tur är så är det många skolor i Sverige som har hakat på och testat och med bra resultat, bl a har Kungsgårdens skola i Sandviken förbättrat Tragetons ursprungliga metod (han använde ju datorn mest som skrivmaskin i sina norska forskningsklasser) med olika tekniska hjälpmedel som talsyntes och ljudande tangentbord. Dessa hjälpmedel har gjort att resultaten blivit ännu bättre.

Jag kan tänka mig att eleverna när de börjar skolan befinner sig på väldigt många olika nivåer, där en del redan kan läsa lite och andra inte alls. Då måste det ju vara otroligt frustrerande att gå igenom alla bokstäverna från början. Denna metod gör att eleverna får lära sig på sin egen nivå och i sin egen takt.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...